Karriärsmamma?

Angelgirl, var bor du? Kanske ska titta in i din profil...

Grattis till bebisen Piggy!

Välkommna! Kul att ni tittar in

Jag har jobbat på samma företag sedan jag blev färdig med min magisterexamen 2001, där har jag haft olika expertroller och tycker verkligen att det är kul. Min ambition har alltid varit att "klättra" och att ge mig in i Management. Mycket därför att min filosofi är att "om man ändå ska spendera en så stor del av sitt liv på jobbet så ska man ha roligt och få betalt för det..."

När jag blev gravid så fick min make ett nytt spännande jobb (förståss) och från att först ha planerat för delad föräldraledighet skulle han inte ta ut någonting alls. De först 7 månaderna var gräsligt jobbiga. Jag tyckte inte han tog tillräckligt ansvar och han förstod inte vad det innebar att vara förälder. Från att ha varit helt jämlika så hade vi nu ramlat ner i samma fälla som "alla andra". Under min mammaledighet ringde också "storchefen" upp mig från London och erbjöd mig ett drömjobb. Jag kunde inte ta det pga att jag var mammaledig och min dotter var då bara 4 månader. Så självklart började jag grubbla över min situation.

När Siri var 9 månader började jag jobba, svärmor hoppade in som Nanny och det var en stor befrielse; förhållandet fungerade bättre, jag mådde mycket bättre och Siri var harmonisk och glad.

Sedan jag började jobba fick jag igen samma erbjudande som jag fått när jag var mammaledig, men också ett andra erbjudande om ett chefsjobb som inte var lika häftigt men som skulle innebära drägliga tider, bra lön och inga resor. Efter mycket grubblande tog jag det mer familjevänliga alternativet. Jag hoppas att jag kan fortsätta klättra lite försiktigt under barnåren och sedan kanske ta ett större steg när de är äldre? Jag skulle gärna ha tre barn eller fler men vet inte om det kanske är en omöjlighet?

Jag har fortfarande lite problem med min make och hans inställning, men det har blivit mycket bättre sedan han tog pappaledighet(jo till slut gjorde han det ändå, men bara de tre sommarmånaderna...) Framför allt är jag orolig hur det kommer att bli när det är dags för dagishämtning, VABning liknande.

Har ni familjen i närheten som kan hlälpa till?

Humman,
jag bor i Nacka och jobbar i 'stan'

Tonx,
helt ärligt tror jag att ditt resonemang är det smartaste rent teoretiskt, men jag är inte riktigt säker på att det fungerar i praktiken; i teorin vore förmodligen det bästa att skaffa barn runt 20, alla så snabbt som möjligt, när de sedan är runt 5 så kör man igång sin karriär...

Problemet som de flesta upplever är att man kanske inte har hittat en partner redan då. Sedan utvecklas man så mycket mellan 20 och 30 att risken är stor att man växer ifrån den partner man träffade vid 20. Särskilt om en ska påbörja sin karriär/plugg och den andra sitter hemma med barn.

Ett annat problem är att om man fortsätter med studier direkt efter gymnasiet så går det av bara farten (plugg/studentlägenhet osv), det kan vara ett stort trappsteg att komma igång efter att
ha etablerat ett annat liv?

Lycka till i vilket fall!

Angel,
jag tror att det kan vara lättare att kombinera karriär och familj om man bor i en småstad, man har färre pendlingstimmar och kan ofta gå mellan dagis och hemmet. Min mamma bor också i Stockholm, men det är en resväg på 45 minuter mellan oss, så det är inte direkt så att barnen kommer kunna gå hem till henne efter skolan...

Välkommna alla nya, kul att ni har hittat hit!

Jo, man inser att man har det bra när man tittar på hur det ser ut utomlands, särskillt Schewiz är ju "kännt" för att vara konservativt, dvs, mamman SKA vara hemma med barnen.

Jag tror att jag kommer att behöva hyra in hjälp. Man vill ju att den tid man är hemma ska man få vara med sina barn. Nu har det ju blivit billigare med hemhjälp mm. Någon som har nappat på det?

Jag kämpar stenhårt för att inte ramla in i traditionella könsmönster. Men man får ju göra uppoffringar då också, om man verkligen vill att ens man ska ta samma ansvar kan man ju inte sitta och hålla på hela föräldraledigheten tex.

Ett av problemen som dyker upp är ju att om man väljer att skaffa barn runt 30, vilket de flesta gör, så är det ungefär samtidigt som man böjar få de intressanta jobberbjudandena eller blir befodrad. Detta gäller enligt min erfaranhet både män och kvinnor. En kvinna som är gravid kommer inte med på det tåget, fast man kanske tänker, när hennes man får ett erbjudande, att båda i paret ska ju inte behöva tacka nej, dessutom kan man behöva de extra pengarna osv... Och sedan sitter man där och satsar på mannens karriär!

28April

Håller tummarna då

Tanken var att vi skulle dela rakt av; 9 månader var. Men min man fick ett fantastiskt erbjudande direkt när dotter föddes (ja, han vill också göra karriär). Jag ville dock inte göra som alla andra som faller till föga och då tar hela så jag höll fast vid mina 9 månader och sa att han fick lösa det. Nu blev det så att makens mamma tog den första månaden. Sedan tog maken tre månader, där är vi nu. Och till hösten kommer vi att ha en barnflicka. Vi träffade en toppentjej igår! Hoppas att hon vill ha det och att allt blir bra!

Vi tänkte ha barnflicka fram till dotter är et och ett halvt, sedan blir det förhoppningsvis dagis, om vi få plats...

Vi har pratat mycket om det här med föräldraansvar och min rädsla för att behöva ta hela ansvaret. Vi har kommit överrens om at dela upp VABbningen på antingen veckor eller veckodagar. Så att jag vet att om hon blir sjuk nästa vecka så är det mitt ansvar och jag bör inte lägga in några arbetsresor eller viktiga kundmöten då. Hoppas att det kommer fungera i praktiken. Någon annan som har ett bra råd?

Humma,

Jag har också denna fantastiska gåva att vara gift med en man med lägre tröskel, han är snudd på pedant...

Jag och min man har bestämmt att vi inte ska gå ner på deltid. Vi har båda sådanan jobb att det sällan blir 40-timmars arbetsvecka, dessutom jobbar man ofta lite när man kommer hem eller funderar över problem, svarar i telefon osv. Att gå ner till deltid skulle bara betyda mindre pengar och lika mycket jobb. Men jag kan bestämma själv över min arbetstid och jobba hemma, så jag tror det kan fungera ändå.

Mitt nya jobb innebär inte så många resor, men annars beror det ju på vart man åker Europa kan man ju ofta klara över dagen. Maken reser på Ryssland, så det är svårare, han har ju tidsskillnad och Moskvatrafik att knepa med. Det blir ofte tre dagar borta.

Vi vet inte riktigt hur vi ska lösa dagis, just nu bor vi nära min svägerska och hennes familj. De har en dotter som är lika gammal som vår. Vi kommer nog att dela upp hämtning och lämning mellan oss fyra föräldrar. Tyvärr pratar de om att flytta och då blir det nog au-pair, det är den enda lösningen jag kan se...

Hej Humma,

har inte så mycket att göra på jobbet idag. Semesterarna har slagit ut nästan all aktivitet och sen går jag på semester på fredag...

Ni är inte klara med löneförhandlingarna för i år??? Hoppas att du får retroaktivt? Om det är till ngn tröst så hörde jag att läkarna nu fick sin löneförhöjning,som har förhandlats sedan två år tillbaka!

Vad är det du ser dina döttrar råka ut för? Jag ser det som min stora uppgift att göra min dotter (och framtida barn) till lyckliga och harmoniska personer, och då ingår i högsta grad att ingjuta att de inte är sämre eller ska ta skit pga kön.

Som mamma måsta man jobba stenhårt med sina söner också, så att de känner sig säkra i en mansroll som är jämlik.