Karriärsmamma?

Hejsan!

Jag passar väl halv-in i denna trad. Jag är inte chef, men är i en liknande situation eftersom att jag jobbar i Schweiz där det inte är sa lätt att kombinera jobb med barn även om man tänkt sig en "vanlig" karriär. Sa jag har nog liknande problem som ni här, hur kunna behalla ett jobb som tar mycket tid (har inga barn ännu, kommer i november. Kommer ofta hem runt 19:00) med en man som jobbar ännu mer än en själv, men ända ha tid för sitt barn.

Kan tillägga att vi har 4 manaders mammaledighet, och det finns knappt nagra dagis, sa det är verkligen inte lätt att ha en karriär här... Dessutom ingen familj i samma land ens...

En sak som vi redan nu skaffat är en tjej som kommer och städar hos os en gang i veckan. Det känns som att vi hellre vill lägga den tiden pa att vara med var bebis när den kommit.

Dessutom har jag tänkt försöka jobba endel hemifran sa slipper man restiden endel dagar iaf. Och min man kommer att fa trixa lite med sina arbetstider ocksa, kanske jobba mer sent pa kvällarna sa att han kan vara med bebisen när den är vaken.

Puh, hur ska man hinna med varandra ocksa?

InaSthlm77: jag jobbar ocksa pa ett amerikanskt mjukvaruföretag. Vi kanske jobbar pa samma? Fast jag tror inte att vart kontor i Stockholm ligger i stan, som du skriver, sa det kanske är ett helt annat. Det finns ju flera

Humma: jo, vi kommer nog (om vi inte far dagisplats) att ha antingen en au-pair eller dagmamma som kommer hem till oss. Jag hoppas kunna jobba ganska mycket hemifran, sa da kan jag fortsätta amma den första tiden. Bara man inte faller in i fällan att inte jobba utan sitta och gosa med bebisen hela tiden. Det är ju risken Och jo, det kostar ju en del. Men det gör a andra sidan dagiset med. Vi skulle nog fa betala runt 10 000-15 000 kr i manaden för dagis. Sa det blir inte speciellt mycket dyrare att ha nagon som är hemma hos en.

Jag tycker att barn har rättighet till bada sina föräldrar. Bada föräldrar har lika stort ansvar och rättighet att vara med sina barn. och bada har lika stor rätt att fortsätta sina karriärer. Förutsatt att inte en av partnerna vill stanna hemma saklart!

Det som är lite trakigt i Schweiz är väl att det inte riktigt är accepterat att en pappa är hemma med sina barn. Sa vi far väl se hur det gar i "verkligeheten". Men atminstone har jag varit överraskad av omvärldens (chef, jobbarkompisar, kompisar) reaktion. De verkar alla positiva till att mammorna jobbar, och killarna pa jobbet pratar jättegärna bebisar (de har själva barn)- även mellan varandra. Manga med smabarn jobbar hemifran, (men ta pappaledigt har de inte gjort).Sa kanske synen i Schweiz ocksa är paväg att andras.

Men uppskatta Sverige ni som bor där! Speciellt som smabarnsförälder tror jag att det är ett mycket bra land.

Det är ju smart att dela upp det sa pa veckor, att man vet vem som har ansvar - just sa att man kan planera. Jag har iof "turen" att oftast ha möten per telefon, och ofta relativt sent pa dagen da vi har mycket att göra med USA och Sydamerika. Sa antingen kan jag göra dem hemifran, eller sa kan vi göra sa att jag är hemma till mitten av em, och sedan jobbar jag pa em och kvällen medan mannen far ga hem tidigare och ta eftermiddags och kvällskiftet.

Hur har ni tänkt göra med resor? Min man reser mindre ofta än jag, sa det kommer inte att vara nagon risk att vi bada är borta samtidigt. Men jag kommer nog ända försöka resa sa att jag är borta över natten sa sällan som möjligt.

Jag och min man har ett litet dilemma. Han skulle behöva aka pa konferens i oktober. Bebisen ska komma i november. Själva konferensen är da det är 5 veckor kvar till BF. Det är en stor konferens, som är ganska viktig, men tyvärr är i USA, och inte heller i nagon stad där man snabbt tar sig tillbaka till europa

Självklart är inte konferensen sa viktig att han inte kan stanna hemma, men det känns inte som att det är sa jättestor risk att bebisen verkligen kommer 5 veckor innan, och da vore det ju synd om han inte akte.

Jag tänkte att man kanske kunde höra med läkaren nagon vecka innan själva konferensen och om han da tror att det inte är nagon risk kan maken aka. Men om läkaren ser att jag börjat öppna mig eller nagot far han stanna hemma...

Vad tror ni? är det värt att riskera? En konferens är ju ända bara en konferens, och det vore ju faktiskt lite katastrofalt om han skulle missa förlossningen. Hur stor chans är det att bebisen kommer 5 veckor tidigt? Nagon som känner till nagon sida med statistik kanske?

Ahh, skulle varit sa mycket lättare om det antingen varit närmre BF eller längre ifran. Nu är det precis sadär mitt emellan...

Nu bestämde min man att han inte ville aka. Och det tycker jag väl var ganska skönt- som det papekats; varför chansa... Missar han förlossningen kommer den ju inte precis tillbaka. Medan man kan aka pa andra konferenser senare.

Tack för alla rad!

Här haller vi just pa att planera inför min mammaledighet. Vi försöker hitta nagon som kan ta över mitt jobb medan jag är hemma, och jag och min man funderar pa hur vi ska göra med semestrar osv sa att nagon kan vara hemma sa länge som möjligt med bebisen.
Som det verkar nu tar jag saklart ut mina 4 mammaledighetsmanader, och sedan kanske lite semester och obetald ledighet sa att jag kan stanna hemma 5-6 manader iaf. Och sedan försöker min man ta semester.

Efter det ska jag försöka jobba sa mycket hemifran som möjligt, med antingen dagmamma hemma eller aupair.

Vilket pusslande...

Ina: jo, om du sponstant har nagot rad om vad man absolut ska undvika eller tänka pa sa far du jättegärna berätta. I början när jag flyttade hit hade jag endel kontakt med Aupairer- sa jag har endel historier fran deras sida sa att säga (vilket för att vara ärlig avskräcker lite. Det är ju inte alla som är sadär jätteengagerade, medan endel verkar helt fantastiska med barn). Vad jag tycker verkar lite svart är att ha nagon som jobbar hemma hos en. Det är ju hennes eller hans arbetsplats, men samtidigt hemma hos oss...

MiaS: jo, tidskillnaden tror jag är det jag oftast kommer att fa problem med. Vi har ett "team conference call" varje onsdag fran 18:00-19:00 och dessutom ofta kontakt med folk fran tidszoner som ligger mycket efter var, sa det är lite svart att ga hem tidigare...
Annars kan jag arbeta lite när det passar. Sa det är bra iaf.

Cissi76:

Tja, man kan ju inte säga att det finns nagon speciell typ som man ska undvika. Men manga aupairer verkar egentligen inte sa jätteintresserad av att passa barn. De vill helst bara komma utomlands/komma hemifran. Och egentligen är det väl inte sa konstigt. Jag kan inte säga att det typ är de aupairer som inte tycker om att festa som verkar ta jobbet seriösast och de som festar oseriöst. Jag tror det är blandat. Sa man far väl bara ha tur helt enkelt. Och försöka läsa mellan raderna i ansökan.

Men viktigt tror jag är att prata mycket med sin aupair. Bara för att man själv tycker att det är självklart att alla ska hjälpa till med att plocka bort efter middagen, eller kolla upp om det saknas toalettpapper eller vad det nu kan vara, behöver det inte vara självklart för aupairen. Det är alltid bäst med klara uppgifter och regler. Att man som familj haller sig till det man sagt och inte kommer en halvtimme senare än man sagt hela tiden.
Det kan kanske ocksa vara bra att till en början ha ganska manga förslag pa vad man kan göra med barnen.

Det aupairerna verkar tycka är värst är dels familjer som inte haller sig till avtalet (typ alltid är sena), som tar för givet att de ska arbeta hur mycket som helst, där föräldrarna inte riktigt är överens med varandra, där föräldrarna alltid tar barnens parti...
Det bästa familjen, verkar vara den som verkligen bryr sig om hur de trivs även pa fritiden. För om de trivs sa är de mycket mer motiverade att göra ett bra jobb. Som kanske föreslar att de gör en fest för sina kompisar när de fyller ar, och där de känner sig välkomna helt enkelt. Later lätt, men verkar inte alltid vara fallet. Det är ju inte alltid utan problem att bjuda in en annan person i sitt liv, när man faktiskt ocksa vill ha ett privatliv. Visserligen kanske inte detta riktigt är lika viktigt om man bor i Sverige och kanske har en aupair som redan bor i samma stad.

Det verkar som att jag hittat en dagmamma. Vore hur bra som helst om det skulle funka. Det är en kompis här nere som har en bebis som kommer att vara i samma alder som min. Dessutom har svenska som modersmal (vi bor i Frankrike) och har ett stort hus med en annu större trädgard.

Annars haller vi pa att försöka hitta en vikare till mig, men det gar inte riktigt lika bra. Naja, pa nagot sätt ska det väl lösa sig det med, och nu känner jag mig riktigt motiverad när det verkar som att barnpassningen är löst

Ina: jo, jag kan tänka mig att det är mycket jobbigare än man tror innan... Men om man i alla fall känner att man litar pa den som passar ens barn sa är det kanske lite lättare. Hoppas det känns bättre om ett tag da du ser hur barnet reagerar och det vant sig lite.

Förresten har vi hittat vikare ocksa, sa nu känns det ganska bra det här. Hoppas att det fortsätter sa...

Grattis Ina! Vad kul!

Ja, ska bli intressant att se hur det blir med könsrollerna hos oss efter bebis är född. Just nu är det ganska ok, även om det är han som sysslar mest med bilen och de tekniska sakerna och jag lite mer med de dekorativa sakerna och trädgarden. Men de vardagliga sakerna som handla, städa, plocka ur diskmaskinen osv gör vi bada. Och han "ser" vad som behövs göras själv. Jag har nog haft tur, för ganska manga österrikare är inte alls sa. Och hur han har lyckats lära sig det är en gata, för hans mamma är sa mycket österrikisk hemmafru som det kan bli. Han far inte ens steka pa korv när han är hemma

Men jag hoppas det funkar. Vi hade en tjej som kom och städade en gang i veckan tidigare, men sa flyttade hon. Vi ska försöka hitta nagon annan för det var sa himla skönt att slippa endel av städningen.

Ja, vi bor ju inte i Sverige, sa mitt svar skulle nog inte hjälpa sa mycket. Men det är verkligen lyxigt att fa hjälp med städningen. När bada tva jobbar sent är det verkligen skönt.

Kanske träna pa lunchen?