Jag är 30 och min man är 27 år,vi har försökt få barn i ca 2 års tid,lite över 1 år med hjälp av IVF,men vi har fortfarande inte lyckats. Vi är oförklarligt barnlösa.
Jag känner att jag börjar bli orolig pga av åldern.
Hur gamla är ni andra?
Hur tänker ni?
Jag fyller 32 i år, maken är 42. Vi har försökt få barn sedan början på 2003. Ett bröstcancerbesked i augusti 2004 satte stopp för våra planer en tid. Nu har vi fått remiss till Sahlgrenska för IVF, inväntar besked därifrån.
Är så klart orolig att jag ska förbli barnlös men hoppet är det sista som dör sägs det och alla undersökningar visade att det inte var något fel på mig. Så just nu har jag stor tilltro till Sahlgrenskas fertilitetsläkare. 
jag e 22 o mannen e 29 vi har försökt i två år nu..
känner ingen panik pga min ålder vilket känns bra. men man känner ju panik över att de kanske inte går,
tycker bara de e en enda evig väntan!
Pernilla75-Vi går också på Sahlgrenska..
Oj,det va inga roliga besked. Hoppas att du är frisk nu.
Shadows-Håller med dig! Tycker faktiskt att väntan är en av de jobbigaste delarna av hela denna processen.
Jag är 33 och sambon 35 började försöka 2004 och känner inte super panik över åldern men dessto mer för att tänk om det aldrig lyckas...
Är 28 och sambon 30 år.Har två barn som har blivit till snabbt.Har nu försökt över 1 år att få till den tredje.
Jag är 30 och min sambo 35. Vi har försökt sen nov 2005... Visst börjar man få lite panik över åldern, speciellt som så många jämgamla (och även yngre) i bekantskapskretsen fått både ett och två barn.
Jag är 32 och sambon är 27. Vi har försökt i precis 2 år nu och ska förhoppningsvis påbörja IVF till hösten.
Jag är också väldans orolig över åldern. Man vet ju att fertiliteten dippar ordentligt inom några få år bara och man vill kanske ha fler än ett barn 
Hej! Jag och min man är 32år. Vi har försökt få barn i 3 år och har hunnit med 4 inseminationer och 1 IVF. Hoppas att det går bättre för oss 2:a eller 3:e gången via IVF...
Ja,vi är ju inte ensamma om detta problemet,direkt..
Det är väl både på gott och ont. Skönt att inte vara ensam men sorgligt att se att det är fler som lider.
För mig går det mycket i vågor,det här med oro över ålder osv. Ibland känns det helt ok,jag käner mig positiv och tänker-Självklart blir det vår tur snart.
Men ibland känns allt så hopplöst och tankarna är bara negativa,känns som om vi aldrig kommer få uppleva det som många ser som en självklarhet.
Längtar..
Hej!
Jag är 33 och min sambo 29. Vi har snart försökt i 2 år. och som många andra börjar man känna paniken på att det kanske inte kommer att gå. vi gjorde en IVF i våras som misslyckades och skall snart börja en ny behandling. Hoppas verkligen att det vill ta sig eftersom jag även har ett något förhöjt FSH-värde vilket gör att man är lite mer svårstimulerad. Annars har de inte hittat några andra fel på oss.