Någon som har haft förälder med Asperger?

Jag hade en låtsas pappa som har det. Tyvärr aldrig fått en diagnos pga att förr fanns de ju inte... Men hans son har fått det han med så man ser ju likheterna... Kan säga att det var väldigt jobbigt att växa upp med det. Varade ifrån jag var 7-12... Kan ge exempel på hur han var.
 
Jag skulle ha en tallrik med nådde inte upp till skåpet. Han stog och plockade in disk i skåpet och jag frågade om han kunde ta ner en tallrik åt mig. Han fräste att jag skulle ta en stol och göra de själv. En sån simpel sak när han ändå stog där...

En annan gång hade jag råkat ställt min tandborste "på hans plats". Han hade haft den där sen han var ett barn och därför tyckte han att han hade rätt att slänga min tandborste under sängen! Jag blev fruktansvärt arg eftersom det inte är så fräsht under en säng precis. Det slutade med att vi bråkade och han slog till mig. Första och sista gången han gjorde det.

Ja det var några exempel... Du får gärna fråga något om du vill veta :)

// En som varit med om det...

Hon mådde själv väldigt psykiskt dåligt under dessa år dom var tillsammans. Så jag och min syster fick klara oss mycke på egen hand. Mest psykiskt då vill säga. Men hon ville skiljas så fort han slog mig. Där gick hennes gräns... Men Han kom och bönade och bad på sina bara knän om förlåtelse och blåögd som jag var förlät jag honom... (var endast 11 år då) Men deras förhållande rasade ändå efter det och det tog ju slut efter ett år. Jag hade de ändå lättast eftersom jag inte tillät mig att bli behandlad så som han behandlade mig och min syster. Jag sa ifrån och vägrade vissa saker. Medans min syster alltid gjorde som han sa för att slippa allt bråk. Vi var två barn som fick göra "vuxen saker" väldigt ofta... Klippa gräsmattan, plocka upp äpplen från 13 äppelträd, rensa rabatterna, städa, hämta saker åt honom mm... Listan kan göras lång... Visst kan barn hjälpa till hemma, men inte ersätta en vuxens roll..

Hur är din svärson/son? Vad händer när han blir aggresiv? Tycker du att han uitger någon fara för barnet? Vad tycker din dotter/svärdotter?

Jag tycker helt klart på hur du beskriver det att de låter som autism/asperber... Vanliga symtom är:
*Svårt med det sociala, hur man beter sig, hur man tar kontakt, kroppsspråket, blyg och tillbakadragen, fårstå sig på andra människor, sätta sig in i andra människors känslor mm...
*Svårt med förändring, vill hela tiden ha koll på saker och ting, gillar att gå efter schema, bryts det dagliga mönstret blir allt fel.
*Egoistiska, sätter sig själv i första hand, har alltid rätt mm

Och som hans mamma behandlar honom är helt fel. För hon verkar ju verkligen veta att allt inte står rätt till om hon gör skillnad på "barnen". Han har säkert fått som van vela när han var liten bara för att slippa massa bråk. Och det är klart de blir en total chock för honom om någon säger ifrån om han inte blivit uppfostrad sån. Jag tycker du ska prata med dottern om hur hon har det. För det kan ju inte vara helt lätt att vara henne heller. Så hon kanske bara blir lättad av att ha nån att disskutera saken med. Och sen kanske även råda dom att ta kontakt med en psykolog eller familjerådgiviningen för att få mer stöd och hjälp. Han lär ju "lära" sig allt från början. Hur man beter sig i ett samhälle... Och det är ju inte lika lätt som när man är ett barn. LSS är det som har hand om just autism och asperger så dom kan man säkert kontakta med för mer information och hjälp. Det finns ju mycke hjälp att få. Det är ju synd om honom med eftersom han inte verkar klara av vardagen som alla andra. Han blir ju ständigt missuppfattad och det är ju inte så konstigt. För folk vet ju ingenting eftersom han inte har nån diagnos.

Hoppas att det löser sig för dig och din dotter.

Hej... Förlåt om jag varit seg med att svara... Jag vet inte när dom började ställa diagnosen men jag vet att den tillhör en av de senaste... Så det har inte hållit på i allt för många år.
Det finns ju olika grader av asperger och det är ju väldigt olika från person till person. Vissa lämpar sig kanske inte som föräldrar, andra kanske behöver mer hjälp och stöd och vissa går det hur bra som helst för.

Jag fick själv diagnosen autistiska drag när jag var liten. Har dock inte upplevt att det varit något större hinder för mig. Men tack vare att jag fått diagnosen har man ju fått både höra och läst endel om "hur det ska vara". Jag själv kan inte känna igen mig i dom symtomen dom säger ska vara extra svårt. Så mitt funktionshinder är väldigt milt och inte till något problem.

Tycker det är synd att din dotter tog de som hon gjorde. Om han har det behöver han ju hjälp. Om inte annat för att förstå sig på sig själv. Men reaktionen kanske böev så för att dottern inser hur rätt du har med och är rädd för att det ska vara nått fel. Samhället idag är ju ganska dömmande när det kommer till sånna saker. Sen är det ju klart att man vill ju aldrig att det ska vara något fel på den man älskar.

Skriv gärna frågor om du undrar något...

Jag har ingen erfarenhet av Aspergers...
Men,jag reagerar mycket stärkt på det du berättar om hur pojken blir behandlat! det är oförsvarbart! Om inte din dotter tar tag i detta,VEM skall skydda pojken? Det är BARNET jag tycker synd om...Och jag anser nog att det även är DITT ansvar att ta tag i detta,då du VET om vad som försejgår!
Prat med din dotter igen.Lyssnar hon inte på dej,ta kontakt med dom sociala myndigheterna i dotterns hemkomun.NÅN måste se till att barnet inte far illa...
Anonym (Undrande) skrev 2007-08-20 23:08:52 följande:

Ja,mannen behöver hjälp.
Men,i första hand tycker jag BARNET skall skyddas!

Lycka till! Hoppas att det går bra med din dotters familj. Att blanda in socialen behöver inte vara en dålig grej så socialen kan bidra till mycket hjälp. Hoppas allt löser sig till barnets bästa...

Hej ett hett tips är kommunens familjerådgivning. ring och be om råd.

Sen som dotter skulle jag be dig att tvinga din dotter att prata med dig. Din vanliga normala dotter finns ju kvar där inne nånstans. Tvinga henne att komma fram. Se till att han inte är närvarande och att ni har gått om tid. Hoppas det löser sig och att deras situation inte är så hemsk som den verkar. Men förbered ditt hem i tanken så att hon och barnet kan få komma och bo hos er om det nu måste bli ett uppbrott.

Massor med kramar till dig som bryr dig om din dotter hittar allt för ofta trådar om tjejer som blir misshandlade på olika sätt som vill fly men inte får stöd från släkt och vänner.

Anonym (Undrande) skrev 2007-09-12 00:08:29 följande:

Jag känner till mycket om aspberger och autism från mitt arbete med barn och ungdomar med dessa diagnoser. Tyvärr tror jag inte att det är killen problem av den sorten som är problemet här. Det verkar som på det du beskriver som att han har lyckats manipulera din dotter så hon går i hans ledband precis som en misshandlad kvinna. Så hon lider ju helt klart av psykisk misshandel. Kan inte avgöra om det även är fysisk.

Jag undrar om ni har kontakt med hans föräldrar?? Ni kanske kan finna en lösning tillsammans för han mår ju inte heller bra om han behandlar er dotter och sin son på detta sätt.

Undrar också om ni någonsin för vara barnvakter?

En tanke på en åtgärd som är hemsk för er alla man som kan vara en spark i rätt riktning, är att ni anmäler det ni sätt och hört hända med barnbarnet till sociala myndigheter eller polisen. Då får de upp ögonen för denna familjs situation och gör förhoppningsvis en utredning. Ni kanske kan föreslå att ni ska ta hand om honom tillsvidare.
Visst kommer er dotter hata er men det går över när hon förstår varför ni gjort det. Men det kan ju givetvid ta lång tid.

Vad tror du?