Någon som har haft förälder med Asperger?

Hej hej.

Jag har bara skummat igenom tråden. Fick några tankar på vägen... Det är omöjligt att ställa diagnos på någon genom att läsa om några få saker som hänt i en persons liv som man aldrig har träffat. Det finns de som jobbar med aspergerbarn som fortfarande inte kan vara säker på ett barn har asperger eller om det är något annat personlighetshandikapp man lider av.

Jag har arbetat med barn och ungdomar som har asperger och har många gånger träffat deras föräldrar. Barnen och ungdomarna jag har jobbat med har varit fantastiskt härliga och goa människor! Jag saknar dem allihop (nästan ). Visst stämmer det att många har problem med det sociala, har svårt att förstå abstrakta saker, har svårt att sätta sig in i hur andra tänker och känner men det är långt ifrån alla som har alla dessa handikapp samtidigt. Det finns många som är bättre på det sociala än många andra "friska" människor är.

Det här med att ha strikta scheman är inget som de MÅSTE ha utan är säkert en sak som de fått lära sig kan hjälpa dem i deras vardag. För att allt ska fungera så är ett schema många gånger en jättegod hjälp för att dagen ska flyta på normalt. Att din svärson har gjort ett schema för barnbarnet tycker jag att du ska se som något positivt. Det kanske är mest för hans egen skulle men vad tror du hade hänt om han inte hade scheman att följa? Kanske hade hela hans vardag rasat samman? (Om det nu är asperger som han har...). Men inte heller detta är ett måste för alla aspergare. En del tror att hela världen kommer gå under för att schemat ändras något men de allra flesta aspergare klarar detta utan att gå under.

De aggressiva tendenserna tycker jag också är synd att tillskriva aspergare. Det har inte med handikappet att göra utan kanske mer med frustration över att inte veta hur man ska uttrycka sig för att bli förstådd, att göra. Försök att hjälpa din svärson och hjälpa din dotter att hjälpa honom.

Jag hade försökt få honom att genomgå en utredning så att han kan få en diagnos först och främst.

Lycka till med allt!
Ha hopp om pojken, det är inte fullständigt hopplöst bara för att han har asperger. De kan lära sig saker, de med..