Någon som har haft förälder med Asperger?

Nej NadiaMI!
Jag ringde igår, men då skulle man återkomma efter kl 21.00.Det var ett 0200-nummer.Ringde flera andra, men de var också så där tidsbegränsade. Ska givetvis försöka igen.,

På kvinnojouren säger de att detta är svårt då inte min dotter anser att det är misshandel.Vi måste se det, fronta svärsonen och sedan ringa soc.Alternativt be någon annan som hon känner åka dit, för vi verkar ju inte vara välkomna.

Som en skänk från ovan eller vad man nu kan säga,kom i torsdags kväll min dotters faster dit.Hon bor utomlands och vet inget vad som sker. Hon är lite av en bohem,bara kommer så där och säger att hon ska stanna i 14 dagar...Hon har inga egna barn men är väldigt barnkär så nu kan jag känna mig lite lugnare en tid.Hon kommer att ringa oss vid minsta lilla misstanke.Nu har jag kunnat sova två nätter.

Igår, lördag, ringer min dotter helt oväntat. Hon var hemma själv med fastern och ville att vi skulle prata via webkamera.Det blev inte mycket sagt, jag beundrade mest mitt barnbarn och hejade på fastern.Men min dotter sa att hon hade urinvägsinfektion och hade så ont. Jag sa att hon skulle genast uppsöka läkare, men det ville hon inte. Hon skulle testa en homeopat. Hon hade hört av "..två ifrån varandra oberoende källor....att den personen skulle vara så bra.Jag blev ju alldeles häpen, dels över hennes språk och dels över att hon inte ville gå till doktorn. Det var nåt helt nytt för mig.Hon pratar inte så där, hon lät som en professor(= min svärson)

Idag ringde hon igen när hon var ensam hemma, ville bara prata lite.Ville visa mig sonen igen via webkameran. Kanske hon håller på att få upp ögonen?Men varför i guds namn ska man inte gå till doktorn?

Jag läser och begrundar.Det är intressant att här kunna bolla lite olika saker.Jag har inget som helst belägg för att min svärson har Asperger, inte alls, eftersom han inte har någon diagnos.Jag la min tråd så här eftersom jag misstänkte något sådant.Nu vet jag inte,kanske är det något annat.

Han kommer aldrig i livet att gå med på någon undersökning.Han har bl.a så fruktansvärda tics, och jag vet att det oroat min dotter på så sätt att hon har velat veta vad de kommer sig av.Han säger att han cyklat omkull i tonåren och då fick han dem.Men hans bror då som också har tics, fast inte i samma utsträckning, har han också cyklat omkull?Min dotter säger att han inte vill undersöka detta. Han skäms.
Ok, det förstår jag också, men vill man inte det för sitt barns skull?Hela hans familj är så där. Sopa allt under mattan.Vad skulle det vara för farligt att ha tics?

Nu när man skriver så här låter det kanske lite konstigt. Jag tänker på min dotters språk t.ex..Det är svårt att förmedla känslan.Hon är högutbildad och van vid olika språkbruk, men "till vardags"pratar hon inte så här.Det går inte här att förmedla känslan.

Hej Fru Aspie!

Tack så mycket för ditt inlägg här som jag har läst ett flertal gånger.Du vet ju verkligen hur det här är.Tack också för att du tog dig tid att skriva så utförligt.Jag har ett stort behov av att veta hur andra har det i sådana här relationer, hur man kan närma sig dem så att de får hjälp.

Det här med att ge dottern verktyg.Det har jag och min man försökt med under en längre tid.Vi har ju förstått att saker och ting inte står rätt till när dottern t.ex hälsar på hos oss och inte har en enda krona till sitt förfogande.Trots att de bägge tjänar mycket bra.Då har vi pratat om vår ekonomi så att dottern får lite verktyg att jobba med inför mannen.Utan att vi har kritiserat.Det har ju inte gått till så att hon sagt "Jag har inga pengar" och så har vi kontrat med vårt. Nej, vi har lindat in det i andra diskussioner eller samtalsämnen.

Vi har hela tiden känt att vi på något sätt måste ligga steget före.Annars blir det lätt kritik, eller uppfattas som kritik.
Man kan dock aldrig förutse att ens lilla barnbarn ska hållas upp och ned i fötterna som en kyckling. Då var han också snuvig och febrig.Det var vid samma tillfälle han skulle väckas.

Éfter mitt senaste besök där brast mitt lugn och mitt tålamod. Jag pallar inte att se hur dom har det.Då kunde jag  inte vara tyst och påpekade de här sakerna för min dotter vilket ledde till kaoset.I samband med det skrev jag i ett mail att hon skulle begrunda och se till att hjälpa honom om hon ville leva sitt liv med honom.Hon har inte svarat på det.

Jag tar tacksamt emot fler verktyg!

Boken du tipsade om finns bara på engelska, men det kvittar. Vi kan alla läsa det obehindrat. Man kan låna den via fjärrlån i vår kommun så jag ska beställa den idag. Tack för tipset!

Hej fru Aspeie! ..Och tack för ditt inlägg!

Jag håller med dig om att min dotter behöver en utomstående att prata med, ex terapi i någon form. Men hur få henne dithän?Jag grubblar och grubblar.

I början av deras förhållande försökte svärsonen få henne att flytta från stan, till en ensligt belägen stuga på landet ute i skogen. Jag och hennes övriga familj påpekade svårigheterna med pendling till jobb, brist på sociala kontakter osv, men hon ville inte lyssna.Av en händelse träffade vi gemensamt en dag på en av hennes kvinnliga kusiner och min dotter pratade då om dessa planer. Kusinen skrek i högan sky av förfäran och undrade om hon blivit fullständigt dum i huvudet? Efter det blev det tyst om dessa planer.När jag senare frågade om det, sa min dotter att "men, mamma, hur skulle jag kunna jobba om jag bodde DÄR"?

Du blev chockad över ekonomin.Ja, han har fullständig kontroll där också.Han vet precis hur han ska göra för att utnyttja henne.Hon får köpa all mat, alla konsumtionsvaror, betala hyra etc.Han står för vissa lån som är avdragsgilla i deklarationen.De tjänar nästan samma summa, runt 26-28.000/mån, men han har gott om pengar, min dotter är fattig.Mitt hjärta brister nästan när jag ser hur hon ibland står och tummar på barnkläder men inte törs eller kan köpa till sonen.De förlitar sig helt på presenter från andra vad gäller kläder och leksaker.Han är så snål så det är fullständigt absurt.Nu ska han vara pappaledig två månader och blir väl då tvingad att köpa hem lite mat ibland. Då passar det att bli vegetarian! Koka pasta med spenatsås, broccolipaj odyl.Han ska ju inte försöka slå i mig att han blivit övertygad vegetarian från en dag till en annan...Tack och lov är fastern där nu och kan passa pojken.Igår hörde jag att svärsonen nu går och jobbar istället för att vara hemma.Fastern passar barnet hela dagarna.

Det där med maten känner jag igen.Min dotter ringer också och liksom kollar av med mig vad jag ska bjuda på. Jag har lärt mig det där nu. Han pallar inte mat som med fördel kan ätas med fingrarna, typ kyckling eller kräftor eller andra liknande rätter.Hon ber oss också ordna en massa projekt till svärsonen  när han kommer till oss.Hålla honom sysselsatt.Min man blir lika förbannad varenda gång, vill ha lite julfrid, men lika snällt ställer vi upp vid varje tillfälle.Han får snickra proppskåp, klä julgranen osv. Det blir aldrig nåt vettigt av det, men han är ju sysselsatt ett tag.

Annars sitter han bara och äter upp allt godis och choklad, lämnar efter sig stora högar av godispapper, tar gärna de sista bitarna så att ingen annan får.Likaså vid matbordet.Han är en pest och en pina för alla.

Ja, han står inte högt i kurs hos mig. Jag är dock villig att ge honom en chans om han vill ta hjälp och ge det ett försök.Hur jag nu ska komma dithän. Det tål verkligen at ttänka på.

Hej Datanissan! Tack för ditt inlägg och för att du ville dela med dig av dina erfarenheter!

Jag känner också som du och fler andra här att min kritik kanske binder dem ännu mer samman.Det är ju en högst mänsklig reaktion.

Å andra sidan känner jag att min dotter liksom "läcker" saker till mig om sin relation.Hon ger mig lite då och då, liksom inväntar någon reaktion.På nåt sätt känner jag att hon liksom fiskar efter argument som hon kan använda sig av.Det inser jag mer och mer efter att ha präntat ned mina tankar här på FL.Hon kanske är ute efter verktygen? Ja, så är det kanske vid närmare eftertanke...

Jag kan ge henne dem om det kan hjälpa.Men jag undrar vad som händer under tiden, med pojken och med henne.Usch, jag mår så dåligt av detta så det är rent hemskt.

Att hålla ett spädbarn i fötterna kan givetvis vara obetänksamhet.Likaså är det mänskligt att ha dåligt bordsskick, en del är snåla, andra har kontrollbehov.Vad jag menar är att den samlade bilden av honom är ytterst oroande.Inte sliter man väl och drar så där i ett spädbarn och försöker få det att sitta fint vid bordet?Det handlar ju om hans eget kontrollbehov.Jag känner rent instinktivt att här är det något som inte är bra.
Ett exempel, en gång när jag var där stängde han in sig med pojken i vardagsrummet.När  min dotter sedan öppnade dörren såg jag hur han därinne i kolmörkret liksom dansade med pojken tätt tryckt intill sig. När man skriver det så här låter det kanske lite gulligt och ömsint, men han gjorde det på ett sätt som fick håret att resa sig i nacken på mig.

Jag har bra kontakt med mina syskonbarn och de kommer ofta hit till oss med sina familjer.Aldrig har jag sett några sådana här tendenser hos någon av dessa småbarnsföräldrar.Visst dansar papporna runt med sina barn, men inte så där.Deb handskas inte alls med sina barn som den här människan gör.
Usch, nu rinner tårarna igen.

NadiaMi! Tack för det. Det ska jag göra!

Tänkte bara berätta lite vad som händer.Nu är min yngsta dotter där med sin faster.Tydligen har min äldsta tös fått lite råg i ryggen.Vad det beror på vet jag inte, kanske hennes jobb där hon träffar massor av människor,av att jag har öppnat ögonen lite på henne eller att hennes släktingar är där.

Det spelar ju ingen roll egentligen, vad som nu spelar roll är att hon har talat med sin syster.Hon har öppnat sig gentemot henne och har berättat att hon är orolig för sitt barns framtid, att hon inte älskar sin sambo längre men att hon inte vet vad hon ska göra. Ska hon kämpa vidare för att barnet ska ha en familj.Hon är rädd för vad han ska ta sig till.Kanske hon aldrig får träffa sitt barn igen, hade hon sagt.

Mer än så här fick jag inte veta. Min dotter låg under täcket och pratade med mig så att ingen annan skulle höra.Jag fick inte heller i nuläget prata med min äldsta dotter, de ville ha detta för sig själva ett tag.Jag tipsade om BVC.Få se om hon kan ta till sig detta.

Förhoppningsvis får jag höra mer imorgon när yngsta  dottern är hemma igen.

Fru Aspie! Vad menas med stalkers?

Förresten, får ej tag i boken du rekommenderade. Den finns bara som e-bok vid Högskolorna och där måste man studera för att få låna. Nu jagar jag någon student som kanske kan låna den till mig.

Fru Aspie! Jag har ju hört om Stalkers när det gäller kändisar, hur de blir förföljda, men skulle detta vara ett liknande fenomen? Att han aldrig skulle ge upp, bara fortsätta hänga sig kvar, eller hur menar du?

Anonym (Usch).

Det var tråkigt att du blir illamående. Jag menar inte alls att smutskasta någon eller någon grupp av människor.Mitt syfte är inte att få medhåll här på FL.Vad skulle jag göra med detta medhåll?

Jag och min familj oroar oss för vår dotter,vår syster, vårt barnbarn.Vi har pratat, ältat detta till förbannelse, för vi ser ingen väg att hjälpa dem utan att intervenera på ett sätt som kanske skulle vara direkt skadligt. Jag har börjat skriva här i denna tråd för att få hjälp att dels reda ut begreppen, dels få praktiska tips och råd från andra i samma eller liknande situation.

Många har skrivit här,alla håller inte med mig, men varför ska man behöva göra det?Jag är väl inte behjälpt med det?

Du håller inte med och jag respekterar det, men jag undrar lite vad du tycker att man ska göra då? Ska jag som mamma och mormor bara blunda? För att min dotter är vuxen? Jag tycker nog att kan hon inte reda ut detta själv så behöver hon för sig och sitt barns skull, hjälp med det.Sedan kan det vara indirekt från min sida via stöttning, få dem att gå till en familjerådgivare osv, osv.
Eller har du några andra, bättre förslag?

Hej alla som lyssnat och stöttat här på FL!

Min yngsta dotter kom hem från sitt besök hos sin syster.Det visar sig att det är både värre och på sitt sätt bättre än jag trodde.Min svärson har blivit värre i sitt beteende.Han klarar inte av ett litet barn som börjar ha en egen vilja.Han sliter och drar i honom,daskar till honom osv.Drar honom som en dammsugare över golvet medan min dotter protesterar högljutt.Han går ut med honom utan ytterkläder fastän han är sjuk och febrig.Han bryr sig inte om att min yngsta dotter eller fastern säger ifrån.

Hans tics är mycket värre än vanligt och nu pratar han för sig själv medan han tittar på TV.Min dotter har börjat säga ifrån och det klarar han inte.Jag vet inte varifrån hon fått denna kraft, kanske från sitt nya jobb med jämnåriga kollegor.Kanske fastern som är på besök.Spelar ingen roll, det är bättre!

Nu ska jag åka dit.Strunt samma om jag är välkommen eller ej.Ibland måste man bara agera. Jag tycker givetvis synd om denna kille som verkar ha sådana stora problem, inte tu tal om annat, men han ska inte få förstöra livet för mitt barn och barnbarn.Till saken hör att min intuition säger att nu måste jag åka.Det är kris!Det är fler saker än jag har skrivit här. Vågar inte beskriva eftersom jag är rädd att någon i vår närhet känner igen det.

Tack för att ni har stöttat!

Nu har jag tagit ledigt, fixat vikarie och bokat biljett till imorgon kväll. Anmält min ankomst med ursäkten att jag gärna vill träffa dem eftersom de inte kommer hit till jul.Det var ju länge sedan sist. Min dotter sa att jag var välkommen. Helst skulle jag ha velat komma iväg redan ikväll eftersom fastern reser imorgon, men det gick inte att få biljett.

Jag har läst vad ni har skrivit fru Aspie och NadiaMi i de senaste inläggen och jag tror nog likadant.Att det har blivit för mycket för honom nu.Det är väl kaos i hans inrutade tillvaro.Tecken på det är att han nu sitter i timtal vid datorn och pillar med en hemmabudget.Min yngsta dotter och fastern säger att han vänder och vrider på siffrorna, räknar om och om igen hur det blir om man sparar in på kassarna i butiken osv, osv.Där bland siffrorna har han kontroll i en annars kaotisk tillvaro, eller?

Ja, jag vete gudarna hur jag ska tackla detta på bästa sätt. Jag ska givetvis lyssna på min dotter, låta henne prata.Men vad ska jag göra när jag ser hur han behandlar barnet? Ska jag rakt på sak be honom förklara sig,vilka teorier han har om barnuppfostran som han stödjer sig på?Han är väldigt stolt över sin intellektuella förmåga. Kan det vara en inkörsport?

Eller ska jag göra något annat? Jag vet ju inte hur han reagerar riktigt.

Nu kommer jag att läsa här ikväll och imorgon fram till kl 18.

Anonym(j)

Tack för ditt inlägg.Nu för en stund sedan ringde fastern till mig och var djupt oroad över hela situationen.Hon var tacksam över att jag skulle åka dit.Vi pratade om allt detta som händer och som hon säger har min svärson uppfattningen att barnet ska "härdas" på olika sätt.Jag behöver inte beskriva här på vilket sätt detta ska ske.Vi grät bägge två.

Han är inte mottaglig för några argument enligt henne.Min dotter protesterar, men det hjälper inte.Fastern tror att hon innerst inne vill ha hjälp.

Min man kommer hem ikväll efter en resa  och jag har god lust att vi sätter oss i bilen och kör hela natten.Just nu står det helt stilla i min skalle.

Sitter här och snabbskriver lite.Min dotter och min svärson har gått på bio och jag är barnvakt.Åt mitt älskade lilla barnbarn! Han är så ljuvlig!

Innan jag åkte hit lyckades jag få en "bekants bekant" att låna ut sitt lösenord på en Högskola så att jag kunde som e-bok låna " Aspergers in Love" som fru Aspie tipsade om. Jag läste allt, över 200 sidor under min tågresa.TÄNK om jag hade läst den för ett år sedan.Vilken annan förståelse jag skulle ha fått!!

Nu kan jag inget ångra givetvis, jag visste ju då inget, men tänk ändå vilket underbart forum detta är.Där man kan hjälpa och stötta varandra i så svåra situationer.Jag vill tacka er alla återigen!

NadiaMi: dina frågor hade jag i "bakfickan". Lite försiktigt har jag använt dem, men jag får inga svar från min svärson. Han bara glider undan.Så fort han får en chans smiter han iväg till jobbet eller något annat som han anser akut.Eller så har han glömt min fråga inom loppet av två sekunder. Nåt annat tilldrog sig hans uppmärksamhet. Han är fruktansvärt tröttsam.
Två gånger har jag sagt till honom på skarpen att sluta drilla pojken. Han är helt besatt av att han ska vara bäst och tidigast på allt.Nu går den lille och nu har han ett nytt projekt, att han ska bli "torr" före alla andra barn.Jag har vid kaffebordet diskuterat barnuppfostran som ett sorts projekt. För att få in svärsonen på det, som fru Aspie skrev, men han nappar inte. Han är just nu helt fångad av ekonomi istället.Han vill varken byta eller klä pojken. Det vill han att jag ska göra.Han försökte slänga med den lille men då sa jag ifrån, nej, nu får du sluta!Sätt genast ned honom! Då reagerar på det utan att han tillsynes tar illa upp.

Igår e.m var vi alla till dagis för att träffa "fröken".Hon såg helt frågande ut inför min svärsons alla krav på tider och rutiner.Jag vet inte hur detta ska gå.

Jag stannar ett tag till för att se om jag kan nå fram till min dotter lite mer.Hon har jobbat mycket och kommit hem trött och sjuk som hon är.Igår efter dagis åkte jag med henne till läkare och hon fick pencillin och mår idag mycket bättre.

MITT nästa projekt blir att tala med henne och ev få henne att läsa den här boken.Det skulle kunna förändra hennes liv!! Men det är mycket känsligt...

Det var en liten "rapport" från mig...

Mamma Sussie!Hade du en liknande uppväxt?

Jag tänker på dig Anonym(Anna). Jag tycker du skulle försöka läsa den här boken om du har möjlighet."Aspergers in love" av Maxine Aston.Kanske du skulle kunna få en någorlunda förståelse för din pappa. Jag vet inte, men kanske det vore värt ett försök?

Kram till er alla!

Mamma Sussie! På den lilla bild jag kan se ser du stark ut! Jag tror att du har klarat ditt liv bra.
 Det är skönt att veta att det finns mormödrar,farmödrar eller fosterfamiljer som kan ta vid där föräldrarna brister.Man skulle ju önska givetvis att det var annorlunda, men om det nu inte är så, ja, då finns det ett annat skyddsnät. Jag försöker verkligen att skydda de mina när min dotter har det svårt, men det är en balansgång.

Lycka till med ditt liv. Du är stark!

Hej!

Såg ditt meddelande nu Anna. Jag kom hem i förrgår men har inte orkat skriva här.Det har varit så jobbigt.Var tvungen att sjukskriva mig idag då jag inte orkade gå till jobbet.Nu ska jag väl til jobbet imorgon för jag bara kan inte vara borta längre.

Jag skriver mer ikväll kanske.

Det har varit en svår resa.Min svärson är mer eller mindre inkompetent att ta hand om sin son. Det känns svårt med sådana hårda ord,men så är det bara.Nu är han pappaledig, men det funkar inte. Det har min dotter förstått och nu när jag har rest hem har hon bett en arbetslös moster komma dit ett tag innan pojken börjar på dagis.Hon själv måste ha detta jobb nu för att kunna få en plattform.

Det har varit en turbulent tid.Jag har mestadels tagit hand om mitt barnbarn.Det är den mest ljuvliga lilla varelse. Han är med på det mesta, både bus och kel. Han anknyter dock inte till sin pappa, bara till sin mamma.Pappan hittar på allt som finns för att sticka iväg. Jag har försökt att finna vägar som kan förena oss. Han har bl.a på morgnarna ritat kartor över promenadvägar som vi kan gå med sonen. Vi kan t.ex inte bara ta en spontan promenad.Promenadvägen måste vara utritad i förväg och vi får inte gå några avsteg.Under promenaden pratar han bara om sitt jobb och jag ställde en massa frågor för att nå fram.Plötsligt slutar han bara att prata....

För att göra en lång historia kort så har jag och min dotter pratat mycket, hon har förstått, hon har läst boken tilsammans med mig, vi har skrattat och gråtit.
Hon vet inte hur hon ska göra,men familjerådgivning inom kommunen står högt i kurs just nu. Hon vet att hennes sambo inte gärna kommer att gå med på detta,men hon säger att pga av sonen så kanske det kan gå.Hon är villig att ge förhållandet en chans.

Om jag vore hon skulle jag flytta nu.Jag har försökt under två veckors tid att nå fram till honom utan resultat och jag ser det som omöjligt att ens familjerådgivning skulle vara en bra idé.Men kanske, varför inte? Jag vet inte, när min dotter försöker tala med honom gör han bara sig själv till ett offer."ja, allt är bara mitt fel", etc, etc.Han förstår liksom inte vad man pratar om.

Ska jag göra en ny tråd? Med samma namn?