Min adoptivmamma svartsjuk på min graviditet

Jag är själv inte adopterad och har alltså ingen egen erfarenhet av det du beskriver. Däremot har jag hört flera adopterade som fått det jobbigt i relationen till sina mammor när de själva varit gravida och fått barn. En mamma/blivande mormor var exemeplvis jättearg på sin gravida adopterade dotter om dottern så mycket som knystade om att det kan vara jobbigt att vara gravid. Mammans syn på saken var att graviditet inte är någon sjukdom, alltså är man bara pjoskig om man är illamående, trött eller har ont. Dessutom är det en så stor gåva att kunna få bio-barn att man bara av den anledningen inte får klaga. Trist att höra för dottern.

Jag är mamma till en flicka genom adoption och en pojke genom egen graviditet. Innan vi adopterade hade vi försökt få bio-barn under några år. Den tiden var urjobbig och jag kunde bli gråtfärdig om jag såg gravida kvinnor eller människor som gick med barnvagn på stan. Konstigt nog kändes det inte alls lika jobbigt när tjejer i min närhet blev gravida. Har annars hört att det brukar var ännu värre för de flesta.

Din mamma är kanske inte direkt avundsjuk, men din graviditet kan ändå påminna henne om det som var jobbigt med barnlösheten. Eller så känner hon sig helt enkelt inte mogen för barnbarn. Min egen svärmor reagerade jättekonstigt när hon fick vet att vi skulle göra IVF. Hon själv fick sitt första barn vid 20, ändå blev hon arg och tyckte att vi var för unga vid 29 respektive 32. Jag förstod då att hon egentligen varit glad över att vi inte lyckades få barn när vi först ville det. Inte för att hon missunnade oss att bli föräldrar, utan för att hon inte ville bli farmor före 50. Hon ville väl inte känna sig gammal i förtid. Egoistiskt, men man rår kanske inte för sina känslor.

Vårt IVF lyckades inte och det tog ytterligare ett par år innan vi fick första barnet via adoption. Då hade svärmor haft tid att vänja sig vid tanken och nu älskar hon sina barnbarn.

Själv känner jag likadant som någon här ovan. Det betyder egentligen inget särskilt för mig att jag fick mitt andra barn från min egen mage. Visst var det lite spännande att få prova även det sättet att få barn, men jag hade inte älskat honom vare sig mer eller mindre om han också kommit till oss genom adoption. Däremot känns det bra att den dagen min dotter (förhoppningsvis) blir gravid är det en erfarenhet jag kan dela med henne.