Dåligt köpa beg. kläder till barn?

Det är en mentalitetsgrej. De flesta jag känner tycker det är bra med begagnat, inte bara ekonomiskt utan också ur miljösynpunkt. (Dessutom är ju allergiframkallande kemikalier borttvättade efter några tvättar vilket också är bra.) Men visst finns det de som är helt främmande för begagnat. Det sitter inte i ekonomin utan i huvudet. Minns när de öppnade second-hand-butik där jag jobbade och det - för att generalisera - var socialsekreterarna som sprang dit och handlade, inte deras klienter. "Värst" är ofta personer som, även om de själva har det bra/ok ekonomiskt, kommer från "fattig" bakgrund eller länder där stor fattigdom existerar, är min upplevelse. Kanske associerar de då begagnat med någon sorts personligt "misslyckande" eller med smuts och sjukdomar, vad vet jag.

TS: Generaliseringar stämmer naturligtvis inte alltid
Men troligen är det något sådant känslomässigt som spökar för pojkvännen, en känsla av att det skulle vara nedsättande för honom/er att "inte ha råd med nya kläder till ungen" eller att han får någon sorts "smuts-"associationer. Har du frågat vad det är han har emot dem?
Själv köper jag inte "märkes"-kläder till ett barn i första taget; tycker det är helt bortkastat så länge jag hittar kläder i rimlig kvalite till rimliga priser (eller än bättre får; var väldigt nöjd över en kasse från kusinen nyligen). Dyrare märkeskläder är dessutom ofta fegmärkta till 30 graders tvätt som jag av princip inte köper.