ångrar min graviditet, gläds inte alls

Tror du är nervös bara!!! Det komemr bli bra!!

ja fy sjutton.. nervös är bara lilltån. jag är ta mig fan livrädd...

men är det normalt att känna "jag vill inte"?

ja jag ville verkligen ha barnet. jag är tillsammans med pappan och det var planerat och allting.

det är ingenting som är annorlunda nu mot innan, snarare bättre i så fall. vi ska till barnmorskan på torsdag, kanske jag kan ta upp det då. men jag skäms också. känns så dumt om hon bara ler mot mig, nickar och säger men det där är alldeles normalt min vän. det kan ju liksom tolkas på två sätt - tar hon inte mina känslor på allvar, eller har hon helt enkelt rätt? kanske både och. jag hoppas iaf att det går över, precis som du säger och dom andra också.

det lättade faktiskt att få skriva och bolla lite om det också. tack för det

Jag kände likadant som du i början av min graviditet.
Nu i efterhand så var jag nog mest shickad. Både jag o sambon ville gärna ha barn, när vi bestämde oss för att sluta med skydd så gick allt väldigt fort. Jag hann inte ens få min mens. Tror inte jag alls var inställd på att det skulle ta sig så fort. Jag pratade mycket med min BM om detta och hon sa att det är JÄTTE normalt att känna så. Hon frågade mig om jag ville prata med psykologen som jobbade på MVC för oftast så hjälper det.
I v 11 hade jag tid för ett VUL och när jag fick se livet där inne så blev jag helst salig. Det är verkligen på riktigt tänkte jag. Sen dess har jag varit jätteglad över att vara gravid.
Jag tycker du ska vända dig till MVC och höra med dem om du kan få prata med en psykolog.
Lycka till!

Detta är ju hur vanligt som helst. Man är rädd för hur livet blir efter, har liksom ingen kontroll över vad som händer, orolig för om barnet är friskt osv.
Själv är jag i v22 och kände så här oxå, grät mycket. Som tur är har jag en stöttande sambo och först nu börjar jag glädjas.
Kan absolut inte tänka mig ett liv utan barn så fast allt känns väldigt annorlunda så blir detta det största man får vara med om gumman jag lovar!
Och varför ska man leva så annorlunda när man fött barnet, man kan faktiskt resa och göra samma saker som innan.
Lycka till!

känns bättre nu iaf.. tack ska ni ha

känns så skönt att höra att andra har kännt eller känner likadant! det verkar ju inte vara så att man ångrar sig när barnet kommer iaf... tänk om man blir en känslokall kossa till morsa, men det får jag väl hoppas att man inte blir... det är bara det att graviditeten känns som en lång väntan och man hinner tänka så mkt, oroa sig så mkt... skulle vilja gå i dvala nu och vakna upp om ett halvår...

men jag hoppas jag hinner få en stund sen som er andra, där jag bara kan vara glad åt graviditeten även fast det känns jobbigt nu.

Nädå du är inte ensam jag känner också så, men jag har andra anlednigar att inte känna lika stor glädje som under mina andra två graviditeter.. Min sambo var nämligen otrogen för 9 månader sedan och det har tagit hårt på mig och sen kom beskedet om graviditeten och allt. Men jag vet att lyckan kommer att komma när våran lilla är född.. Du måste prata med din kal om hur du känner, prata brukar underlätta. När vi köpte barnvagnen och saker till bebisen då började jag att få mer glödje.. Något att rekomendera.. lycka till