Begrava 13 v foster?

Det är ju rätt nytt att vem som helst ska få begrava sina foster/veta vart dom begravs osv. Jag tycker det är bra faktiskt. Visst att de är tidigt men mammor/pappor sörjer ju sina barn ändå oavsett vilken vecka dom avlider i.

ludicrous, men alla har väl rätt att sörja, om det är sorg man känner? Jag fick ma i vecka 12 en gång för länge sen och visst, jag jämför inte det med att förlora ett större barn, men jag tycker å andra sidan inte att sorg ska jämföras med sorg. Det var fruktansvärt jobbigt för mig att gå igenom, men jag vet också att andra i samma situation har inte upplevt samma sak lika jobbigt alls.Det är ju knappast någon tävling i vem som har det värst.

"Ska man då namnge fostret och folkbokföra det i vecka 10? Med personnummer och hela grejen liksom"Låt säga att det är på det viset.Vad är problemet med det?

"Är det att betrakta som en människa så tidigt? En BLIVANDE människa, visst, men ett livsdugligt barn är det INTE. Nån stans måste man ändå ha en gräns för vad som är ett missfall och vad som är ett dödfött barn"Frågan är vad man får ut av det hela, med personnummer och det som följer av det hela.Vår första dotter fick, efter diverse turer, personnummer, dödsboanmälan och jag gjorde faderskapsprövning m.m. Då det pga sjukhusschabbel drog ut på tiden blev jag formellt pappa månader efter att hon fötts och avlidit. Det var ändå ganska "skönt" att få en formell officiell bekräftelse på att hon funnits och att jag faktiskt är hennes pappa.Strunta nu i vilken födelsevecka det rör sig om (har medvetet inte sagt det) utan fundera på följande:På vilket sätt är ovanstående lilla anekdot, med personnummertilldelsning å så, ett problem för dig?"Om man drar det till sin spets skulle man ju annars kunna påstå att minipiller och dagenefterpiller är mordredskap."Men dra det inte till sin spets då om du tycker det är ett dumt resonemang.