Ledvärk

Ryggvärk ibland, men aldrig så stark som ledvärken. Dock har jag mycket värk i svanken.

I sju år gick jag till samma, men kände mig allt mer inte trodd på.
Gick sedan inte till läkare på nästan två år och nu i sommras så sökte jag ny läkare då jag knappt står ut somliga dagar och det var hon som remitterade mig till pskoterapeuten.
Måste man inte ha remiss för att komma i kontakt med smärtspecialister?

Jag bor i Mörarp i skåne (strax utanför Heslingborg).
Jag har bara gått via vårdcentralerna.

Jag har tid idag hos psykoterapeuten och idag kommer jag att säga ifrån att jag inte orkar gå och älta om min barndom när det är nutiden och framtiden jag bekymmrar mig om.
Hon är jätte-rar, det är inte det, men jag ser ingen mening med våra sessioner när det inte hjälper mig alls med värken.

Jag får väl prova att ringa runt, men sist jag gjorde det (till reumatologen bland annat) fick jag bara som svar att man skulle ha remiss.

Usch, det är verkligen en jobbig djungel och särskillt när smärtan inte syns mer än på mitt humör

Just i höfterna får jag som mest ont vid menstruation (även handlederna och fingrarna då). men annars är det så olika. Väder och vind, kraftansträngningar etc. Jag styckade och packade kött i sju av de 9 åren och det fick jag sluta med. Numera går jag arbetslös (fast just nu har jag en behovsanställning) Denna jä**a smärta påverkar ju allt. Jag vet inte alls vad jag ska göra med mitt liv, vad jag ska kunna arbeta med, när jag knappt orkar gå upp vissa morgnar. Tilläggas ska att jag måste gå upp, har en 10-åring och en 1-åring Fick borrelia för två månader sedan och efter det har tröttheten, illamåendet och nu med värken ökat kolosalt. Men det antar jag är pga av borrelian.

Usch, är väldig splittrad. har liksom tappat tron på läkarvården genom åren.
Men, jag måste ju finna en lösning...så jag får prova mig fram. Tack alla söta rara. Jag får upp och väcka 1-åringen nu, snart dags för förskolan ju
Återkommer sen igen.
Jag behöver nog lite pepp och råd och är jätteglad för det ni har gett, så tusen tack igen.

Jag var 22 när min värk kom, jag har ofta relaterat det till efter jag födde min dotter. Dock kom värken först i samband att jag började arbeta igen efter f-ledigt i 1 år. Den graviditeten var otroligt lätt. Gick bara upp 6 kg, hade en strålande hälsa (lite foglossning bara) och en kanon förlossning.
Denna graviditeten nu, med värken, var ett levande helvete. Foglossning redan från vecka 14, gick upp över 32 kilo (bland annat för att foglossningen hindrade mig från att röra mig lika mycket) och fick till slut preeklampsi.
Men dock var värken under graviditeten (förrutom foglossningen) faktiskt väldigt lågmäld.
Efter satte jag in en kopparspiral, men fick höra efter ett halvår att det kanske kan vara hormonellt med värken, så då tog jag ut den och satte in en Nuvaring istället.
Förvånandsvärt nog (eller inte då) så spelar det ingen roll. Värken är där.
Provade ändra på kosten, mindre kött och mejeriprodukter...hmmm...samma resultat.

Ibland är jag så nere i skorna över denna dumma värk att jag känner mig ynklig. Värst med värken är ändå att man inte blir trodd på, att man inte blir tagen på allvar och helst att man inte får en diagnos, dvs kanske möjlighet till bättre mående.

Har fått så många olika mediciner att jag spyr på det.

Förlåt att jag kräker av mig, men det känns onekligen skönt att ha folk i situationens like som man kan bolla sina tankar med. Jag ska prata med terapeuten nu (kl 10) och rådfråga henne faktiskt.
Jag har byggt upp en massa ilska för detta med sjukvården att man blir som ett trotsigt barn. "Jag ska minsann inte gå till doktorn". Men vad hjälper det?

Skriver sen och berättar vad terapeuten har för ideér.

Tack igen alla...skönt att man kan få stöd.

Kram sandra

Åhhhhhhh, ni anar inte
Terapeuten ska prata med min läkare (hon som remiterade mig till terapeuten) i morgon och be henne remittera mig till smärtspecialisten!!!!! Är så otroligt glad just nu att ni anar bara inte!!!!! Det kan ta 7-8 månader, men nu vet jag att stenen rullar i alla fall

STORT TACK ALLA!!!!

Gahhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh

Jag blir tokig på värken...inne på vecka tre av kronisk värk...brukar aldrig vara så här.

Snart självmordsbenägen...eller i alla fall amputeringsbenägen

Idag ska jag på röntgen...igen...(gjorde det för ca fyra år sedan). Då visade det inget, så jag tror ju inte att det visar ngt nu heller....
Mina skov kommer allt mer tätt och håller i sig längre, men det kanske är väderpåverkat...vad vet jag....

Inte ett ljud från läkaren i alla fall...på nästan 3 månader har det varit tyst.
Som vanligt.
De bryr sig inte.
Ibland är jag elak, för då önskar jag nästan att läkarna kunde få lite av värken...DÅ kanske de hade kunnat empatera och förstå vidden av smärtan och inte varit så inneffektiva...