Bara fegisar som föder vaginalt!!

Jag och min fru tyckte ochså att det var fegt att föda vaginalt...så vi bestämde oss för att föda analt.

tjohooo - äntligen någpn som vågade säga det alla innerst inne vet; RIKTIGA kvinnor, urmödrar, amazoner - föder såklart med snitt. pust, pust, flås, kryst, bebis är såklart inte att jämföra med karva, karva, skära, bända, slita, dra, bebis, sy, sy, sy.MEN kära siamus, en sak får jag nog påpeka. coolast av alla är vi akutsnittade och coolast av de coolaste är jag som har TVÅ akutsnitt bakom mig. Ett vid 7 cm öppen och ett vid 10!Då blir det liksom BÅDE bajs, blod OCH stora kniven!Jag skulle dessutom dra det hela lite längre. Jag är en lite BÄTTRE mamma än de som bara ploppat ur sig barn och sedan inte behövt gå krumryggade och vara rädda för att hosta. De har liksom inte varit beredda att ta lite smärta!Nej, hejja mig och några till - vi är f-n riktiga kvinnor!

Tja, väljer man snitt för att det är värre så är man ju knappast nobel utan korkad.

=)! Egentligen så måste jag ju krypa till korset nu... jag tycker att det är skitsamma hur man får barn och förstår inte duktighetssyndrom. En mamma som har fött med kejsarsnitt eller som har adopterat ett barn är inte mindre mamma än en som har fött vaginalt. Men jag här helt övertygad om att de bemöts som om de vore det!!Det borde inte vara några som helst duktighetsprinciper när det gäller att föda barn eller hantera smärta eller något som helst annat. Det är såå tramsigt att det ena skall vara bättre än det andra. Huvudskaken måste vara att barnet kommer in i tillvaron oavsett hur...?

Ja, usch, jag är skiträdd för kejsarsnitt. Föder MYCKET hellre vaginalt, enkelt och relativt smärtfritt!

Bullshit. (Jag är allergisk mot sådanthär.)

Mest krypningar i kroppen och illamående, faktiskt.

Jo, jag har sett dem. Jag har själv varit en dömande idiot förut, men ändrat mig efter att ha fått insikt i hur det faktiskt kan vara. Däremot så blir jag irriterad på ironisering som försöker vinna sympati, för på mig blir det motsatt effekt.

siamusen: Jag förstår. Det är väl jag som läser in för mycket i varje sådanhär trådstart.

Jaa okejrå.. jag erkänner. Jag är en fegis. Men det beror på att jag HAR snittats, pga medicinska orsaker såklart. Jag hade inte vågat annars och det är fortfarande ett traumatiskt minne och ngt jag verkligen inte ngt jag vill råka ut för igen!Jag är skitskraj för att bebisen blir stor eller att ngt annat tillstöter så jag måste genomgå snitt igen. Alla som snittas är modiga, faktiskt. Det är inte ngt litet ingrepp man snackar om. Det är inte ngt lättvindigt man går igenom.Det är inte roligt efterråt och man kan ha problem med sitt snitt i evigheter, för alltid om det vill sig illa. Jag fegar ut även denna gång och går på vaginalförlossning.