Testikelcancer?

Ni som vet någon som fått testikelcancer, hur började de liksom?

Men vad var de som de tog bort? Nåt måste de ju varit i alla fall liksom.
Blir inte direkt lättare att man bor i en liten håla där alla känner alla... men ja ska kontakta en läkare.

Har ringt läkare och har tid i morgon...

Känns så blandat och nervöst.
Jag är verkligen en kille som gått igenom en massa genom hela mitt liv, de ena avbyter de andra liksom. Men hälsan har alltid varit bra och med tanke på de här börjar man plöttsligt känna att allt annat igentligen inte hade behövt vara någonting mot vad de här ev kan vara... (även om man hela livet gått igenom massa olika saker som andra bara läser om)
Vill veta vad det är, men om de är illa e ju frågan hur livet ska se ut framöver. Visst att de inte behöver innebära döden men ändå. Är ju liksom nu som livet skulle få en vändning och kanske äntligen börja ljusna.
Plöttsligt e man inte så stark som man tidigare blivit av alla andra motgångar i livet då de här är nåt helt annat...
Själsligt är en sak men fysisk lär ju va nåt annat.
Asså saker man inte kan råda över lägger man åt sidan. Saker man kan påverka tar man tag i. Men vad gör man med det här... litar på att någon annan kan fixa?

Sköterskan ja pratade med på telefonen lät knappast "pigg" på rösten då ja beskrev hur de var. Och trotts att de bara var en läkare på plats i morgon som dessutom var fullbokad lyckades hon trolla fram en tid (då hon frågat lite frågor och börjat låta väldigt allvarlig).
Nåt säger mig att de här inte är bra, men ja hoppas ja får fel.

Ibland funderar ja kanske lite för mycket :)

Ville bara skriva av mig lite... återkommer när ja vet mer.
Tack för era inlägg så här långt.
(väntar fortfarande på att få kontakt med någon som gått igenom detta redan)

Var iväg i morse.
Den stressade läkaren trodde inte de var Cancer men kunde inte heller säga direkt vad de var.
Han menade att de fall han "hittat" testikelcancer har själva testikeln känts mer ojämn och min skulle kännas helt normal.
Han försökte lysa med en vanlig lampa för att se om ljuset gick igenom men han såg inte.
Han trodde de kunde vara någon "vattensamling" som i så fall förmodligen kommer att bestå och om man störs av de kan den tömmas, eller så kunde de vara en inflamation.
Han skulle skriva en remiss i alla fall för ultraljud så får vi se...
Så igentligen vet ja inte mer nu än tidigare, mer än att han inte trodde att de var Cancer, men han verkade ganska förvirrad, men så var han bara en vanlig husläkare också.
Det skulle ta 3-4 veckor innan ultraljudet så de e bara att vänta.

Carla82
Vore intressant att veta just hur testikeln kändes på honom, om den liksom var normal eller ojämn och hur konsistensen på "knölen" var och vart den satt... du får gärna fråga.

Misoo
Min bror har bara en testikel. Han föddes med bara en tror ja.
Han har 2 barn.
Vad jag hört ska de inte vara några direkta problem att få barn även med en testikel, så länge den e frisk.
Visst att produktionen kanske halveras med bara en men så behövs de ju igentligen bara en spermie också, så några miljoner eller nåt produserar den nog i alla fall.

Jag bor i en liten håla så här går allt lite långsamt.
Asså ja vet ju inte om läkaren igentligen verkligen inte trodde de var nåt allvarligt eller om han bara försökte vara metodisk och inte skrämma mig i onödan OM de inte skulle vara nåt.
Han sa att Testikelcancer är riktigt aggresiva saker som brukar sprida sig snabbt. På honom lät de inte så "enkelt" som de ofta gör överallt på nätet (ja förstår att de inte e enkelt, de e ju liksom cancer, men många ser nog bara procentsiffran och tror att de är en baggis, eller typ) och så var han verkligen inte...

Var på ultraljud i dag.
Har försökt att släppa tankarna så mycket som möjligt fram tills i dag och sen liksom ta de som de kommer för att inte gå och vara nervös i onödan.
Vaknade i morse och var hur nervös som hellst.
När ja väl kom dit, visades in på rummet och fick instruktioner började ja så klart att klä av mig, men de visade sig att de bara var en sköterska ja träffat så långt och hon ville inte se mina privara delar (skämdes lite). Tog ju knappt in vad hon sa utan var berädd bara på att få de undanstökat liksom.
När doctorn (eller va de nu är man är) kom in visade det sig att han var dansk så ja fattade knappt vad han sa (hade någon extrem danska dessutom, eller så hade han fikabullen kvar i munnen).
Han körde i alla fall runt med maskinen en stund och tog lite foton och je försökte prata lite trevligt för att hålla mig själv kvar på britsen av nervositet.
Ja frågade om han kunde ge mig några besked direkt (på min kallelse stod de att svaren skickas och meddelas av läkaren som skickat remissen). Han lät lite tveksam men mumlade fram nåt med att de skulle han nog ev kunna ge (han ville kanske gardera sig lite om de var allt för svåra besked kanske).
Väl klar började han beskriva läget.
De kändes som tiden stod stilla och värrst var att ja knappt fattade ett ord av vad han sa.
Men till slut lyckades ja i alla fall tyda nåt att "någon canser finns de inga spår av i alla fall..."
PUH!!!
De skulle vara någon större variant av en "vattenblåsa" som var ofarlig och nåt som min doctor fick bestämma vad man skulle göra med...typ.
Snacka om lättnat.
Halleluja liksom!
Så nu känner man sig lugn igen.

STORT TACK till alla som skrivit i min tråd. De har betytt mycket för mig!
Önskar att vi var fler killar som skrev här på FL och kanske till och med hade en egen liten del i forumet, då de verkligen skulle behövas.
Ja har helt klart fått en tankeställare och den dagen insamlingen "rosa-bollarna" kommer ska ja helt klart angagera mig samt lämna ett bidrag till Canserfonden.
Stor tanke till de som verkligen får gå igenom de som ja som tur var slapp för den här gången.
Tack för mig!