Testikelcancer?

Om man har cancer i testikeln opererar man bort den. Det är en liten operation och man går vanligtvis hem dagen efter. De brukar komplettera med annan behandling vilket man kan få hemifrån.
När man tagit bort testikeln får man om man vill en protes insatt, så att det ska se ut som vanligt i pungen. Innan man blir opererad lämnar man även spermier för frysning så att man i framtiden ska kunna få barn. Oftast räcker det att ha en testikel kvar för att kunna bli pappa men ibland efter man fått strålar så kan den testikeln som är kvar bli lite "omskakad" och funktionen att producera spermier kan ligga nere nåt år och då är det bra att ha spermier i frysen.

Den sexuella förmågan påverkas inte, men om man får strålar kan man bli trött och medtagen och kanske inte ha samma ork som tidigare.

Ingen inom vården tycker att detta är pinsamt eller lustigt, om en kille kommer in och har en knöl på testikeln tas det på största allvar. Oftast undersöks man snabbt för att hitta rätt diagnos och rätt behandling.

Det behöver ju dock INTE vara en tumör du har, det kan vara en infektion och då hjälper antibiotika. Så gå till läkare OMGÅENDE!

De flesta män med testikelcancer kommer till läkare pga att de har en knöl på testikeln eller att den inte känns som den brukar, en tyngdhetskänsla.

Från vårdguiden:

Symtom
Testikelcancer ger inga tydliga symtom och upptäcks ofta av en slump.

Det vanligaste symtomet är att en testikel plötsligt har blivit större eller känns svullen. Testikeln kan också kännas hård och knölig. Cancern ger sällan smärtor på ett tidigt stadium men ibland upplever mannen en tyngdkänsla i pungen.

Eller läs här:

www.cancerfonden.se/templates/Information____53.aspx

Min bror upptäckte precis som du att det fanns en extra knöl som var lite mjuk. Det visade sig vara någon slags broskbildning som var helt ofarlig och tillbakabildades av sig själv efter att tag.

Lycka till

Min mans ena testikel opererades bort...det är ett enkelt ingrepp...han kom in på morgonen och åkte hem på kvällen. Han har ett ca 12cm långt ärr ovanför "paketet" så att säga. Ang. cellgiftsbehandlingen fick han den INTE hemifrån och vad jag vet är det heller inte rutin att få den hemifrån...eftersom man i vanliga fall får intravenös cellgiftsbehandling (dropp). Däremot var han bara på sjukhuset över dagen. Behandlingen var inte det roligaste han varit med om...även om han fick relativt lite biverkningar. Men om det måste göras så... Vår historia är tyvärr inte överstökad än men utgången kommer till 99% vara positiv...som i de flesta fallen. Hur han upptäckte det är precis som du beskriver det...precis som jag sagt tidigare. MEN det finns många andra saker det kan vara som har samma symptom. Det går ju att spekulera hur mycket som helst i det här men de bästa svaren får du av en läkare. Lycka till och om du har några frågor så fråga på!

Hur går det?

Vad var det? Har du varit hos läkare?

Har ringt läkare och har tid i morgon...

Bra!

Känns så blandat och nervöst.
Jag är verkligen en kille som gått igenom en massa genom hela mitt liv, de ena avbyter de andra liksom. Men hälsan har alltid varit bra och med tanke på de här börjar man plöttsligt känna att allt annat igentligen inte hade behövt vara någonting mot vad de här ev kan vara... (även om man hela livet gått igenom massa olika saker som andra bara läser om)
Vill veta vad det är, men om de är illa e ju frågan hur livet ska se ut framöver. Visst att de inte behöver innebära döden men ändå. Är ju liksom nu som livet skulle få en vändning och kanske äntligen börja ljusna.
Plöttsligt e man inte så stark som man tidigare blivit av alla andra motgångar i livet då de här är nåt helt annat...
Själsligt är en sak men fysisk lär ju va nåt annat.
Asså saker man inte kan råda över lägger man åt sidan. Saker man kan påverka tar man tag i. Men vad gör man med det här... litar på att någon annan kan fixa?

Sköterskan ja pratade med på telefonen lät knappast "pigg" på rösten då ja beskrev hur de var. Och trotts att de bara var en läkare på plats i morgon som dessutom var fullbokad lyckades hon trolla fram en tid (då hon frågat lite frågor och börjat låta väldigt allvarlig).
Nåt säger mig att de här inte är bra, men ja hoppas ja får fel.

Ibland funderar ja kanske lite för mycket :)

Ville bara skriva av mig lite... återkommer när ja vet mer.
Tack för era inlägg så här långt.
(väntar fortfarande på att få kontakt med någon som gått igenom detta redan)

Hoppas det gått bra idag! Hoppas på ett mer positivt besked än det min man fick...även om det är det mest "positiva" cancerbesked man kan få. Överlevnadsgraden ligger på 98% så det behöver du nog inte vara orolig för...i de procenten är alla grader av cancern inluderade. Det är behandlingen som kan vara tung...men är det nödvändigt så är det. Håller tummarna för att det inte är någon fara. Så du kan få andas ut! Trodde du hade förstått det men du får garanterat prata med min man om det är något. Han finns inte här på fl men om du kontaktar mig för jag det vidare. Lycka till!