Apropå det här med fest och barn så var jag och min syster ALLTID med mamma överallt. Verkligen överallt, alla fester, alla tillställningar. Min mamma var ung och ensamstående, dels innan min syster kom och dels när hon var något år bara. Vi somnade alltid under vardagsrumsbordet medan alla festade, pratade, dansade och hoade runt omkring. Och så blev vi burna hem av nån av mammas kompisar
Såå, jag är inte rädd för att ha barn med på fest för egen del, jag blev ju helt normal tror jag?! Sen är det klart att kan man fixa barnvakt så skulle jag kunna göra det själv, om det var möjligt. Men får man ingen barnvakt så ska man inte få komma då?! Lite knivigt för mig personligen... Bröllopsfester (på kvällen) är kanske inte nån idealisk plats för småbarn... Men är man i skolåldern så förstår jag inte varför man inte kan se lite partyglada vuxna. Naturligtvis får ju föräldrarna ha koll, kan man inte det så ska man ju inte ha med sig dem. Men det gäller väl alltid? Och jag får se hur det blir när vi gifter oss, vilka som får komma och inte. Just nu är jag lite dubbel men i grund och botten tycker jag att man bjuder med barn om det inte verkligen INTE passar sig, precis som man bjuder med sina vänners partners. MEN sen kommer ju den ekonomiska frågan in också. Det är ju trots allt inte säkert att man kan lägga ut 500 spänn/kuveret på en massa ungar som kanske inte ens äter hälften. Det skulle ju kännas lite surt och kanske inte ens vara möjligt....
Nej men jag tror att jag lutar åt att i kyrkan ABSOLUT barn (för min del, jag litar på att föräldrar med skrikbarn går ut!) men inte på festen, utöver ammande såklart.
Nä svårt, men som sagt, lite ligger ju i hur man lägger upp det. SMS:et från min kompis känns fortfarande INTE okej. puss på er