Varför är ni så svartsjuka, styvmammor?

Ja du... Vad hade du tyckt om ngn som inte ger sitt barn mat, inte sköter sitt barns hygien, struntar i att lämna sitt barn på förskola/fritids, ligger och sover när de stänger så att din sambo får göra uttryckningar och hämta även på hennes veckor (när fritids ringer och vill stänga), lär sitt barn att det är okej att stoppa fingrarna i halsen när man vill hålla vikten, berättade lögner för barnet (pappa vill ta dig ifrån mig, pappas nya tycker inte om dig o.s.v.), stänigt imtroducerar nya pojkvänner, som vägrar skärpa sig trots att socialen gett henne flera varningar om att hon måste skärpa sig annars förlorar hon sin del av vårdnaden... m.m. ?
Avundsjuk? Knappast. Önskar att hon kunde ta tag i sitt liv och öbrja ta hand om sitt barn? Absolut.

Pinglan - Skiljer man sig så får man räkna med att anpassa sig, inte att alla andra ska anpassa sig efter en själv. Och annars också iofs, eller ska man instruera förskolelärare hur de ska uppfostra barnen också?
Livet är inte lätt för ngn och har man separerat så får man räkna med att bita i det sura äpplet och acceptera att nya "låtsasföräldrar" kan bli en del av barnens liv. Så länge de inte behandlar ens barn illa så får man faktiskt ta det.
Och detta säger jag INTE i egenskap av bonusmamma utan som bonusbarn, oftast är det bioföräldrarnas bitterhet och svartsjuka (oavsett vad man inbillar sig) som är jobbigast för barnen.
Men det är självklart, i de allra flesta fall så bryter man helt med sina ex (även om undantag finns), oftast finns sårade känslor med och man vill kunna lämna det bakom sig. Har man barn går inte det, vilket oftast blir jobbigt för alla inblandade.
Bioföräldrar vill gärna det som är bäst för barnen men alltför ofta så blir det bara en (omedveten) maskering av vad föräldern själv vill.