Varför är ni så svartsjuka, styvmammor?

Ja du... Vad hade du tyckt om ngn som inte ger sitt barn mat, inte sköter sitt barns hygien, struntar i att lämna sitt barn på förskola/fritids, ligger och sover när de stänger så att din sambo får göra uttryckningar och hämta även på hennes veckor (när fritids ringer och vill stänga), lär sitt barn att det är okej att stoppa fingrarna i halsen när man vill hålla vikten, berättade lögner för barnet (pappa vill ta dig ifrån mig, pappas nya tycker inte om dig o.s.v.), stänigt imtroducerar nya pojkvänner, som vägrar skärpa sig trots att socialen gett henne flera varningar om att hon måste skärpa sig annars förlorar hon sin del av vårdnaden... m.m. ?
Avundsjuk? Knappast. Önskar att hon kunde ta tag i sitt liv och öbrja ta hand om sitt barn? Absolut.

tror du ärligt att nöjda "styvmammor" skulle skriva här? varför dra alla över en kam? jag tror med all säkerhet att det finns långt fler som inte alls är svartsjuka, men dom har ingen anledning heller till att skriva inlägg, då skulle dom säkert få konstiga svar från dom som INTE är nöjda, men tillbaka till "the issue" - and right back at ya!?,

Varför är det så många BIO mammor som är svartsjuka???? - varför känner dom sig sååå hotade, han har ett nytt liv nu som han har valt varför kan ni inte acceptera det?, varför nervärdera den nya till sina barn??? Varför känner sig BIO mamman så hotad??? det finns lika många sådana inlägg här på FL, varför bara ta upp en sida av situationen...??????

Jag känner mig inte ett dugg avundsjuk på min mans ex.
Varför?
Tja.... var ska jag börja?
Hon är 26 år, ser ut som 40 (minst!). Hon har 3 barn med 3 olika pappor.
Hon har aldrig i hela sitt liv haft ett jobb.
Hon har inte genomfört grundskolan.
Hon är bostadslös.
Hon är sprutnarkoman.
Hon har ingen umgängesrätt med något av sina barn = träffar dem aldrig.

Inte heller särskilt svartsjuk eller avundsjuk på min mans ex, däremot skulle jag önska att han valt en bättre mamma åt sitt första barn. Det är verkligen vidrigt att tänka på att hon kommer ingå i vårt liv så länge jag väljer att leva med min man, bara för att hon har barn med honom.

Vem vill ha en manipulerande besserwisser som inte på något sätt går att diskutera med och som inte kan se sig själv som hon verkligen är i sitt liv. Som bara klagar på andra (mest min man och mig) och har noll självinsikt. Hon tar absolut för givet att vi skall behandla hennes dotter som kom först som det viktigaste och våra gemensamma är mer som något katten släpat in. Det är inte som att hon ser dem som barn också, det är mer "ungarna" och så är det hennes underbara dotter som skall skämmas bort så in i h-e. Om våra får något spelar ingen roll, bara hon och min man har så de kan spendera runt 3000 i månaden på snygga kläder till hennes dotter. Hon är sjuk i skallen och därför inte mycket att vara svartsjuk på, däremot förbannad!

Lägg till att hon är typ 1 meter lång och lika bred och hårig som en babian så näääää.... Inte direkt svartsjuk kanske...

Anonym (ja du) skrev 2007-09-13 22:06:59 följande:

Jag hade tyckt väldigt illa om denna bion eftersom hon missköter barnet och så hade jag oxå därefter aggerat o tagit barnet till mig och försöka fått det på heltid till hos oss!

Jag tror inte TS syftade på sånna här extrema fall, för då är det ju förståligt att man kanske tittar lite snett när hon är sån här..?

Men hur vanligt är detta?
Se på stastistiken istället...

En annan hör till "de normala fallen" som advokaten säger...

Jag har barn med mitt ex, barnet har bott VV hos honom...han träffar en ny kvinna o POFF det finns inget umgänge längre!
Får bara höra att JAG LÄGGER MIG I DERAS LIV!

Gör jag? Jag skiter fullkomligt i deras liv! Bara jag vet att mitt barn mår bra så är jag nöjd, men jag anser att om mitt barn kommer hem o är ledsen för att bonusen sagt att "Jag är så jävla trött på dig o din mamma...Hon är dum i huvudet" så ska jag prata med barnets pappa...
Men nej, då lägger jag mig i deras liv!

Fy för kvinnor som beter sig så!

Skit samma om mitt barns bonus AVSKYR mig, men låt det inte gå ut över barnet för tusan!

jag skulle främst vilja säga att det drabbar barnen ngt oerhört, jag har en styvmamma och hon är så dominant o bestämd så vi tre syskon från pappas förhållande m mamma träffar pappa o deras dotter ett fåtal gånger per år,och vi bor två mil ifrån varann...

hon har jätte svårt att föstå att vi fanns där först, vi barn...(vi är vuxna visserligen nu) men oavsett så borde vår pappa vara vår pappa livet ut...
men hon är hans nya familj nu med deras dotter.....

Jag tycker det är vidrigt om man träffar en med barn från tidigare realtion att man låter elelr kräver att perosnen ska sätta en själv före barnen från den tidigare relationen..Det viktigaste ska alltid vara barnens bästa, för gger man sig in i leken med en person som har familj sen tidigare så får man respektera o acceptera det.

Tyvärr är det sällan så, mannen väljer sin fru före sina tidgare barn o barnen blir bortglömda (oavsett ålder)

Jag förstår precis hur du menar!

Är själv skilsmässobarn o är vuxen idag! Därför tycker jag att det är hemska att detta med styvmödrar bara blir värre o värre ju längre tiden går!
Jag vill inte att mina barn ska få må så som en annan har gjort under barndommen!

Fy fy...

nej,jag har också lovat mig det, att separerar jag o min sambo ska barnen ALLTID komma först, inte nya partners..det sitter i hela livet sen att man blir bortvald, glömd, andra prioriteras före osv.....

tur att man inte väljer föräldrar,,,det där var min pappa...han lämnade oss hos vår mamma som fortfarande är alkoholist.....så ingen av dem e särskilt bra........

Och vad tror du vi gör, sitter med armarna i kors och beklagar oss? Min sambo vet att han hade fått ensam vårdnad direkt om han ansökte om det, men han vill självklart allra helst att mamman kunde skaffa hjälp så att hans dotter kan få ha både sin mamma och sin pappa. Nu verkar det dock som att det inte kommer funka, sista gången (för ett par tre veckor sen) var biomammans sista chans och hon har redan "gjort bort sig" igen.

Jag tyckte inte TS riktade in sig på bara några utan alla bonusmammor som "gnäller" på bonusbarnens biomammor. Och då vill jag visa att det inte alltid beror på svartsjuka, utan att biomammor inte alltid är helgonlika bullmammor och kanske förtjänar att bli kallad "hagga" ngn gång ibland... Självklart finns det hemska bonusmammor också men för den sakens skull kan man ju inte dra alla över en kam. Både bio- och bonusmammor är ju vanliga människor och varierar precis lika mkt som alla andra.

Jag har jätte bra kontakt med mina ex, vi brukar ha kalas ihop och vi har firat jul ihop, sambon har inga probelm med det alls. men jag var väldigt tydlig med det från början, att så här har vi det och fixar du inte det så är det ingen mening att vi fortsätter träffas.

Jag är själv uppväxt på det viset så för mig är det inga probelm.

Jag har inga probelm med sambons ex heller, hon bruka vara här och fika ibland. Den veckan hon har barnen brukar hon komma hit, hon bor i lägenhet och vi i hus, så att alla barnen kan leka tillsammans ute i trädgården eller så går vi i skogen med barnen.

Så det finns även de som inte har problem.