Varför är ni så svartsjuka, styvmammor?

önskar jag kunde säga att jag hade bra kontakt med min mans ex men det kan jag inte.
hon var den som lämnade min man för en annan.
ändå verkar det som hon ser mig som en inkräktare, som jag tagit det som är hennes.
har försökt att få saker att fungera. men det funkar ju inte om bara en försöker.
vi har barnen varannan vecka. den veckan barnen är hos oss hör hon i princip aldrig av sig till dom. den veckan barnen är hos henne kör hon sitt race och blir näst intill sur om min man ringer sina barn.
man kan inte prata om barnen om barnen är med, inte ens bestämma tider för hämtning osv.
hon vill inte prata om barnen på telefon, då vill hon hellre träffa min man ensam nere på stan på nått fik.
jag och min man har försökt att bjuda hem henne och hennes sambo på kaffe för att disskutera större saker, typ lov, jul och större inköp, men det vill hon inte.
vi har bjudit hem både henne, hennes sambo, hennes föräldrar och morföräldrar när barnen fyllt år, men hon vägrar komma, och låter dessutom inte de andra heller komma.
vi har tom bjudit hem henne och sambon på fest, eftersom de fortfarande umgås i samma gäng som oss. men det passade inte det heller.
jag är inte ens välkommen för att hämta och lämna hos henne...

i alla fall tycker jag att jag gjort allt jag kan.
med min sons "plastmamma" är det helt annorlunda.
har gjort klart från början att hon är accepterad av mig, att hon är välkommen hem till oss och att jag vill att hon ska va delaktig i mitt barns liv om hon vill det själv.
hon verkar ha sett det som nått possitivt, vi har väldigt bra kontakt, nästan mer kontakt med henne än mitt ex(efterson hon oftast hämtar och lämnar då mitt ex inte har körkort)
jag tror det är possitivt för min son att se att det funkar bra.
tycker jag att hon är ok, är det ok för honom att tycka det oxå