*Om jag nu vill bo inneboende hos någon som bor i villa.

AF hjälper ALLA som är arbetslösa.. spelar ingen roll vilken ålder man är i.
Och är du under 20 får du KPU, vilket gör att du får en praktikplats och sen ett bidrag från Försäkringskassan varje månad.. Vet inte helt hur mkt det är på, men runt 2000 tror jag det va..

Sen finns det Folkhögskola som du kan börja på, och kommunen är skyldiga att betala den formen av skola, betala din lunch där osv, fram till du är 20 år. Och där går du med dom som är i olika åldrar och går klart gymnasiet på två år.

Och varför i herrans namn skaffa både lån på bil OCH hus om man inte har råd med det?
För i hus kan allt hända, och då måste man ha lite pengar över varje månad om nåt skulle gå sönder lr nåt.
Hur skulle ni göra nu om kyl o frys gick sönder tex?

Och då det är mat för en till, så brukar det inte skilja såå mkt i mat, och huset skulle han ju köpa ändå, så det blir ju inte dyrare om du bor där, så jag förstår som inte skillnaden i pengar riktigt varje månad?
För om det är så att han verkligen har precis så det räcker till han, så låter det som jag skrev innan, väldigt dumt om nåt i huset kommer gå sönder osv..

Jag dömer dig inte Jenny, jag gav dig ett supertips genom arbetsförmedlingen, eftersom du trodde att du inte fick gå dit alls.
Och om du vägrar låta han hjälpa dig då du inte har några pengar, och hellre lägger dig över ett järnvägsspår, så varför i hela friden vägrar du bo ensam?

Och sen om jag säger enligt mina tankar o hur jag tänker.

Väljer jag att bli sambo med en person, så tycker jag att man har gått så långt i förhållandet, så att man inte tänker ditt o mitt längre.
Tycker man inte att förhållandet har gått så långt att man kan dela på allt och låta den andre hjälpa en, så är man inte redo att bo ihop.
Nu säger jag inte att alla är så, utan så fungerar jag.
Går jag in i ett samboförhållande anser jag att man ska hjälpa varandra.

Som jag och min sambo nu.
Han flyttade till mig i januari. Han bråkar med alfakassan (som alla verkar göra) och får inte en krona ut i månaden.
Jag säger självklart att vi lever på mina pengar till han börjar få in sina pengar, och jag vet att om jag skulle bli arbetslös lr nånting nångång, så skulle han ställa upp på en gång, utan problem.
Det är väl det ett djupt förhållande innebär. Att man stöttar o älskar varandra även i svåra tider?

Ja, jag tycker oxå att det är verkar va lättare för dig att bara ge upp, än att kämpa, varför?

MrsHawkins, det undrar jag med.. Har man inget jobb lr praktikplats så kommer man ju bli försörjd i vilket fall som helst.. sambo/skattebetalare, är väl ungefär samma sak? han har ju oxå varit med o betalat skatt, så tar hon socialbidrag, så kommer han ändå att försörja henne en del genom dom pengarna, och vi andra av resten

Jenny86, förstår bara inte varför du är så aggressiv i dina inlägg?
Jag försöker förstå dig, och jag skriver ur mitt synsätt, och skriver man en fråga på ett forum, så kommer man få såna svar.
Det borde man ju förstå.
Dessutom så, i alla fall jag, kommer med förslag, men du har inte ens sagt ett enda ord om mitt förslag, så jag tycker faktiskt du är lite otacksam.

MrsHawkins, Nej, jag gör inte det heller riktigt faktiskt.. Klarar man inte av att hjälpa varandra o bli försörjd så får man flytta hem till mamma o pappa tycker jag faktiskt..
Men det är ju min åsikt. och är man tillsammans o sambos dessutom så tycker jag att man står vid varandras sida både i gott och i ont, och både ger och tar emot hjälp då det är svårt.

Jenny86, jag hatar dom inte heller, jag har själv gått på socialbidrag.
Det var det du sa om att du inte ville bli försörjd. det blir du ju om du går på socialbidrag??

Jenny86, innan du går.. Får man fråga VARFÖR det inte är aktuellt?
För är man arbetslös är väl alla medel till pengar från praktiker osv välkomna?