Go Fika

Det räcker gott och väl! Vi har bara vattenfärger... undrar om de syns på bruna påsar? Eller tuschpennor kanske? Kritor?

Jaha... lill-fisan satte en bit vindruva i halsen, hostar till lite, och spyr... Var då någonstans, undrar ni... Jo, men gissa... VARDAGSRUMSMATTAN! Nu ligger den i vanlig ordning på altanen, nyskrubbad... igen.

Nu skiter vi, helt ärligt och allvarligt, snart i mattor!!!!!

Hmm... jag undrar om inte tuschpennor skulle vara en större städutmaning när det gäller mina barn?

Marie:
Du kanske kan komma på något till de som inte är 2½-3 år (till påsen)?
Jag har köpt en liten sak till påsarna också. Jag fick åka tillbaka och köpa en till, eftersom jag glömt att JAG bjöd Julian också... ju! Jag är så van att sju ungar i huvudet... Men snart kan väl Alexis och Troy räknas som stora... och Wilmer... Åren bara springer iväg!

Det är ju jäkligt konstigt det där! Jag skulle mer än GÄRNA ha små stekta ägg, myggbett eller läkerol! Man är aldrig nöjd! Eller, det finns säkert de som är det, men det kryllar nog inte av dem.
Som stortuttad *haha* tror ju jag att det skulle vara så himla mycket lättare att hitta kläder! Kläder som sitter snyggt och som inte gör att man ser ut som ett berg. Stora bröst tar ju upp så mycket volym och man kan lätt se klumpig ut, trots att man kanske har smal midja och smala ben... all you see is BOOBIES!

Hur blev era dagisfoton i år? Luke blev så fin, säger jag givetvis heeeelt opartiskt ju .


Jag har fotat kortet med vår digitalkamera, så hans ena öga ser grått ut... grå-starr?

Usch Jessica, jag lider med er! Jag tycker inte det finns mycket värre än att må ill, att känna sig spyfärdig hela tiden. Då stoppar jag hellre fingrarna i halsen och får upp skiten.  Ni har min fulla sympati!

Jaha, alla kollar runt efter nya hem? Är det något i luften? I onsdags fick jag reda på 2 VH-kompisar som köpt hus, utanför VH.

Maria:
Jag har köpt gatukritor och de får givetvis alla barn... även Elsa & Hugo om de vill!
Sen har jag köpt en penna + liten anteckningsbok. Den får bara de stora barnen (8st inklusive Julian). Nog för att Alexis också vill ha precis exakt vad Luke får, så liar inte jag på henne med en blyerstpenna i handen...

8st 2½-3-åringar
3st runt året
1st runt halvåret
1st runt 3 månader
1st runt noll/ofödd...

13-14 stycken sådär...

Mia:
Precis som Nanny skriver så vet jag också exakt hur det känns. Mamma-hjärtat går i bitar varje gång. Den hysteriska gråten, den tysta gråten, axlar som håller upp hela vrälden, vill inte gå till dagis, jag vill (i Lukes fall sa han så för att inte göra mamma orolig tror jag). Jag vill, jag vill inte, pendlade han ju mellan hela morgonen ett tag. SKITJOBBIGT!
Ta den tid ni behöver tycker jag! Jag har aldrig gjort några snabba lämningar och det vet jag att en del pratat "skit" om bakom min rygg. Men det ger jag blotta fan i. Visst kan längre lämningar bli fööör långa, men jag förstår inte logiken i snabba lämningar om barnet blir helt hysteriskt.
Jaha? Är det logiskt att börja dagen i ren förtvivlan varje dag? Är det så vi vill att barnen ska associera till morgonen på dagis? Varför inte låta barnet hitta något eller någon som fångar deras intresse. Det är ju roligare att stanna på ett sälle som är kul, där man har kul.
Hanna ger ju klara signaler att hon behöver extra mamma/pappa-tid just nu. Ge henne det. Hon kanske känner att bebisen är på G? Hon kanse har ett 6:e sinne...?? Snart är "ensamma-barnet-tiden" slut!