Pappa pedant
Tycker ibland att min man hämmar dotterns utveckling. Det handlar om att han är pedant och livrädd för kladdiga diskbänkar eller lite smulor i soffan. Om dottern vill vara med mig och baka eller diska så är ju det jättebra tycker jag, medan han står vid sidan om och med fasa ser hur vårt kök förvandlas från ett utställningsexemplar till en kladdig röra. Det går ju att städa efteråt säger jag, men det går inte in. För honom är lite oordning början till kaos. Han har heller inget tålamod när det gäller dottern, så fort hon skriker blir han nervös och jag får ta konflikten. Börjar vi gå en promenad och hon börjar skrika för att hon vill gunga eller ngt så går han hem igen. Jag går antingen vidare och tar konflikten eller avbryter promenaden för att gunga. Han är väldigt ansvarstagande när det gäller allt praktiskt hemma, städning,handla, tvätta bilar osv, men känner att jag får ta hela ansvaret för dottern och hennes utveckling.
Jag tror att det handlar om att han måste ha kontroll på sin omgivning, när ngt inte går som planerat blir han stressad. Och det vet ju alla med barn att inget går någonsin som planerat.
Är det fler som lever med pedanter eller är det själva, så att ni kan förklara hur ni tänker....