Internatskola?

Nej hu! är min spontana reaktion. Lämna barnen på skola i England och resa till andra sidan jorden utan dem? Det kanske funkar för en del. För mig är det fullkomligt otänkbart.

Då hade jag hellre försökt ordna någon form av privatundervisning i det nya (tillfälliga?) hemmet i Kina.

No Way!

Projektet löper på tre år som jag förstår, jag tror knappast de tänker bli bosatta i Kina för alltid... Min reaktion är också "över min döda kropp", men svågern verkar tycka det är självklaraste saken i världen (han gick själv på internatskola, men då var han betydligt äldre, typ 13).

Men ni utlandsföräldrar, kommer ni aldrig i kontakt med detta? Som jag förstår det verkar "alla" som svägerskan umgås med ha internatskoleplaner.

Min man gick på internatskola i Afrika, medans han mamma bodde i England. Han hade släktingar i landet han gick i skolan i som han spenderade många helger hos. På de längre loven åkte han antingen till England eller så kom hans mamma dit. Detta gjorde han från 12-års ålder och till han var omkring 16-17 har jag för mig. Sedan flyttade han tillbaka till England men bodde inte hos sin mamma då han började på College istället.

För honom funkade det bra, men han och hans mamma har från första början tyvärr vant sig vid att inte vara nära varandra.

Idag har de en normal relation, inga hemska bittra känslor eller så, men det märks att de inte känner varandra lika bra som många andra barn känner sina föräldrar. Relationen är mer en sådan man kanske har med en moster eller så.

Personligen så är det något som jag absolut inte kan tänka mig åt mina barn, men min man är inte riktigt lika tveksam. Han upptäckte ju att det fanns mycket positivt med internatet också. Han fick bo tillsammans med hans allra bästa vänner, utbildningsnivån var 1000 gånger högre än vad han hade fått chansen att tillgodose sig i Engand samt att han fick leka vuxen lite tidigare än andra barn.

Aldrig!

Över min döda kropp att jag skulle lämna mina barn på internat.

Har vänner som gått på internatskola i Sverige när föräldrarna jobbat utomlands. De får en annorlunda (inte alltid sämre) uppväxt. Jag upplever dem dock som något mindre självständiga efter att de levt i denna något artificiella skol-värld med egna regler, lite åtskillt från resten av samhället. Skolan blir lätt som "hela deras värld" eftersom de är där hela tiden, både på skoltid och fritid. Vissa barn passar det utmärk för, andra mår sämre av det. Själv tycker jag det är mer lämpligt för lite äldre barn (tex gymnasiet) snarare än för yngre.

Internatskola för så små barn. 7-9 år, är ganska ovanligt. De enda jag träffat på som skicakde sina barn på internat var just engelsmän, deras 6-åring var på internat i England då de själva bodde i Brasilien - där det finns bra engelska skolor! Hemskt.

Internat för större barn, från 13 år, tror jag funkar utmärkt. Beroende på barn och hur skolan är.

Neje, sag at henne att inte lamna bort dem for allt smor i Smaland, inte nar de ar sa sma. Nar man inte ar mer an 7 ar ska man banne mig ha tillgang till sina foraldrar och inte bli bortskickad pa nagon himla internatskola for att foraldrarna har viktigare saker for sig!!

amnai skrev 2007-09-27 03:07:11 följande:

Jag har kusiner som gick på internat i England från ca. 10 års ålder, föräldrarna hade en lägenhet i London men reste mycket. En av killarna är riktigt knepig men det kunde han ju ha blivit ändå.

I de brittiska tidningarnas helgbilagor ser man ibland annons för en skola som tar emot barn från fem års ålder!!! Själv skulle jag nog kunna tänka mig internat som ett alternativ i gymnasieåldern om inga lämpliga skolor fanns i närheten.

I det här fallet borde det ju finnas närmare alternativ, men troligen är det så att endast vissa skolor duger?

Jag vet inte, kände dem inte så bra, och barnen träfade man ju aldrig - de var ju i England! Jag kan inte ens tänka tanken att lämna ett barn som inte ens är tonåring på internatskola, de behöver verkligen sina föräldrar. Finns ingen annan variant, att de kan bo med en släkting och fortsätta på sin vanliga skola? Eller, internat i Kina/Hongkong? (jag vet ju att vissa engelsmän gillar internat från en tidig ålder)

Har en nära vän som gick på Sigtuna, hon är från Sigtuna, men gick som dag-elev som det kallas. Hon kände såklart många som bodde på internatet, och hon berättade att de verkade glada utåt, men att många saknade sina familjer oerhört, att de tyckte det var ensamt och svårt att bo på internat.

Känns som att dom är lite unga, är man lite äldre tror jag till och med att det kan vara lite roligt. Finns det ingen bra internationell skola i Kina... som dom kan gå på ?

Det finns ju flera internationella och engelska skolor i Kina - tom svenska tror jag. Så jag skulle ha valt att åka dit och sätta dem i en sådan skola.

Det är vanligare med internatskolor i England än i Sverige - men jag har inte uppfattningen att "var och en" gör det. Möjligtvis när barnen är äldre - typ från 11 år när de börjar secondary school.

Det låter hemskt att sätta en 7 åring på internatskola, då hade jag tyckt det var bättre att adoptera bort barnet till föräldrar som säkert komma sätta barnet i första hand.
Jag känner en kille som bodde på internat när han var liten, minns att jag var hemma hos honom en gång när han var äldre och såg ett födelsedagkort som hans mamma skrivit. Så stod det typ Grattis (namnet), med vänliga hälsningar (hennes namn).

Det lät som de förlorat sin förälder-barnroll i det fallet.

bebben Elias mamma skrev 2007-09-29 19:54:05 följande: