• bengke

    Internatskola?

    Detta inlägg är på begäran av min svägerska. Är det någon här som har sina barn på internatskola? Läget är att min svägerska + svåger har fått "mycket lockande" arbete i västra Kina, där det inte finns internationella utbildningsmöjligheter. Barnen är 7 och 9 år gamla och engelskspråkiga. Min svåger är engelsman och tycker att internatskola (i England) är ett självklart alternativ, min svägerska har i princip aldrig ens tänkt tanken. Har ni som bor i utlandet (eller i Sverige) erfarenheter? De första associationerna känns kanske inte helt positiva, men det är väl från hur det var förr. Sannolikt har väl förhållandena och pedagogiken gått framåt får man hoppas. Ja, ni får gärna ge era spontana reaktioner.

  • Svar på tråden Internatskola?
  • bengke

    Projektet löper på tre år som jag förstår, jag tror knappast de tänker bli bosatta i Kina för alltid... Min reaktion är också "över min döda kropp", men svågern verkar tycka det är självklaraste saken i världen (han gick själv på internatskola, men då var han betydligt äldre, typ 13).

  • bengke
    Disela skrev 2007-09-25 22:35:38 följande:
    Men hon menade väl inte att de skulle lämna barnen i England? Hon menade väl att svågern ansåg att det var ett självklart alternativ att placera barnen på internatskola om man bor i england? Eller?
    Nej, i de skulle vara i Kina och barnen i England. Om alla skulle bo kvar i England tror jag att de skulle välja andra alternativ eftersom de bor nära bra privatskolor. Det är verkligen en kulturkrock det här
  • bengke

    Men ni utlandsföräldrar, kommer ni aldrig i kontakt med detta? Som jag förstår det verkar "alla" som svägerskan umgås med ha internatskoleplaner.

  • bengke
    Karpet skrev 2007-09-26 11:01:44 följande:
    Min man gick på internatskola i Afrika, medans han mamma bodde i England. Han hade släktingar i landet han gick i skolan i som han spenderade många helger hos. På de längre loven åkte han antingen till England eller så kom hans mamma dit. Detta gjorde han från 12-års ålder och till han var omkring 16-17 har jag för mig. Sedan flyttade han tillbaka till England men bodde inte hos sin mamma då han började på College istället. För honom funkade det bra, men han och hans mamma har från första början tyvärr vant sig vid att inte vara nära varandra. Idag har de en normal relation, inga hemska bittra känslor eller så, men det märks att de inte känner varandra lika bra som många andra barn känner sina föräldrar. Relationen är mer en sådan man kanske har med en moster eller så. Personligen så är det något som jag absolut inte kan tänka mig åt mina barn, men min man är inte riktigt lika tveksam. Han upptäckte ju att det fanns mycket positivt med internatet också. Han fick bo tillsammans med hans allra bästa vänner, utbildningsnivån var 1000 gånger högre än vad han hade fått chansen att tillgodose sig i Engand samt att han fick leka vuxen lite tidigare än andra barn.
    Det du beskriver låter väldigt mycket som min svågers bild av internat och min bilda av hans familj, kärleksfulla men inte så nära varandra. Skulle själv vara livrädd för att få en sådan relation med mina barn. Personligen tycker jag att det är gigantisk skillnad på att klara sig själv när man är tonåring än om man är i lågstadieåldern, men det kan säkert ha sina fördelar exv i familjer när man jobbar så mycket att man mest hinner spendera tid tillsammans på loven ändå. Fler erfarenheter, egna eller andras?
  • bengke

    amnai skrev 2007-09-27 03:07:11 följande:


    Internatskola för så små barn. 7-9 år, är ganska ovanligt. De enda jag träffat på som skicakde sina barn på internat var just engelsmän, deras 6-åring var på internat i England då de själva bodde i Brasilien - där det finns bra engelska skolor! Hemskt.Internat för större barn, från 13 år, tror jag funkar utmärkt. Beroende på barn och hur skolan är.
    Hur trivdes barnen på sina skolor?, vet du det?
  • bengke

    bebben Elias mamma skrev 2007-09-29 19:54:05 följande:


    Det låter hemskt att sätta en 7 åring på internatskola, då hade jag tyckt det var bättre att adoptera bort barnet till föräldrar som säkert komma sätta barnet i första hand.Jag känner en kille som bodde på internat när han var liten, minns att jag var hemma hos honom en gång när han var äldre och såg ett födelsedagkort som hans mamma skrivit. Så stod det typ Grattis (namnet), med vänliga hälsningar (hennes namn).Det lät som de förlorat sin förälder-barnroll i det fallet.
    Ja, jag kan också ha synpunkter på deras prioriteringar, och det vet min svägerska om... Samtidigt kan jag förstå att hon sitter i en rävsax. Tydligen är internatskolorna mer "hemlika" nu, och inte lika stränga som de var förr i tiden.
Svar på tråden Internatskola?