bygga katthage?!

Varför inte bara släppa ut dem och låta dem komma in när de vill? Om ni inte vill ha dem i huset så kan de ju få komma in någon annanstans. Katter mår bäst om de får slippa vara i bur.

Ja det är sant, det är lika skumt att tvinga dem att vara ute jämt i en bur, som att vara inne jämt... eller till och med ännu skummare. För då är de ju inte ens sällskap. Med hundar finns de en poäng, de skäller om det kommer nån som gör intrång. Men som tur är (för hundarnas skull) så finns det ju fina larmsystem numera :)

Funderar mera... Om man är allergisk men vill inte göra sig av med katterna, då kanske man kan ha dem ute? Eller har flera hundra vildkatter som man har adopterat, som springer ute fritt men behöver ett vindskydd?

Ingen som lägger sig raklång över tangentbordet när man jobbar så att skärmen fylls med konstiga tecken, ingen som väcker en klockan sex på morgonen genom att slå en på ögonlocken med tassarna och yla i högan sky, ju mer jag tänker på det desto bättre ter sig idén.

Om katterna själv får välja så vill de nog vara både ute och inne. Har haft 3 birmakatter och alla började som innekatter, men så småningom flyttade vi till hus och då fick de gå ut och de blev mycket mer harmoniska. Trots att de var födda inomhus och aldrig hade fått gå ute sprang de omkring och fångade möss, fightades med andra katter och fick, kort och gott, leva riktiga, värdiga kattliv. På natten hade de lyxen att få komma in och sova i ett ombonat hus.

Däremot tror jag att få katter gillar att gå i koppel eller sitta i bur. Och ett hus är ju som en bur.

Sen har jag förståelse för att man skaffar katt av egoistiska skäl och inte för kattens skull, och då vill man kanske ha dem inne för att man inte själv ska bli ledsen om det händer dem något. Men då är man ju inte snäll mot djuren utan mot sig själv.

Av samma skäl som t ex barn måste få ta lite risker när de klättrar i träd eller cyklar på gatan för att vara lyckliga och harmoniska, tycker jag personligen att man ska låta sina djur göra samma sak. Det är inte snällt att vältra över sin egen ängslan på en annan varelse.

Saknar katt oerhört mycket nu men avstår eftersom vi bor i lägenhet, det vore inte rätt mot katten.

De flesta som håller katter i total fångenskap intar ungefär den aggressiva försvarsställning som ni här ovan. Det är inget nytt - har hört det hundra gånger själv. Min personliga erfarenhet är att mina katter (och det var alltså birmor som är uppfödda inomhus), när de själva fått möjlighet att välja, föredragit att vistas både utomhus och inomhus. De har vidare tyckt illa om att gå i koppel, jämfört med att vara fria. De har alla blivit omkring 18 år gamla och hävdat sig väl mot alla de andra katterna i området. Någon blev överkörd men den korta stunden av lidande var obetydligt i jämförelse med det långa, lyckliga och värdiga kattliv som hade föregått olyckan. Själv var jag naturligtvis orolig ganska ofta men att låta oron inkräkta på djurets livskvalitetet är inget annat än ren och skär egoism.

Att ha husdjur är ingen självklar rättighet utan något man bör göra om man har möjlighet att ge djuren ett värdigt liv. Har man inte det utan tvingar sina katter till ett liv i en liten lägenhet, kanske många ensamma timmar per dag där de sitter på fönsterblecket och stirrar på fåglar, då anser jag att man måste avstå.

Men olika människor tycker olika. I min kultur (Kina) är det t ex helt OK att ha fåglar i en pytteliten bur där de knappt kan röra sig, hängande invid en hårt trafikerad väg. Katter och hundvalpar ligger ihoppressade i små akvarier i djuraffärerna i väntan på nya ägare. Sköldpaddorna ligger ovanpå varann i 40-gradig värme i små guldfisksskålar. Allt för att förlusta sina ägare. I Sverige förekommer ungefär samma sak och är tillåtet om bara buren är större (en liten etta i innerstan går t ex bra enligt myndigheterna). Det innebär inte att det är för djurens bästa. Sen kan ni försvara er hur idogt och hur aggressivt ni än vill, det klingar bara ännu falskare då.

ligo: Alla utekatter blir inte överkörda eller skadade, de flesta av våra har vi avlivat pga att de var gamla och "handikappade", någon fick blodpropp och släpade sig hem för egen maskin. Katter är väldigt sega och lyckas i allmänhet ta sig hem för att få hjälp.
Det här med att "måla fan på väggen" och ständigt oroa sig för olyckor är dessvärre vanligt (i synnerhet, och paradoxalt nog, i Sverige som är ett av världens tryggaste länder, inte minst när det gäller trafiksituationen).
Lider med er som går med denna ständiga ängslan, det är ett gissel för en själv och framför allt för eventuella djur och barn som man skaffar sig, och som drabbas av denna ängslan genom att få sin frihet berövad.
Det bästa man kan göra är att jobba på att skaffa sig en optimistisk attityd till livet i stort.

ligo igen: Du har fel när du menar att det inte är någon skillnad mellan hundar och katter. Hundar är flockdjur och lider följaktligen inte av att gå i koppel med sin "flock", katter är däremot inte flockdjur utan har programmerats för att jaga och leva relativt ensamt samt själva styra över sina liv. En fängslad / kopplad katt är följaktligen en kränkt katt.

Ett tips är att ta reda på lite mer om hur katter lever i naturligt tillstånd, så har du också bättre möjlighet att ge din katt ett liv som är anpassat till den, och inte till dig själv.

Linda: Med "naturligt tillstånd" menar jag beteende och behov generellt, där skiljer sig hundar och katter åt på väldigt många punkter.

Hundar är flockdjur, vilket inte katter är (även om Ligo är för upptagen med att ösa svordomar omkring sig för att ta till sig detta ;) ). Och hur gärna man än vill tro att vi fullkomligt lyckats avla bort alla ursprungliga instinkter hos de "moderna" djuren och skapat renodlade husdjur anpassade till mänskliga levnadsmönster, så är det inte så. Vilket alla som haft glädjen att observera en (ras-)katt i frihet är väl medvetna om.

Tur att du inte körde över kattungen. Och jag argumenterar inte mot dig på den punkten - självklart skyddar vi katterna mot olyckor genom att hålla dem inlåsta. På samma sätt kan man skydda sina barn genom att inte låta dem gå ut ensamma, någonsin, eller simma, cykla, tågluffa, gå på festival, köra bil eller ägna sig åt andra potentiellt livsfarliga aktiviteter.

Friheten har en baksida i form av ökade risker. Men för min egen del anser jag anser inte att ett liv utan frihet / risker är ett liv värt att leva. Därför skulle jag heller aldrig frihetsberöva en annan individ, och samtidigt hävda att jag ville dess bästa. Bodde jag olämpligt (som nu), i lägenhet, i en stor stad, invid en hårt trafikerad väg osv, skulle jag som sagt avstå från att ha katt.

Tillägg: "Den söta lilla missen" är f.ö. inget kramdjur utan ett rovdjur med instinkter och behov.