bygga katthage?!

Ja det är sant, det är lika skumt att tvinga dem att vara ute jämt i en bur, som att vara inne jämt... eller till och med ännu skummare. För då är de ju inte ens sällskap. Med hundar finns de en poäng, de skäller om det kommer nån som gör intrång. Men som tur är (för hundarnas skull) så finns det ju fina larmsystem numera :)

Funderar mera... Om man är allergisk men vill inte göra sig av med katterna, då kanske man kan ha dem ute? Eller har flera hundra vildkatter som man har adopterat, som springer ute fritt men behöver ett vindskydd?

Ingen som lägger sig raklång över tangentbordet när man jobbar så att skärmen fylls med konstiga tecken, ingen som väcker en klockan sex på morgonen genom att slå en på ögonlocken med tassarna och yla i högan sky, ju mer jag tänker på det desto bättre ter sig idén.

Inget fel i att hålla katter inne jämt!

Men om katter hamnar framför en bil och blir överkörda tror jag inte att de mår särskilt bra. Likaså om man bor någonstans där man har grannar nära inpå som inte gillar katter. Då är det bättre att fixa en kattgård tycker jag, för alla bor ju inte på platser som är säkra för katterna att vistas ute fritt. Däremot skulle jag personligen inte kunna tänka mig att ha katterna i en sån varje dag dygnet runt. Vill ju ha deras sällskap här inne!

Om katterna själv får välja så vill de nog vara både ute och inne. Har haft 3 birmakatter och alla började som innekatter, men så småningom flyttade vi till hus och då fick de gå ut och de blev mycket mer harmoniska. Trots att de var födda inomhus och aldrig hade fått gå ute sprang de omkring och fångade möss, fightades med andra katter och fick, kort och gott, leva riktiga, värdiga kattliv. På natten hade de lyxen att få komma in och sova i ett ombonat hus.

Däremot tror jag att få katter gillar att gå i koppel eller sitta i bur. Och ett hus är ju som en bur.

Sen har jag förståelse för att man skaffar katt av egoistiska skäl och inte för kattens skull, och då vill man kanske ha dem inne för att man inte själv ska bli ledsen om det händer dem något. Men då är man ju inte snäll mot djuren utan mot sig själv.

Av samma skäl som t ex barn måste få ta lite risker när de klättrar i träd eller cyklar på gatan för att vara lyckliga och harmoniska, tycker jag personligen att man ska låta sina djur göra samma sak. Det är inte snällt att vältra över sin egen ängslan på en annan varelse.

Saknar katt oerhört mycket nu men avstår eftersom vi bor i lägenhet, det vore inte rätt mot katten.

Ibland så funderar jag över hur människor tänker när dom släpper ut sina katter, trots allt är det vind för våg eftersom ägaren aldrig kan veta säkert var katten är eller vad den gör.

Jag vet att många resonerar som så att en katt har rätten att vara ute, det är det den är född till,, att jaga etc... Ja så var det förr... Katten är så präglad idag av oss människor för att vara ett sällskapsdjur ett husdjur och mår defenetift inte dåligt av att vara en innekatt som många verkar tro. Man hör många ggr,, min katt klarar inte av att vara inne. En katt låter, jamas, skriker springer och även jagar,,, innomhus. Såklart den gör.. klarar man inte det som ägare till katten ska man inte ha katt,, inte f-n ska man släppa ut den bara därför,, åå nu ser jag på min katt att den mår så mycket bättre,, äh bullshit,, lättare för ägaren bara...

Många anser oxå att om katten blir påkörd av en bil,, dör eller ännu värre ligger och lider,, ja näe då anser ägaren att jaa det är supersynd men jag har iaf sett till att min katt fått ett bra liv att vara katt, leva som en katt och få vara ute... EEEMN ok,, men är det så lyckligt att dö på det viset,, ensam? Många anser oxå att äh det är ju bara en katt.... Vissa anser eller förstår inte ens hur man som ägare till katter och har dom inne ens kan sakna dom om man är borta från dom under en tid. Det är ju bara katter hör man återigen....  Vad menas med det? Bara katter?

Å andra sidan medför de lösgående katterna en del problem i tätortsmiljö, t ex

· orsakar allergier hos närboende,
· lämnar avföring och urin i sandlådor, rabatter m m,
· revirmarkerar på byggnader, bilar m m, med stark urinlukt som följd,
· repar lack på bilar och orsakar andra skador,
· tar småfåglar vid fågelbord,
· blir offer för och kan orsaka trafikolyckor,
· ökar risken för vildkatter, smittspridning, m m.

Vems skylldighet är det då att stå för dessa skador?,, det skulle inte spela någon roll alls om man tog katten på bar gärning gick till ägaren (om katten ens har adresslapp) och berättade så skulle ägaren garanterat säga,, näe det var inte min katt som gjorde det där.. det säger ni bara..

Och om man då bor på landet,, det är ju superbra att låta katterna springa där.. där händer det ju ingenting,,, inte mycket bilar alls etc..

Men där finns massor av råttgift och andra rovdjur som ofta har ihjäl katter,,

Råtter finns överallt,, och på vissa ställen även råttgift,
Här kommer lite info om vad som händer katten om den får i sej råttgift antingen genom att äta en råtts som dött eller håller på att dö av dej eller slickat i sej det själv.

Det vanligaste råttgiftet består av ett ämne som bryter ner K-vitamin. Ämnet heter WARFARIN och det nyaste råttgiftet innehåller WARFARINER. K_vitaminet ingår i den process som gör att blodet levrar sej. När det brutits ner av råttgiftet, börjar djuret blöda innombords. Det kan blöda överallt, ofta i mag-tarmkanakanalen, i buken och i lungorna. Symtomen är att katten blir mycket slö, inte orklar röra sej och andas häftigt. Man kan oxå se att slemhinnorna i munnen är nästan vita och ofta ser man små blödningar där och i huden.
BEHANDLING: Snabbt insatt behandling är nu livsräddande. Kattenmåste få ett motgift i form avvitamin K. Detta motgiftheter KONAKION och sprutas in i en muskel (ibland direkt in i blodet) .
Det är inte alltid man vet att katten fått i sej råttgift, men vid misstanke sprutar man alltid in KONAKION. Katten måste sedan få KONAKION i tablettform i flera veckor, innan risken är över.

Och DETTA är ni villiga att faktiskt utsätta era älsklingar för.. det ser jag som helst jävla vansinne,, detta gäller faktiskt även på landet..

Vad tror ni händer om ni inte vet var katten är,och man inte hinner in till vet så snabbt som man msåte in? Jo det kan jag oxå tala om.. Katten dör,, en väldigt plågsam död.

Är det värt det bara för att katten minsann mår bäst av att vara ute? Den mår inte bäst av det.... Allt har med vana att göra, men kan vänja en ute katt att vara inne,,,, tar massor av tid men det går. om man bara ser till att göra det så bra som möjligt, kanske bygga kattgård näta in balkongen eller lära den att gå i sele.. annars går det oxå bra med mycket klättermöjligheter, leksaker osv..

Dessutom får ju en utekatt väldigt ofta mask.. Hur mysigt är det om man sitter och gosar ed katten för att plötsligt se att det kryper i rumpan..   Bläää..

I lagen står dessutom att  tillsyn över katter och hundar säger bl a att "hundar och katter skall hållas under sådan tillsyn som med hänsyn till deras natur och övriga omständigheter behövs för att förebygga att de orsakar skador eller avsevärda olägenheter".

Så,,,, varför springer det utekatter som det gör? Tänk om hundar skulle göra det? Stooor skillnad säger alla. men dom som resonerar att katten var faktiskt ute och ska få fortsätta med det? Men hundarna var oxå ute förut, ska dom inte få fortsätta med det? Vad e det som säger att en hund man håller kopplad och inne mår så bra då.. Med det resonemanget ni har?.... Jag tycker givetvis inte att det är så varken för katter eller hundar.

Jag har som ni kanske förstått alla mina katter inne,, och jag kan inte påstå att dom mår speciellt dåligt,,, Däremot mår dom väldigt bra.. JAg skulle aldirg för mitt liv utsätta mina katter för det som jag nämnt ovan, finns inte en chans,, dom är värda för mycket för mej för att kunna göra det.

//Linda

ligo: Tack för att du tog dig tid att skriva det långa inlägget. Håller med om i stort sett allt.

Jag tycker att mina katter verkar må alldeles utmärkt av att vara innekatter eller få vara ute under uppsikt. Ser det inte som egoistiskt att vilja att de ska få leva ett långt liv där de slipper en massa faror där ute som gör att de många gånger dör redan innan de fyllt ett par år. Ett lyckligt kattliv består inte av att bli överkörd, skadad av rovdjur, förgiftad av råttgift eller utsatt för tortyr av ungdomar eller grannar som inte gillar grannar...

De flesta som håller katter i total fångenskap intar ungefär den aggressiva försvarsställning som ni här ovan. Det är inget nytt - har hört det hundra gånger själv. Min personliga erfarenhet är att mina katter (och det var alltså birmor som är uppfödda inomhus), när de själva fått möjlighet att välja, föredragit att vistas både utomhus och inomhus. De har vidare tyckt illa om att gå i koppel, jämfört med att vara fria. De har alla blivit omkring 18 år gamla och hävdat sig väl mot alla de andra katterna i området. Någon blev överkörd men den korta stunden av lidande var obetydligt i jämförelse med det långa, lyckliga och värdiga kattliv som hade föregått olyckan. Själv var jag naturligtvis orolig ganska ofta men att låta oron inkräkta på djurets livskvalitetet är inget annat än ren och skär egoism.

Att ha husdjur är ingen självklar rättighet utan något man bör göra om man har möjlighet att ge djuren ett värdigt liv. Har man inte det utan tvingar sina katter till ett liv i en liten lägenhet, kanske många ensamma timmar per dag där de sitter på fönsterblecket och stirrar på fåglar, då anser jag att man måste avstå.

Men olika människor tycker olika. I min kultur (Kina) är det t ex helt OK att ha fåglar i en pytteliten bur där de knappt kan röra sig, hängande invid en hårt trafikerad väg. Katter och hundvalpar ligger ihoppressade i små akvarier i djuraffärerna i väntan på nya ägare. Sköldpaddorna ligger ovanpå varann i 40-gradig värme i små guldfisksskålar. Allt för att förlusta sina ägare. I Sverige förekommer ungefär samma sak och är tillåtet om bara buren är större (en liten etta i innerstan går t ex bra enligt myndigheterna). Det innebär inte att det är för djurens bästa. Sen kan ni försvara er hur idogt och hur aggressivt ni än vill, det klingar bara ännu falskare då.

JAg har inte påstått att dom ska vara ensamna,
Men om vi ser det så här då? Är det skillnad på hund och katt tycker du? Jag menar med att ha dom inne eller ute i koppel? Om du ser det som skillnad så undrar jag vad är skillnaden?
MEn med det resonemanget du har ang att katter ska få vara fria ochj springa fritt så måste ju det även g'lla alla hundar, rex pitbull? det vore väl kul och man möter ett gäng (hundar är ju flockdjur) ett gäng en kväll.. ? Eller? nnjä nu är jag löjlig,, eller hur? MEn jag ser faktiskt ingen skillnad i att släppa ut sina hundar eller katter,, ska man ha djur ska man ta ansvaret för dom,, 100% ansvar viket är en omöjlighet om man låter katter komma och gå osm den vill. Du skriver oxå att katten får välja om den får vara innen eller ute.. ok,, får hunden välja om den vill jaga rådjur eller inte oxå? När man har den springandes lös ute?? ELler ska man ha hunden i koppel?

Såklart är det ingen rättighet för alla att ha djur,, men djuren har en rättighet att få den vård och omsorg den behöver och har rätt till,,,, och det innebär INTE att den ska eventuellt ligga och dö ensam vid kanten av bilvägen,, bara för att den faktiskt levt 18 lyckliga år,, bör den inte då  även få dö lyckligt och värdigt?

//L

ligo: Alla utekatter blir inte överkörda eller skadade, de flesta av våra har vi avlivat pga att de var gamla och "handikappade", någon fick blodpropp och släpade sig hem för egen maskin. Katter är väldigt sega och lyckas i allmänhet ta sig hem för att få hjälp.
Det här med att "måla fan på väggen" och ständigt oroa sig för olyckor är dessvärre vanligt (i synnerhet, och paradoxalt nog, i Sverige som är ett av världens tryggaste länder, inte minst när det gäller trafiksituationen).
Lider med er som går med denna ständiga ängslan, det är ett gissel för en själv och framför allt för eventuella djur och barn som man skaffar sig, och som drabbas av denna ängslan genom att få sin frihet berövad.
Det bästa man kan göra är att jobba på att skaffa sig en optimistisk attityd till livet i stort.

ligo igen: Du har fel när du menar att det inte är någon skillnad mellan hundar och katter. Hundar är flockdjur och lider följaktligen inte av att gå i koppel med sin "flock", katter är däremot inte flockdjur utan har programmerats för att jaga och leva relativt ensamt samt själva styra över sina liv. En fängslad / kopplad katt är följaktligen en kränkt katt.

Ett tips är att ta reda på lite mer om hur katter lever i naturligt tillstånd, så har du också bättre möjlighet att ge din katt ett liv som är anpassat till den, och inte till dig själv.

Om DU visste mera om katter i dagens läge och inte för 100 år sedan så kanske vi skulle vara på samma våglängd, men du kan ju stanna där och sluta uttala dej om saker du inte vet något om,, och vadå programerade... eru ............... elleR? Asså jag blir så jävla arg på folk som tror sej veta att katter minsann klarar sej alltid, och då mår dåligt i kopper etc etc,, det är INTE sant.. Ja hunmdar är flockdjur, men det behöver inte menas att dom har människor i flocken, Det kan likväl vara en flock med bara hundar som är löst springande,,

Läs fakta och skriv inte bara det du tror det veta för du vet ingenting. Iaf inte om katter och dess uteliv. Säg inte vad dom måste och inte,, ta reda på fakta i det du säger.. Faan asså.. att det ska vara så svårt för så många att fatta att det dom gör för sina katter är inte rätt mot katten,, ni hävdar att ni gör så för kattens bästa,, det är fel,, ni tror kanske att ni gör det man ta reda på..... usch!!!!  over and out!

Linda: Med "naturligt tillstånd" menar jag beteende och behov generellt, där skiljer sig hundar och katter åt på väldigt många punkter.

Hundar är flockdjur, vilket inte katter är (även om Ligo är för upptagen med att ösa svordomar omkring sig för att ta till sig detta ;) ). Och hur gärna man än vill tro att vi fullkomligt lyckats avla bort alla ursprungliga instinkter hos de "moderna" djuren och skapat renodlade husdjur anpassade till mänskliga levnadsmönster, så är det inte så. Vilket alla som haft glädjen att observera en (ras-)katt i frihet är väl medvetna om.

Tur att du inte körde över kattungen. Och jag argumenterar inte mot dig på den punkten - självklart skyddar vi katterna mot olyckor genom att hålla dem inlåsta. På samma sätt kan man skydda sina barn genom att inte låta dem gå ut ensamma, någonsin, eller simma, cykla, tågluffa, gå på festival, köra bil eller ägna sig åt andra potentiellt livsfarliga aktiviteter.

Friheten har en baksida i form av ökade risker. Men för min egen del anser jag anser inte att ett liv utan frihet / risker är ett liv värt att leva. Därför skulle jag heller aldrig frihetsberöva en annan individ, och samtidigt hävda att jag ville dess bästa. Bodde jag olämpligt (som nu), i lägenhet, i en stor stad, invid en hårt trafikerad väg osv, skulle jag som sagt avstå från att ha katt.

Tillägg: "Den söta lilla missen" är f.ö. inget kramdjur utan ett rovdjur med instinkter och behov.

Jag tycker att diskussionen känns ganska märklig och väldigt förenklad. Det är verkligen inte så att katter per automatik har ett lyckligt liv bara för att de tillåts vara ute, eller att de alltid har ett mindre värdigt liv din innekatter! En katt anpassar sig väl till sin omgivning och om man som ägare ser till att skapa ett rikt och lustfyllt liv åt sin katt kommer den att vara en lycklig katt, oavsett om den är inne eller ute. Jag kände en tjej som hade utekatter och hon tyckte de skulle vara ute jämt för det är i deras "natur", vilket gjorde att katterna ficka bara ute i ur och skur och knappt fick ta del av det varma mysiga livet inomhus. Å andra sidan har jag sett katter som går inomhus ensamma i en lägenhet hela dagarna och sådana katter har inte ett särskilt roligt liv. Själv har jag haft både utekatter och innekatter. Alla mina katter har varit lyckliga och harmoniska. Mina innekatter erbjuds höga klöspelare och mycket lek och bus varje dag. De får vistas fritt ute på altanen och väljer själva att inte gå ut i det fria. De är bland de mest harmoniska katterna jag har haft. Så huruvida en katt blir lycklig eller ej hänger till stor del på vad du som ägare erbjuder din katt. Det är ett förlegat och onyanserat synsätt att utekatter är lyckliga och att innekatter har ett mindre värdigt liv. Du som ägare har makten att skapa ett paradis åt din katt, även om den måste vara inomhus!