Rädd för körlektionerna.....

Så känner jag med. Det där med att alla andra säger att de klarade på så kort tid osv. Men i mitt fall är det teorin! Jag tycker det är as jobbigt. och då blir det att jag inte vill åka dit :(

jag var 26 och skiiiiiitnervös jag med, när man var 18 var det ju bara kul! nu är man så himla medveten om allt som kan gå fel, plus att man har presen från omgivningen att klara det...

prova lite olika körlärare, det hjälpte mig, att hitta någon om kemin stämde med så går det mycket, mycket lättare!

Åh gud vad jag känner igen mig! I början tänkte jag att jag ALDRIG skulle kunna lära mig att köra, för jag var så rädd och USEL. Men man lär sig.

Det enda sättet att bli bättre är att köra köra köra! Och sen köra lite mer. Rädslan förvinner när du har tillräckligt många mil bakom ratten och självförtroendet att köra.

Jag har haft körtkort i snart 2 år (jag är 31) och det är bland det bästa jag gjort! Nu pendlar jag till jobbet och slipper åka kollektivt, vlket sparar mig 1 ½ timme/dag - tid jag kan välja att lägga på min son istället. Det är en enorm frihet att kunna köra bil!

Du fixar det här! Ta det i din egan takt och glöm inte att köra massor, vissa saker kan man inte plugga in.

Hej ts jag tog körkort för 2 år sedan och jag är nu 35 ,så jag var äldre ,det funkade till slut efter 13 lektioner och jag fick körkort första uppkörningen för jag var ansvarsfull och riskmedveten i trafiken,inte för jag körde brta för det gör jag verkligen inte,allt går bara man vill...men rädd har jag varit och är i trafiken,sakta går det också,bara att skratta åt ...det gör alla andra!

Tack för era svar.....

När upplevde ni att ni inte längre var lika rädda?

Å gud vad skönt å höra någon som känner som jag! Min pappa har skrämt mig så att jag aldrig mer kommer att våga sätta mig i en bil! Jag blir kallsvettig och stirrig...stirrar upp mig och klarar ingenting pga det. Första gången jag skulle lära mig köra skällde min far på mig så jag började stört tjuta...vi har försökt några gånger sen dess men jag klarar inte av det. Är nu 22 år och vill inget annat än att ha körkort..är ju sån frihet! Helst nu när man har barn också... bodde i sthlm ett tag...går ju bra där eftersom det finns tunnelbana och där tjänar man ju på att ta tunnelbanan osv. Men har nu flyttat till min hemort och känner mig fast..kommer ju ingenstans. Hur f-n ska man komma ur en sån här ond cirkel. Är livrädd!

Tog mitt när jag var 36 (för 2 år sedan) och var fullkomligt livrädd för att sätta mig bakom en ratt i början. Den rädslan släppte ganska bra vid halkkörningen när jag fattade att jag faktiskt inte var så pjåkig på att hantera en bil. Efteråt så var jag mer hälsosamt nervös och idag älskar jag att köra bil!

Minns när jag skulle ut och övningsköra med sambon innan min intensivkurs startade... Så många konstiga undanflykter och ursäkter för att slippa har jag nog aldrig kommit på varken före eller efter. Otroligt kreativ!

Min bilskollärare och jag hade en diskussion om det där och hon menade att "äldre" elever oftast är mer riskmedvetna än yngre och därför lite räddare överlag också. Å andra sidan gör de sällan slarvmisstag utan kör lugnt och uppmärksamt, enligt hennes erfarenhet...

Jag har nyligen börjat köra också. Jag har tagit två lektioner och kör även privat. Och det är den privata körningen som gör skillnaden. På bara de två veckor jag har hållit på märker jag att jag utvecklas (jag kör bil nästan varje dag). Jag är fortfarande orolig, men det börjar släppa ju mer jag kör - så kör privat, så mycket det går, så släpper det så småningom.

Sadar ar det i borjan. Det hjalpte mig att ha en korlarare jag kande mig trygg med och som jag kunde lita pa, och att veta att han kunde kora bilen via dubbelkommando om jag gjorde ett misstag. Jag tog jattelang tid pa mig innan jag kande att jag hade koll, men jag fick korkortet till slut (pa forsta forsoktet). Det var lite laskigt sedna nar jag skulle kora sjalv, men ganska snart kom jag in i det. Nu kor jag har i USA dar trafikklimatet ar helt annourlunda utan problem. Bara kor sa mycket du kan sa skall du se att det slapper snart!

Kitty,
hur är det annorluna än i Sverige?

Ts: Folk har kor samre over lag eftersom det ar sa latt att fa korkort att manga knappt kan kora nar de far kortet (dessutom lar de sig oftast pa automatvaxlad bil sa det kravs inte sa mycket korvana for att fa bilen att gora det man vill).

Dessutom ar korklimatet mer hetsigt och stressigt, och folk bryr sig inte om trafikreglerna pa samma satt som i Sverige (kanske for att de aldrig behovt lara sig dem?). Alltsa kan man vanta sig precis vilka galenskaper som helst nar man ar ute och kor och maste alltid vara beredd i hogre grad an i Sverige (aven om folk naturligtvis kan kora tokigt dar ocksa).

En tredje anledning ar att man kan ta korkort i staten jag bor nar man ar 16 och da kanske man inte ar mogen att ta det ansvar det innebar att kora bil, vilket kan inverka pa korstilen.

Ännu en lektion bakom mig...och fortfarande rädd.
Att min man dessutom kallar mig "Hopplös" när det gäller att hantera bilen gör ju inte saken bättre!!!!!!!!!!!

hej hej!
hmm.. jag var oxå skitnervös i början! körde med min kära far som jag inte alls kom överens med i bilen!
så se till att köra med nån som stöttar dig och pushar dig! för det är ju läskigt i början! men efter du kört ett tag så blir det bättre! jag lovar.. så det är bara att ge sig faan på att det ska gå.. lycka till nu!

åh vad jag känner igen mig i det du skriver. Jag håller på och övningskör med min nu och jag är livrädd varje ggn jag sätter mig bakom ratten. Jag kan ju hantera bilen, men jag får panik när jag kommer till korsningar där jag inte vet vad som gäller..vad gör jag nu???skriker jag..ha ha. MIn man har verkligen ett tålamod som heter duga..ha ha. Nu har jag klarat av halkbanan i a f. Men det är bara att öva och öva....det kommer att gå bra.

Jag ska börja med en intesiv kurs i slutet på oktober, har oxå fått vänta till äldre dar, blir 28 nästa år!!

Det känns lite läskigt men jag hoppas på en bra kör lärare!!

Du är inte ensam! Jag vet mååånga som tyckte det var superjobbigt att böja övningsköra. De var rädda, nervösa osv. Som övningskörare så känner man sig lätt sårbar. För man övar ju på något som verkligen behöver bemästras och den tanken i sig kan vara skrämmande.

Kör du bara privat? Jag skulle råda dig att ta några inledande lektioner på trafikskola istället för att köra med din man som säger att du är hopplös. Det stärker knappast ditt självförtrode. En trafikskolelärare är nog mer lugn och pedagogisk och kan ge dig en positiv start på körningen. Sen kan du fortsätta privat ett tag när du blivit lite varmare i kläderna.

TS här,
tack för alla svar.
Ni hade helt rätt----det BLIR BÄTTRE ju mer man kör!

Jag tycker du är MODIG TS. Jag är 32 år och jag törs inte ens prova på att övningsköra. Jag kommer få dras med bussåkandet resten av livet även om jag ibland svär över att jag inte tar mig i kragen och tar körkortet. Var du rädd när du började övningsköra eller var det bara när du skulle köra hos körskolan?

hej ... jag var i samma situation.... jag va så rädd och nervös att jag kräktes ibland innan körlektionen.... som tur va hittade jag en körlärare som jag trivdes massor med.... en som förklarade på ett sådant sätt som man förstår och han skrtattade och skämtade för att det skulle bli lättare för mig...jag har nu efter 2år fått mitt efterlängtade körkort och tackar min körlärare för nästan allt.... utan honom hade jag inte klarat det...hitta någon som du känner att keminen stämmer..

jo det blir lättare ju mer man sitter bakom ratten... jag satte mig i mammas bil utan att starta och bara satt och övade på växling, titta i speglar osv. du kommer att klara det galant..
tro på dig själv och sätt dig gärna i bilen som jag så kanske du vänjer dig.... du är nog inte så dålig på att köra som du tror...
lycka till och tro på dig själv..... sänder styrkande kramar

Jag tycker åxå att du är modig TS! Jag skaffade min lemp för 4 år sedan (då var jag 25 år) & började övningsköra med min man, det gick hyfsat! Sen började jag på körskolan & det var då rädslan kom... jag kunde verkligen inte slappna av, fick motorstopp hela tiden & teorin ska vi inte ens prata om .
En vinterdag för 2 år sedan åkte jag av vägen pga halka & efter det vägrade jag att köra bil...
Det var då jag insåg att jag kämpade inte för min egen skull utan för att alla andra tyckte att jag skulle ha körkort & då la jag av!

I augusti, när min man började om att jobba efter semestern, insåg jag hur härligt det skulle vara med körkort så jag anmälde mig på en annan körskola & fick världens underbaraste lärare
Han stöttar mig till 100%... den 17/9 skrev jag teorin efter att ha pluggat nästan dygnet runt här hemma sen den 1/8. Den 18/9 gjorde jag halken & det var min största skräck i livet pga avåkningen 2 år tidigare! Jag klarade den & då stärktes mitt självförtroende enormt mycket!

Nu är jag 29 år & i slutskeedet av min övningskörning... gör min uppkörning denna vecka... & det är tack vare en toppenlärare på körskolan & min man som äntligen tror på att jag kommer att klara det! Visst finns det fortfarande dagar när jag är så nervös inför körningen att jag mår illa, men när man kör på körskolan finns det ju ingen anledning att vara nervös... de är ju där för att hjälpa dig!

Det bästa tips jag har till dig är att testa olika lärare för att hitta just den som är bäst för dig & att du gör det här för din egen skull... inte för andras! 
Jag tror på dig, du kommer att klara det! Ta det bara lugnt, i din egen takt & stressa inte fram det! Skickar en massa styrkekramar

Mamma till världens bästa Sofia sessanfia.bilddagboken.se