Min lilla flicka!
Det har gått 2 veckor sedan. 2 jävla helvetesveckor sedan våran lilla flicka tog på sig sina vingar och flög iväg. Hon var så söt, hennes fina små ögon såg djupt in i mina och våra liv var fulländade. Nu hade vi ju 2 pojkar och en liten flicka. Livet kunde inte bli bättre. 3 dagar senare så vände allt. Hon slutade andas och ingen kunde få liv i henne igen.
det visade sig vara ett hjärtfel. Hjärtat orkade inte pumpa tillräckligt med blod.
Jag känner en sådan saknad. Jag kommer inte att kunna gå vidare känns det som.
Jag måste säger alla, jag har ju mina små pojkar men just nu vill jag inte. Jag vill bara dö och få se min lille prinsessa igen. Det är egoistiskt men det är så jag känner just nu.
Skäms för att jag känner så för jag älskar ju mina söner och vill inte dö ifrån dom, inte min man heller för den delen. Kanske bara så att jag vill bort från denna situation som det känns som att jag vill dö...
Går man vidare? Vill man gå vidare? När känner man att man vill det?
Jag älskar dig så!
Snälla kom tillbaka!!!!!
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2007-09-28 00:08:28:
3 dagar efter hennes födelse så dog hon...
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2007-10-18 00:08:20:
Tack alla ni som skrivt så fina ord till mig. Har inte varit här inne på länge. Har inte orkat helt enkelt.
Just nu känns det som att jag tappat verkligheten. Att detta inte har hänt, att hon bara sover i sin säng. Säger min man eller någon annan till mig att hon inte finns mer så blir jag bara arg och frågar varför dom förnekar henne.
Jag/vi går hos en terapeut och tydligen är detta normalt. Jag kan inte se att något i detta som har hänt är normalt. Vill inte ens höra ordet normalt.
Det enda normala hade varit att våran tös fått stanna hos oss.
Tack alla ni igen. Ni är underbara!