Min lilla flicka!

Känner så igen mig. Jag behövde en liten händelse som fick mig att förstå och erkänna vad jag verkligen ville . Leva eller dö.
Min bil sladdade och for iväg som en raket. Ett under fick den att bara susa några millimeter från en busshållplats och sedan en stolpe, och sen bara tvärstannade allt. Om det inte blivit stora fula spår i gräsmattan skulle jag väl inte förstått vad som hände. Men denna episod fivk mig att förstå , att jag måste och att jag faktiskt vill leva för min nu enda son jag har kvar här på jorden.
Känslorna är så fruktansvårda. Precis som om man dömer sig själv för dem. Man tycker ju att man inte får tänka så man gör. Men..DET FÅR MAN:
Det kallas SORG.
Du får tänka hur länge du vill, du får tänka på precis vad du vill. Du får känna hur du vill.
Är ledsen för er skull.