Finns det några osjälviska handlingar?

Jag tycker man har en väldigt snäv definition på osjälvisk när man sorterar bort alla handlingar där man själv mår bra, eller får ut något av det. Det intressanta är väl VARFÖR man väljer att göra någonting, och det är väl ofta man gör något för någon annan, utan att orsaken är att man ska må bra av det.

Snarare gör man det för att det känns rätt. Man kanske till och med hade mått ännu bättre av att göra något annat, men man har en pliktkänsla som får en att göra det ändå.

Så ja, i varje vettig betydelse av ordet så är det klart att det finns osjälviska handlingar.

idiblon skrev 2007-09-29 10:44:21 följande:

Jag förstår inte riktigt vad man menar med osjälvisk när man definierar bort handlingar orsakade av pliktkänsla. I så fall GÅR det inte att agera osjälviskt. Och vad är vitsen med en sådan definition?

Inte nödvändigtvis. Man kan göra det för att det är vad man anser vara det rätta, trots att man för egen skull hellre gjort något annat.

idiblon skrev 2007-09-29 11:00:06 följande:

Men då blir ju påståendet att ingen agerar osjälviskt totalt meningslöst. Satsen är ju sann i sig själv. Vi kan lika gärna ha en diskussion om huruvida alla ungkarlar är ogifta.

Helt riktigt, av plikt.

Nej, du säger det. Jag tycker, som jag skrev tidigare, inte att en sådan definition av ordet är vettig. Men i så fall är vi bara oeniga i språkfrågan.

När folk här säger att osjälviska handlingar inte finns, så verkar de mena något som inte ens skulle kunna existera i teorin, och det är det jag finner så märkligt:

* En omedveten irrationell handling kan ju aldrig vara osjälvisk, eller hur? Man måste ju veta vad man gör, vara medveten om konsekvenserna, för att det ska finnas en poäng i att prata om osjälviskhet.

* Samtidigt får den inte vara medveten och rationell, för om man gör det av en orsak [om så bara att man vill någon annan väl] så drivs man av en kraft som tydligen diskvalificerar handlingen från att vara osjälvisk.

Begreppet blir alltså en paradox, och det är klart, något som inte ens går att föreställa sig, konstruera mentalt i teorin, kommer ju naturligtvis aldrig att finnas. Men vad tjänar det till att påpeka ett så uppenbart faktum? Vad är det man tror sig ha förklarat?

Att man mår bättre av det behöver ju inte betyda att det är det som är det huvudsakliga skälet.

Jag menar att man ofta gör saker enbart utifrån sin uppfattning om vad som är rätt och fel. Jag skänker inte mycket pengar till välgörenhet men det händer. Jag har inga särskilda känslor kopplade till detta; mår inte dåligt när jag inte skänker, känner mig inte upprymd av min egen godhet när jag gör det [snarare har jag lite ånger över det eftersom jag gärna vill lägga alla pengar jag har på egna grejer], MEN jag tycker man BÖR skänka i alla fall lite av sitt överflöd till andra.

Jag tror inte att dylikt handlande utifrån plikt är särskilt ovanligt. Dessutom har jag svårt för resonemanget att det inte skulle vara osjälviskt så fort man mår bra över att hjälpa andra. För mig är det det som ÄR att vara osjälvisk. Vad jag menar är att man hjälper inte andra för att må bra, utan man mår bra för att man är osjälvisk.

Vad skulle osjälvisk annars betyda?

Kan någon som inte tycker att det finns osjälviska handlingar, förklara vad osjälvisk betyder?

Altruism är fullt förenligt med evolutionsteorin. Läs gärna "den själviska genen" av Richard Dawkins.

Sedan kan man givetvis diskutera vad man menar med osjälvisk. Jag tycker definitivt det finns osjälviska handlingar, men andra tycks ha andra definitioner.

Ming:
>? Och då är det ju egentligen din egen vilja som står bakom ditt val, och inte så mycket osjälviskhet.?

Jag förstår inte invändningen; hur kan en handling vara osjälvisk om man INTE vill utföra den? Det måste ju tvärtom vara ett grundkriterium.

Dash:
Allt faller ju tillbaka på definitioner, men handlingar som gynnar andra snarare än mig själv får väl ändå sägas vara altruistiska?

Och i så fall finns det inget som utesluter att evolutionen premierar altruism, eftersom det är beteende som gynnar genernas fortsatta existens [eller mer exakt genkodens existens] snarare än individens, som överlever: Lägga tid och energi på sina barn, offra livet för att försvara flocken osv.

Nej det är klart, med den oerhört snäva definitionen av altruism så får nog även jag gå med på att det inte existerar.

Det är nog åtta år sedan jag läste den boken, så det blir svårt att dra något konkret exempel. Sorry.

Jag tycker det.

Jag hävdar med den dåres envishet att många handlingar kan spåras tillbaka till individens uppfattning om rätt och fel, snarare än sökandet efter välbefinnande.

Exempel: Jag tillhör dem som lämnar in upphittade plånböcker. Jag känner inget särskilt när jag gör det och jag skulle faktiskt inte få särskilt dåligt samvete om jag inte gjorde det. Säg att plånboken innehåller tusen kronor; jag skulle definitivt få ut mer av att spendera dessa pengar på mig själv än det marginella välmåendet jag känner av att vara en ?duktig? person och lämna in plånboken [och om vi ändå talar om den aspekten, så skulle jag i så fall känna mig ännu ?duktigare? om jag la dessa pengar på exempelvis rädda barnen].

MEN jag tycker man lämnar in upphittade saker så att den rättmätiga ägaren återfår dem. Det är för mig en enkel fråga om rätt och fel. Vari ligger det själviska?

Dorian Ertymexx skrev 2007-10-04 17:29:57 följande:

Jag tycker den definitionen på självisk/osjälvisk är jättekonstig, eftersom vad man säger är att inga medvetna handlingar kan vara osjälviska [så fort man gör något av en orsak är det själviskt]. Samtidigt kan ju inte omedvetna handlingar vara osjälviska [eller hur?], varför ordet osjälvisk plötsligt saknar denotation/referens.

Egentligen har vi reducerat det hela till en språkfråga, och jag upprepar min invändning mot denna definition av osjälviskhet. Om vare sig medvetna eller omedvetna handlingar [strikt räknat är det givetvis inte handlingarna i sig som är medvetna/omedvetna utan konsekvenserna av dem, men strunt samma] KAN vara osjälviska [per definition] då har man ju plötsligt definierat osjälvisk som ett begrepp utan denotation/referens. Det finns inte ens i teorin något som skulle kunna vara osjälviskt.

Och då är givetvis satsen ?inga handlingar är osjälviska? sann. Men det är en trivial sanning som inte säger något om världen [det är en sk analytisk sats som är sann/osann i kraft av begreppen den består av; jmfr ?alla ungkarlar är ogifta?].

Uppoffringen är ju givetvis inte så stor, men har gör ju ändå något för någon annan. Så jag skulle svara ja. Inte ett bestämt, tveklöst ja, men ändå.

Bonanza:
>"Nej, han slipper ju leva vidare, och är också medveten om att han slipper "dra skam" över sin familj genom att ta livet av sig - istället blir han en hjälte. Inte är det oegoistiskt."

Fast nu hänvisar du ju till fördelar som hans familj drar nytta av; i mina ögon ett tydligt tecken på osjälviskhet.