Hur hittar man sig själv igen?

Strösta problemet med det är att hon inte tror på psykologer. Ska försöka prata med henne om det men iallafall så har hon Väldigt svårt att anförtro någonting åt folk så jag vet inte hur vi ska göra. Det är nog sant som du skriver att hon behöver komma underfund med det själv. Iom att det var med mig och i vår relation som hon "fösvann" så kommer det ju krävas lite för att komma till rätta igen,om det går, på alla plan. Hon är iallafall borta över helgen och vi ska prata vidare i början av nästa vecka. Så jag tänkte fråga lite här efter folk som varit i samma sits. Hur ni gjorde för att komma tillbaka.
Fan känner mig helt lost men hoppas någon har något vettigt att säga.

Inga barn i bilden ännu iaf vilket är tur i detta läget. Vi har pratat om det men jag har tidigare inte kännt mig redo.

Iallafall så har du helt rätt och det är skönt att någon annan än jag säger att något inte stämmer och att hon borde prata med någon. Jag har tjatat på henne om detta länge, ALLDELES för länge och har fått henne att faktiskt ringa men inte längre. Hon är livrädd för att tala med någon. Delvis för att hon blivit uppfostrad till att pratar man med psykologer är man sjuk i huvet och hamnar i Journaler och i en familj där allt jobbigt är hysh hysh och gömma under mattan. Jag har iallafall tjatat om detta länge men inte velat pressa henne eftersom jag vill att hon ska vilja det själv. Iallafall så när vi pratade nu så ville hon inte ens medge att det kunde hjälpa ens lite. Jag vet inte hur man skulle kunna göra för att få henne att prata med någon jag VET ju att hon behöver det. Vill inte spela "ögra det för min/vår skull" kortet utan vill att hon ska inse själv. Men nu blir jag me roch mer osäker.
Du frågar om hon jobbar och hon läser heltid på universitetet och jobbar vid sidan av men jag vet att hon har svårt för sig numera och det känns som(detta är min observation) att hon inte kan koncentrera eller motivera sig. Det är även så att jag tycker hon har svårt att motivera sig till allt annat i livet som är minst jobbigt. Fan att det blir såhär men jag sa iallafall till henne att om det inte löser sig så får vi separera eftersom hon måste få må bra och jag tar den smällen om det får henne att må bra.

Nog svamlat. Tack-

Jag vill verkligen hjälpa min sambo. Har aldrig mått så dåligt som när man ser någon man verkligen älskar må så dåligt och lida.
Jag tror att det går att lösa men jag vet hur mycket jobb det kommer att kräva av min sambo och jag vet inte om hon kommer orka det. Bara den gemensamma biten att hitta tillbaka till varandra lära sig kommunicera på nytt kommer ta otroligt med tid och kraft för min del men kommer hon orka med både och?
Usch det känns så hopplöst. Att vi låtit det bli så illa... att man alltid ska ta saker imorgon imorgon hela tiden.
Tror ni det hjälper henne att prata med någon även om hon inte själv tror på det?

OK, jag ska fortsätta försöka få henne att prata med någon iallafall. Det känns mer hoppfullt nu närjag fått lite kommentarer från folk som vart där och som vet. Ska visa henne denna tråden så hon får se att det finns folk som tror det kommer fungera. Kanske kan hjälpa.
ojojoj detta blir en jobbig tid framöver.

Tänkte försöka få lite rådgivning av en familjerådgivare också det borde ju kunna ge en lite uppslag om hur man ska hjälpa varandra att hitta tillbaka.

Någon som har något tips, förutom Triss, hur man blir av med alla måsten i vardagen? Skulle vara skönt just nu.

Jo vi skulle funder på hur v skulle göra under helgen och jag tänkte lägga fram som förslag familjerådgivning och någon slags självkänsle träning för oss båda eftersom hon har extremt dålig självkänsla och jag har inte världens bästa. Det kan väl vara en bra början till att lära känna sig själv?
Har köpt Mia Törnbloms bok Självkänsla nu och den verkar bra.
Iallafall så tänkte jag försöka få henne till terapeut eller på något annat sätt få henne att prata med någon. Men en utomstående vore det bästa. Är nog lättare att berätta allt för någon som bara är där för att lyssna och som inte är känslomässigt involverad eller vinklad. Förutom det så vet jag att vi måste ändra våran attityd till varandra och verkligen jobba med att reda ut missförstånd mellan oss som vi inte gjort tidigare. Jag tänker göra allt för att vi skall förbli ett par för hon är verkligen mitt livs kärlek.
Har ni några tips på saker man kan göra för att öka tilliten/gemenskapen/tightheten/sammhörigheten mellan oss?

HillBilie:
Nej hon är inte av den anledningen negativ utan hon tror inte det fungerar sedan är hon rädd för att gå dit för hon har hört att man är sjuk i huvudet om man pratar med psykdoktorer sedan är hon rädd för att få "sjuk i huvudet" stämplat i journalen och sedan är hon rädd för att öppna sig för någon sen har dom levt hysh hysh inte prata om jobbiga saker i sin uppväxt. Hon är medveten om att journalbiten, sjuk i huvudet biten är trams men det hjälper inte till direkt om man säger så. Tror det är en rädsla för att öppna gamla sår som man arbetat så med täcka över. Jag vet inte detta eftersom hon aldrig sagt det men hon hävdar att det är bra och hjälper "en del personer men nog inte mig".
Jag vet inte om hon behöver det men jag tror det. Jag tycker iallafall inte att det skadar. Och ingen behöver ju få veta det förutom jag så det är ju inget att skämmas för heller. vi får se hur det går men jag hoppas...
Hon är nog glad att hon har en sambo som ser det som ett gemensamt problem. Jag antar att det är en bidragande orsak till att hon är villig att försöka ändra på saker och ting.
Men oj oj oj vilken lång väg vi har att gå och det är skönt att prata lite här och se att folk iaf är positiva. Det ha rju inte varit mycket solskenshistorier direkt men å andra sidan inga domedasprofeter heller. Jag hoppas verkligen att vi kan lösa detta och att om vi nu inte gör det så att hon kan få må bra. Det är skönt att vi har tagit upp detta innan vi blivit ovänner eller glidit för långt ifrån varandra för att ens känna att det är värt att försöka.

Långa inlägg blir det och frölåt allt svammel och upprepningar men jag behöver "prata" av mig lite.
gonatt