TTS

Hej! Jag hade TTS med mina tvillingflickor och opererades i Köpenhamn i v18 (vi i skåne får åka dit). Efter det upphörde TTS mellan dom och min donatortvilling växte ikapp sin syster. I v26 var de exakt lika stora (888 gram) och man blåste faran över.

Vid nästa ultra i v 28+3 hade TTS kommit tillbaka, fast i omvänd riktning så att min "lilla" flicka var plötsligt mottagare och den andra hade dött. Det blev akutsnitt eftersom man inte var helt säkra på hur vår lilla överlevare mådde.

Det blev 2 månader på neo och 1 månad med hemsjukvård, men nu 7 månader senare sitter jag här med min lilla 6 kilos mirakelbebis.

Hoppas att jag inte skrämmer upp någon, det är inte min mening. Vill bara berätta hur det KAN gå. Med TTS är det ju jättestora risker och jag har i efterhand fått inse att jag har haft tur som iaf fått ett barn. Även om saknaden alltid kommer att finnas, så blickar vi framåt. Hoppas verkligen att allt går bra för er, jag håller tummarna!

Hej på er!
Jag vet inte riktigt vad jag ska svara på din fråga 2twin. Det mesta som hon haft bekymmer med är nog mera relaterat till att hon föddes så tidigt. Under Alvas första 2 veckor i livet hittades följande:
*De trodde först att hon kanske inte hade några ögon för hon var så svullen av allt extra blod hon fått i sig i magen. Hon var extremt röd och svullen när hon föddes.
*En liten hjärnblödning, grad 1, som senare gick bort helt
*Svårt att behålla mat, hon hade blödande magsår av stressen att födas så tidigt.
*Öppetstående ductus som slöt sig av medicinering som tur var, så vi slapp op. Den har visserligen öppnat sig igen, men är nu för liten för op.
*Mkt svårt att syresätta sig själv. Slapp respirator, men hade hjälp av sk. CPAP i 1 månad och sedan syrgasgrimma i nästan 2 månader till.
Hon låg även i kuvös i 1 månad.
Det är ju olika hur dåliga barn är som föds i v28, men jag har en känsla av att Alva behövde hjälp lite längre än de flesta. Doktorerna säger att det troligen är på grund av stressen hon upplevde under graviditeten.
Det låter helt hysteriskt när jag skriver allt som hänt såhär. Att vi klarade oss igenom det! Men när man sitter där har man ju inget val.
Hoppas verkligen att era stannar inne länge!