Samarbeta med psykopat?!

Psykopaten i vårt fall hävdar också att h'n vill göra allt för att samarbeta och att det är barnet som är viktigast, men skyr inga medel för att komma åt den andra parten via barnet.

Samarbete är helt omöjligt om man inte gör exakt som vår psykopat säger och följer alla svängningar som h'n har och lyder minsta vink. Det går förstås inte heller, för då är det inte längre nå¨got samarbete att prata om och vi kan inte leva i en berg-och-dalbana, bara för att den andre personen gör det.

Du kanske har mer tur. Familjerätten har inte gett oss ett skit, för psykopaten är väldigt manipulativ och smart och vet precis vad man ska och inte ska säga när någon lyssnar. Jag tror inte att psykopatens vänner vet vad h'n egentligen gör mot sitt barn, för då skulle h'n inte ha en enda kvar.

exakt så som du "anonym" svarade mig upplever jag det med!
Samma erfarenheter med famrätten tex. De tror allt han säger och förstår inte alls det komplexa i situationen utan tar ibland tom parti för honom! konstigt -jag trodde det var bäst om det var opartiska....
Men vad kan man göra? Nu blir det antagligen rättslig tvist också och allt känns så sorgligt!
Så hur bör jag agera för att det ska bli så bra som möjligt för vårt lilla barn??

För det första måste jag fråga om mannen verkligen har diagnosen psykopati?

kanske är du som upplever det så....?

Har ni kontakt med familjerätten som kan hjälpa er?

så sant - det är det som gör det hela så svårt. Han skulle aldrig någonsin gå till en person för att ta reda på det själv. Men utifrån de beskrivningar jag läst om psykopatiskt beteende och utifrån de professionella personer jag varit i kontakt med själv i o m detta och beskriver vad som händer mellan oss och hur han har agerat mot mig så säger samtliga att han uppvisar psykopatiskt beteende och är manipulativ.
Men visst -han har ingen diagnos och skulle som sagt var aldrig ta reda på det heller. Uppelver dock som ett av föregående svar att det nog inte riktigt beror på vad jag gör -bara han får styra hela tiden så blir "det bra".
Så vad tycker du/ni jag ska ta mig till?

Om man tror att nån är psykopat kan man likväl själv ha paranoida drag, kolla först till er själva innan ni uttalar er om att erat exx är psykopat. Sånt kan mer slå tillbaka mot en själv än mot erat exx.

Är han våldsam och agressiv också? Blir han lätt arg? Annars kan det vara fråga om en narcissist istället.

Anonym (samarbeta) skrev 2007-10-07 09:44:00 följande:

Jag vet bara att jag själv upplever honom som om han har psykopatiska drag. Vilket jag skrev också. Och precis som ni skriver -genom att anklaga ngn annan kan det lika gärna handla om en projicering.
Vad jag dock vet är att han -enligt mig, en terapeut osv -uppfyller alla de sk klassiska likheterna som omnämns när man läser om vad en psykopat eller en person med psykopatiskt beteende är/har.
-Och min fråga gällde inte detta utan hur man bäst ska hantera situationen om ens fd är ovan och det enda man vill är att det ska bli lugn och ro och på bästa sätt för barnet!
(Om jag var ute efter själva anklagandet skulle jag knappast skrivit som anonym här fö!)
Så snälla ni -kom med tips och råd!

Hej TS.
Känner igen det du skriver. Mycket svårt att ställa den diagnosen eftersom de är så manipulativa och listiga. Bäst svslöjar de sig när man umgås eller lever med dem. Men nånstans är det ändå klockor som ringer hos personer runt dessa personer det är bara det att det är ingen som vågar säga något. Det brukar komma efteråt. Det gjorde det för mig. När jag lyckades bryta upp då kom alla med sina åsikter. Narcissist, personlighetsstörning, psykopat är ganska snarlika men vissa saker skiljer sig åt. Den jag var tillsammans med var våldsam både mot mej och barnen. De har en fantastisk förmåga att få en felgärning att verka ok. Det är svårt att ta sig ur ett sånt för¨hållande för man börjar tvivla på sig själv och gränser suddas ut för man blir så bearbetad Detsamma gäller omgivningen. Ofta ser man att plötsligt drar sig vänner undan och man förstår inget alls.
Du kan inte göra så mycket mer än att hoppas att han visar sin rätta sida för famrätt och andra. Nånstans avslöjar de sig. Frågan är bara om det hjälper den endre parten. Man kan skriva hur mycket som helst om detta men om du har tid så sök på nätet i ämnet och läs om det.

Ja, han har "ballat ur" ett antal gånger så till slut blev jag så rädd att jag polisanmälde honom...
Dock verkar det bara göra det hela ännu värre (verkar trigga honom att på något sätt försöka "hämnas mig"?), och på ngt konstigt sätt lyckas han vända även det emot mig, inte minst i samtalen med fam rätten.
Och jag ville ju bara att han skulle sluta med vad han gjorde som var helt fel och som skrämde mig. Så att han inte skulle våga fortsätta. Polisen rådde mig att anmäla även om bristen på tillräckliga bevis... Dock har det inneburit att det hela bara tar sig nya uttryck, sådana som går ut över vårt lilla barn (
Så vad ska jag göra... ??
Och så påstår han dessutom att jag förvägrar honom umgänge etc, något han vet är väldigt allvarligt i tex rätten men som inte alls stämmer. Och det kan han göra eftersom vi inte har ett skriftligt juridiskt bindande schema. Han säger bara att han inte är överrens med mig och därför inte vill skriva ett.
För mig handlar det inte om "att få rätt" (jag har gått vidare i livet i övrigt känns det som), utan om att vårt barn inte ska ta skada och ska kunna må så bra som möjligt situationen till trots.
Så hur ska jag bemöta honom?
Han pratar med släkt och vänner om att jag skulle vara sjuk, att jag inga vänner har kvar ..osv.
och så hotar han nu tex med att missköta vårt lilla barn om inte jag...