Rädsla för att bli sårad

Jag har väntat på han i ett år nu snart och jag undrar om jag nånsin kommer få han att lita på mig och våga öppna sig. Mina känslor är ju besvarade och det gör det så svårt att gå vidare. Jag undrar ju hela tiden om det kommer kunna bli vi för han säger ju att han vill inget hellre.

Känns som jag kommer vänta hela livet. Vill inte släppa taget utifall det kan bli nåt men samtidigt så blir jag så sårad för jag saknar honom så otroligt mycket men får träffa honom så sällan. Sen blir jag så arg på hon som sårat honom, förstört han så, förstört för oss. Skyller väl på henne att jag inte kan få det jag vill. Sen blir jag arg på han som låter henne förstöra för oss. Och ibland så kommer tanken upp att han kan nog inte älska mig tillräckligt mycket eftersom han är beredd att ge upp mig, jag är inte värd risken, rädslan för att bli sårad är starkare än viljan att vara med mig. Och det gör så ont att tänka så...

Han tror sig vara dömd till att vara ensam. Han har haft två seriösa förhållanden och båda tjejerna har varit otrogen mot han. Den senaste hade han precis fått barn med när han fick veta att hon var otrogen. Han säger att det måste vara nåt fel på han och han är så rädd att jag också kommer vara otrogen. Han säger att han vågar inte släppa in mig i sitt hjärta även fast han vet att det är rätt men att han alltid kommer att älska mig. Det känns som jag gjort allt jag kan för att få han att lita på mig. Jag har gett han så mycket av mig själv, stöttat, hjälpt och funnits där dag som natt utan att fått nåt tillbaka. Hur än jag gör verkar jag inte räcka till och jag känner mig så misslyckad. Trodde på nåt naivt och patetiskt sätt att det var meningen att det skulle bli vi...

Jo det känns bättre men jag kommer nog hoppas och vänta lite till...