Hur känns det att vara bonusmamma?

Jag är bonusmamma till två barn som nu är 11 och 13, har inga egna barn. Jag väntar mitt fösta barn i januari. Jag älskar inte bousbarnen, men jag tycker om dem. Jag ser mig som en extra vuxen. De har redan en mamma och en pappa som älskar dem över allting. Jag ser inget konstigt i att du tycker om ditt eget kött och blod mer än bonusbarnen. Bara att man försöker behandla dem lika så det inte är olika regler som gäller för barnen. När de kommer och spontant ger en en kram så smälter mitt hjärta, nu är det inte alltid så här rosenskimmrande utan mycket gnissel oxå och då vill man helst skicka ungarna på kollo långt bort. Men det är ju jag som valt pappan och då ingår bonusbarnen på köpet så detär bara att göra det bästa av situationen. Det som jag känner är mest jobbigt är när man blir arg på dem så känns det som om det är svårare att vara bonusförälder än biologisk. Jag känner inte att jag kan säga till lika "hårt" som pappan.