Hur känns det att vara bonusmamma?
Det är naturligt att älska sina egna barn mer än bonus och det är inget att känna skuld för. Jag har också en bonus och ett biologisk barn och bonusen mår inte dåligt, han tycker själv att det räcker bra med en mamma och en pappa som han har och vi två har en annan roll. Många oroar sig för mycket och får skuldkänslor över att inte älska dom lika mycket. Okej om de inte har någon mamma eller mamma som inte bryr sig då får man ta en annan roll kanske så att barnet känner sig trygg. Bonusen är hos oss lika mycket hos både mamman och hos pappan varannan vecka. Det jag kan tycka kännas jobbigt är att man aldrig hinner vänja sig. När vi har haft honom i en vecka blir så tomt när han är hos mamman och sen när man väl vänjer sig vid det blir det ovant att ha honom hos oss - ja man vänjer sig aldrig känns det som. Min man säger detsamma och han önskade att pojken bodde hos oss på heltid för att slippa det konstiga hela tiden men så går det inte när han har en mamma också. Annars så fungerar det bra men allt är inte helt problem fritt heller. Som tex vi har haft bonusen många lördagar nu under hösten även på mammans vecka så har det känns lite drygt då man velat ha lite egen tid med min man på lördagskvällar när vi egentligen skulle ha varit själva. Nu tror jag i allafall att det inte blir så längre för byter de lördagar blir byten på måndag svår när han lämnar mamman och ska bo hos oss en hel vecka utan att ha hunnit vara med mamma på lördag kväll får han sån mamma längtan så det fungerar inte vare sig för barnet eller för oss så jag hoppas det blir bättre nu efter nyår att man följer rutinerna lite bättre för barnet skull och delvis för vårat om vi ska kunna vara för oss själva någongång.