Hur känns det att vara bonusmamma?

Jag tyckte det var mest roligt att ha 2 bonusar i början, men nu efter ett par år har det blivit jobbigare och jobbigare. De kommer upp i tonåren och blir uppkäftiga och obstinata och jag är dessutom gravid. Då blir det svårt att dela hem med dem när man dessutom känner att man inte kan säga till på samma premisser som pappan ("du är inte min morsa, du bestämmer inte över mig" osv). Pappan stöttar mig helt men ungarna är obstinata ändå. Börjar också oroa mig för att mitt barn ska bli påverkat av dem på sätt som jag tycker är negativa. Jag har ju inte uppfostrat dem och de har en massa fasoner som jag tycker är helt oacceptabla men ändå måste acceptera, för jag kan ju inte ändra på sånt de lärt in under åratal. Vill gärna ha en bra relation med dem men nu känner jag att det hade varit skönare om de bott hos sin mamma på heltid (vi har vav). Kommer troligen bli ännu värre när bebis kommer.