Hur känns det att vara bonusmamma?

Jag har två bonusbarn, en flicka på 12 år och en pojken på 15 år själv är jag bara 22 år gammal. För mig känns det jätte konstigt att ta hand om så pass stora barn. Annars så älskar jag dem nästan lika mycket som mina egna barn.
Jag har inte kännt att det har varit så mycke problem med bonusbarnen däremot med deras mammor. Min sambo har alltså barn med tre olika kvinnor (varav jag är en).

Flickans mamma är värst, hon kräver saker hela tiden av oss, vi ska betala både det ena och det andra till flickan trots att våran ekonomi är betydligt sämre än hennes. Hon valde för ca 2 år sen att flytta ner till södra sverige (ca 80 mil bort) och enda gångerna vi får träffa flickan är när vi betalar hennes resor fram och tillbaka plus uppehälle, kläder osv (tyvärr så har vi inte ekonomi för att betala allt detta så ofta så besökena har varit få).

Pojkens mamma är det egentligen bara jag som har problem med eftersom hon är ute efter att förstöra mitt och sambons förhållande hela tiden (sambon tror inte på mig).