Hur känns det att vara bonusmamma?

Jag kommer inte ihåg om jag skrivit i den här tråden tidigare, men min erfarenhet som bonusmamma till två halvstora tjejer fungerar jättebra, de är jättegoa, och de har välkomnat mig från början. Tack vare att de är så pass stora, så känner jag mig mer som "pappas flickvän" än som deras bonusmamma.
Nu är de bara hos oss varannan helg, men ja gillar de helgerna och tycker det känns spännande att ta del av deras liv.

Det jag däremot INTE är så förtjust i är att man blir påmind om sambons tidigare liv, att han redan fått barn med två andra kvinnor. Men man får gilla läget, och det går inte att ändra på det förflutna. Jag inser att jag haft tur som trots allt sluppit de mer krävande småbarnsåren hos mina bonusar, och att jag faktiskt lärt mig mycket om barn sedan jag kom in i deras liv.

Allt gott