Mm..känner igen mig en del. När jag gick profylaxkurs hade jag en sådan tramsig instruktör att jag inte kunde ta det på allvar. Både jag och min man kände oss litet fåniga när vi övade. Så vi gjorde inte det så mycket, tyvärr. Nu har jag läst på litet bättre.
Försök att tänka på SYFTET bakom övningarna så känns det nog inte så löjligt längre. Man dansar för att vidga bäckenet och hjälpa barnet att rotera ner, mannen stryker med händerna över kvinnan efter värken för att hjälpa henne att slappna av så att hon kan öppna sig bättre (min instruktör förklarade aldrig det utan kallade det för att kvinnan "fick godis" av mannen - som en hund, tacksam för en klapp när man varit duktig? undrade jag helt förbryllad).
Har du inte kännt att andningen ger effekt på smärtan (när du blir knipt?). Om du kännt effekten kan du kanske känna att andningen inte är så tramsig ändå. Kanske är det lättare att träna hemma än på kursen?
Sedan vad gäller att du inte känner dig gjord för att föda. Nä, det är du kanske inte heller. Alla är inte det, men då får man hjälp. Det är inte fel på dig även om det skulle vara så. Det viktiga är hur du blir som mamma. Du kan bara göra så gott du kan på förlossningen, att träna profylax kan hjälpa dig att få ett redskap som kan visa sig värdefullt under förlossningen, eller inte. Lägg inte så stor vikt vid det. Men jag tror att om du du tränar duktigt så att du känner att det sitter i ryggmärgen, kan det ge dig större självförtroende vad gäller förlossningen. För mig var profylaxkursen ganska bortkastad för jag blev igångsatt och akutsnittad - och var jättearg för det. Nu är jag gravid igen och börjar så smått tro på fördelarna med profylaxandningen ändå. Kommer att köpa en dvd och träna hemma denna gång. Jag känner mig inte alls gjord för att föda barn - men jag tror att det är en ganska vanlig känsla. Försöker kämpa på ändå.
Kram på dig.
