Odessa skrev 2007-10-25 12:50:36 följande:
Sa de någonting om varför? Jag fick aldrig nån genomgång eller förklaring på vad som hände. Just dagarna efteråt är man så omtumlad så jag kom mig inte för att fråga heller. Jag vet inte vad de ens gjorde med dottern när de sprang iväg! Sambon har inte klarat av att berätta, han bröt ihop totalt (han sprang med) och vill inte prata om det ens nu, fem år efteråt. Jag minns bara känslan av att ligga och bli sydd, utan att ha fått se barnet eller fått veta könet. Hon som sydde mig vägrade svara på mina frågor, hon var helt tyst. Jag hann bli färdigsydd innan sambon kom, chockad och rödgråten med ett litet knyte i famnen. Jag trodde dottern dött, att jag skulle få ta adjö av mitt döda barn. Idag är jag så tacksam för att det gick bra, men "tänk om". Jag ska föda i januari och vill _inte_ ha petidin igen!
Nej inte direkt. Jag pratade nog igenom förlossningen med en BM efteråt, men inte med den BM jag haft under förlossningen. Jag tyckte det hade varit en så hemsk förlossning att jag inte kunde prata om det de första dagarna. Därför vet jag inte så mycket. Jag vet inte ens varför jag nekades all annan bedövning.
De trodde att krystandet tagit för lång tid, nästan 2 h och slutade med sug. Han andades inte själv på 10 min, men fick inga men av det. Han var på barnavd. (vet inte vad det heter i Sverige) i en vecka och var väldigt slö. Dessutom fick han nån infektion efteråt. Vi var nog på kontroller några gånger efteråt men allt var nog ok.
Det jag läste om petidin efteråt stämde såå bra in på mig. Nu minns jag knappt längre vad jag läste , men vet iaf att jag aldrig ska ha petidin igen.
