Jag fick bra instruktioner av bm och sjuksköterskan för hur jag skulle krysta. Hade EDA och kände väl av lite krystimpulser, men inte så jättemycket. Fast för mig så blev det sugklocka eftersom det var tvunget att gå fort pga syrebrist hos bebisen. Innan dess hann jag i alla fall krysta på nästan en kvart och tyckte verkligen att personalen hjälpte mig hur bra som helst!
Jo, det kändes ju för jag var tvungen att ta till forcerad krystning också och fortsatte att krysta mellan värkarna. Hon var ju TVUNGEN att komma ut omedelbums! Fast jag fick ha kvar EDA:n nrä dom sydde + en lokalbedövning. Tyckte det gjorde ont i alla fall, men har en kompis som syddes utan och hon tyckte att det gjorde ondare än värkarna, så jag kände mig väldigt nöjd över att ha med EDA:n hela tiden. Var otroligt bra bedövad verkligen!
Såg att du frågade en annan, men jag kan säga att mina krystvärkar kändes mest som om jag var väldigt bajsnödig samtidigt som värken kom. Hade svårt att känna när dom började och slutade, mest kände jag av värktoppen.
Jag hade också pinvärkar, dom tyckte jag kändes mycket värre än dom värkar som faktiskt ledde nån vart. Alltså inte psykologiskt, utan den kroppsliga smärtan kändes värre och jag trodde ju att dom gjorde skillnad...
Om man krystar för mycket så kan man spricka mer helt klart. Så jag har skrivit in i min förlossningsplan den här gången att jag vill ha hjälp att krysta lagom och att sluta när värkarna slutar om jag inte käner det själv pga bra bedövning. Förutsatt att inte bebisens mående kräver forcerad krystnign så klart.
Nej, alla får inte pinvärkar. 
Glömde att säga att det känns som förlossningsvärkar eller värre, men gör ingen som helst nytta. Dom luras och gör bara ont och gör att man blir rätt slutkörd helt enkelt. Kroppen och livmodern kan bli trött av det och då riskerar man att bli värksvag, så att dom riktiga förlossnignsvärkarna inte orkar dra igång. Oftast sätter man igång det hela med värkstimulerande dropp då. Dom värkarna gjorde ondast för mig och inte hände nåt då heller. Först nrä jag fick EDA så att ajg fick slappna av och sova lite så drog det igång, då kroppen orkade med igen. Så var det för mig.
Nej, alltså bebisen var visserligen stressad redan då. Jag var supertrött men pga mina förvärkar i eviga tider innan förlossningen (alltså mängder av veckor) så att jag inte hade sovit på nätterna. Men när jag kände att värkarna blev för jobbiga fick jag EDA direkt. Sen mådde jag och bebisen jättebra, fast dom kunde inte dra på värkstimulerande eftersom hon blev för stressad av det. Först när jag skulle krysta blev det syrebrist, kanske att navelsträngen kom i kläm? Det gick fort då i alla fall.
Och jag håller med CloudBerry: bebisen skulle bara ut! 
Stora Gosan: dom skulle just ta och lägga katetern inför snittet när dom såg att bebisen hade halkat ner så långt i förlossningskanalen precis då så att det bara var att krysta. Men när jag pratat med bm om förlossningen så tycker hon att det fick gå för långt också innan jag fick snitt (i och med att det inte gick att höja droppet).