Tror ni på ödet?

ja jag tror på ödet, jag tror att alla har en väg att gå, att man är med om saker som händer i sitt liv för ett syfte längre fram. Däremot så tror jag att man kan välja sin egen väg ibland.Ett val kan ju förändra ens liv för alltid, men då var det kanske det valet man skulle ta. Livet kan verkligen ta stora vändningar ibland. Men det finns nog en anledning till det.

När det händer något bra för mitt eget lilla egos skull.

Men jag vägrar tro att ödet ser till att barn blir utsatta för sexuella övergrepp, att kvinnor blir våldtagna, att man ska bli missbrukare hela sitt liv.
Jag VÄGRAR tro att det är ödet

nej, definitivt inte

Precis vad jag menar.. Ens eget öde.. Tex: Jag är på väg att flytta, men "väljer" att inte göra det.. Sen träffar jag mannen i mitt liv!=) Sånt slags öde!
Men även annat.. Jag hade en häst som hastigt togs bort.. Inte alls posetivt, men det hela lärde mig att kunna ta en stor sorg och gå vidare på ett posetivt sätt.. Men, ödet är väldigt induviduellt!

Det lät säkert! Varför inte? ;)

ABSOLUT...var tillsammans med en kille i tonåren, kännde inget för honom på det viset, vi var liksom mer kompisar..dagen efter att vi gjorde slut valde jag att åka till mina kusiner på sportlov, hade planerat att INTE åka... ååhh va kul att du kommer sa faster, jonas är här o han e SÅÅÅ söt..mm jo eller hur tyckte jag... åkte dit och den första jag såg var HAN... herregud jag höll på o dö.... tyckte direkt att han såg ut som Carl philip, mamma har ALLTID sagt att jag ska träffa carl philip, nästan.. ( hon har haft rätt många gånger förr ) sen flörtade vi lite...till saken hör att jag har träffat några utav hans syskon förr, hans mamam o min pappa e uppvuxna samtidigt, i samma lilla by gick i samma skola m.m. jonas mamma e uppväxt i huset brevid min fasters... iaf det blev vi, började med p-piller men upptäckte att jag var gravid iaf... efter 8 månader tillsammans... valde att bahålla och 2 månader efter min förtsa barns födelse, min pappa allra första barnbarn s¨dör han mycket hastigt i cancer..min dotter föddes i sep, pappa fick diagnos i okt, var dör i nov   vi e fortfarande tillsammans efter snart 8 år, har en till liten plutt... sen fick han jobb för ett år sedan i uppsala, vi bodde då i gävle, i maj började jag också på ett FAST jobb här, fick jobb fast jag var mammaledig..så köpte vi ett litet radhus...så JA jag tror på ödet

nej men på slumpen

därför att jag inte förstår hur ödet skulle kunna fungera, och jag tycker det är en rätt obehaglig tanke att tänka sig att alla mäniskor som svälter och är i krig är det för att det är förutbestämt att de ska befinna sig i den situationen...

Nej det gör jag inte! Kan inte se varför dotterns pappas olycka skulle vara ödesbestämt så jag kan inte tro på ödet. Slumpen däremot.