Tror ni på ödet?

Nja, ödet vet jag inte om jag tror på.
Men jag tror att det finns en mening med allt som sker. Även om vi inte förstår den eller tycker om den. Men allt har en mening - på gott och ont.

Tron på ödet är som religion. Bra som bortförklaring när det går kärvt. För att slippa rannsaka sig själv; en psykisk försvarsmekanism helt enkelt.
"Det var meningen" kan sägas om det mesta. Men fråga dig då: vems mening? Om något har påverkats åt ett medvetet håll måste det ju ha styrts av ett medvetande. Ingenting medvetet kan ske utan avsikt. Och varför är just du så viktig att någon planerar vad som ska hända dig i förväg?
Tron på ödet ligger djupt förankrad i folkdjupet. Den lever kvar för att den ärvs vidare till nya generationer. Eftersom det hela tiden är fler som "ärver" tron lurar det andra.

ja jag tror på ödet... på grund av vissa upplevelser jag haft under mitt liv.. men jag vet också att vissa saker kan man välja själv..

Om det fanns ett "öde" skulle all tid, svunnen såsom framtida vara bestämd och alltså skulle vårt universum vara deterministiskt. Detta skulle innebära att om vi bara kunde bestämma ett ögonblick exakt skulle vi kunna extrapolera det till att gälla alla ögonblick och på så sätt kartlägga vad som hänt och vad som kommer att hända.

Alltså faller "ödesteorin" på två punkter: universum är inte deterministiskt och vi kan inte införskaffa information fortare än vad ljuset rör sig.

men alltså, ni som tror på ödet, ni menar att "ödet" har bestämt att vissa lever korta, tragiska liv, alla som svälter och dör av krig och totalt onödiga sjukdomar gör det för att ödet har bestämt det?

Det känns som lite förmätet att sitta här i trygga Sverige och säga att man tror på ödet för att man träffade sin livspartner av en slump vid grillkiosken, om ni förstår hur jag menar...

Jag tror som det står i det första inlägget... Att vi har en väg att gå.. En bred livsväg!! Sen kan vi göra små avstickare, (små stigar) utifrån vägen, där det som händer inte är bestämt, utan hade man svängt höger istället för vänster så hade nåt helt annat inträffat... Det som händer på dessa "småstigar" är inga jättestora händelser i ens liv... Utan dom är förbestämda & finns utmed den breda vägen.. =)
Tror oxå att vi har, innan vi fötts!!, varit med och bestämt vilket slags liv vi "ville"/behövde leva, även valet av sina föräldrar... Om man exempelvis valt ett liv som handikappad, så är det pga att det är nåt man ska lära sej... Jag tror att alla måste gå igenom alla slags olika livsöden, innan man blir riktigt lärd...
Varför, eller hur man kan sitta och välja att man ska leva ett liv som gravt handikappad, tror jag att man kan för att man har ett högre vetande när man inte befinner sej mitt i livet och i en mänsklig kropp....

Jag förstår mig inte på allt detta troende. Bisarra fantasier som är sprungna ur filmer och böcker i bästa fall, och ur det egna medvetandet i sämsta fall.
När det gäller kristendomen finns det åtminstone en anledning att tro (Bibeln), även om jag själv inte köper det. Men att bygga upp en hel föreställningsvärld utifrån hopp, utan rimlig anledning... Det förstår jag inte vitsen med.
Man kan ju välja att tro på en rosa plastälg lika gärna som att man "väljer" sitt eget liv innan man lever det. Finns ingen anledning att tro det.

Tråkigt liv du verkar ha...

Vad menar du med ödet ?

Tror inte på ödet direkt. Eftersom man har olika val i livet existerar inte ödet enligt mig.
Som flera sagt, en slump kanske. Men inte att saker är förutbestämt.