Vita hem del 6
Lite fredagsmyspyssel
http://beasbarnslikheter.blogspot.com/
Lite fredagsmyspyssel
http://beasbarnslikheter.blogspot.com/
bandykillar - superfina saker du visar. Sånt kryssräcke ska jag också sätta på vår altan när vi bygger den i vår.
Karamell - ett av de mest innerliga bröllopsfoton jag sett. Vad härligt! Jag kan inte välja...tycker svartvitt kanske passar bäst vanligtvis, men säger som många andra att nyanserna på det i färg var så fina och ändå så subtila med vitt, svart, beigetoner.
Jag beklagade mig ju lite förra helgen - det var ju tufft då när maken var iväg oförhappandes på jobb.
Vill bara skriva ut en djup suck jag har i hjärtat - idag jobbar han också...han har varit iväg sedan åtta i morse. Jag har ätit frukost ensam med barnen, lunch och nu är det snart mörkt här hemma. Han skulle ju sätta upp julbelysningen ute och jag hade tänkt att något av barnen och jag skulle sätta upp lite söta fågelmatsattrialjer i trädet idag, men jag har inte velat lämna dottern inne ensam nu (kryper ur sängen i sömnen och gör sig illa), så jag har varit "fast" här inne ensam med sonen. Vi har spelat spel och lyssnat på julmusik och han har klistrat klistermärken på blockljus...men....ändå. Alla ens planer går ju i stöpet.
Imorgon är det pysseldag som jag skrivit tidigare. Det kommer bli så att han åker iväg på tillsyn tidigt på morgonen och jag får åka dit ensam med barnen och han får komma i efterhand...hela tiden också beredd på att ta arbetsbilen och fara iväg.
Och inte ett DUGG blir gjort på huset. Fy rackarns vad less jag är.
"Lusselelle"
http://beasbarnslikheter.blogspot.com/
Tack tjejer - vad tråkigt att ni är så många som känner igen er. Hur gör man liksom?
Själv känner jag väl att jag inte skulle fixa med att vara så rackarns mycket borta från mina egna barn.
(Nu börjar barnen bli trötta och kivas...de som aldrig kivas annars...och den här stunden är den första ensamma jag haft idag.)
Puh...nu är det hävt. Tur att de är så lugna som de är.
Näe...fy rackarns alltså. Vara helt ensam med ansvaret...inte kunna göra något större projekt då man har småkottarna att fixa med, (kissa, tvätta, laga mat åt, underhålla, sära och söva). Och det kan man väl göra. Bara det att det blir så tjatigt och kreativiteten blir som en uppdävd klump i magen. Och sedan kommer tröttheten. "Ska vi dammsuga snart?" frågar sonen nu. Vad ska jag svara på det?
"Nej, det ska vi inte. Nu när du kommer med eget initiativ att dammsuga och städa och lära dig hur man organiserar hushållet så har jag inte ork eller lust då jag precis satt mig och vilat fötterna på mycket länge"
eller
"Ja, det kan vi väl, trots att jag är så trött och känner mig ledsen och irriterad över att inte få släppa hushållets vedermödor någongång"
eller
"Njae...lite senare kanske. Vill du se på teve"?
Frestande med alternativ tre som ni förstår. Men...det ger i sin tur dåligt samvete.
Fast nu är det nog allvarligt talat Pippi som får ta kommandot ett avsnitt här. Kommer ni håg "sova till pippi en halvtimma för att få ny energi som förälder". Den tekniken är lite för underskattad.
(Men det dåliga samvetet kommer ju ändå som ett brev på posten) Suck! Att det ska vara så svårt att vara mamma.