Jag är så trött och less på alla de människor som ständigt försöker sko sig på andra, är generösa mot sig själva men inte mot sina medmänniskor, folk som snålar sig genom livet!
Jag vill inte lägga energi på att bli upprörd över andras snålhet, men ibland blir man ju förbluffad och förfärad över alla snåla människor!
Ingen som känner likadant?
Att vara snål och ekonomisk är två helt olika saker, förstås.
Visst kan man vara snål utan att utnyttja andra, men dessvärre går ens snålhet mot andra ut över andra.
Exempel:
-Man kommer och lånar en stuga utan att ens tacka med en blomma/choklad etc.
-Man köper inte med sig något till en filmkväll utan äter av det andra har köpt, utan att erbjuda sig att betala.
-Man vill inte lägga mer än 40 kronor när man är bjuden på trerättersmiddag när man skall lägga ihop med andra till en present.
-Man tar med sig en billig gå-bort-present till någon som alltid brukar vara generös.
-Man kan inte tänka sig att bjuda tillbaka en lunch när man själv blivit bjuden.
Med mera!
Det handlar inte om att man räknar. Men när samma sak upprepar sig gång på gång blir man till slut väldigt irriterad.
För att ens generositet sitter i ryggmärgen, precis som snålhet verkar göra på andra.
Mrs Edwards: Jag förstår dig verkligen. Att inte folk förstår bättre. Vi har också ett hus som vi hyr ut ibland, men har slutat "hyra ut" till sådana vi känner för de äter då hos oss, grillar, etc. och bor över i huset utan att ge något tillbaka. Detta gäller givetvis inte våra riktiga vänner, men bekanta som vill hyra av oss bara för att slippa betala ungefär. Mycket irriterande.
Funkyiore: Denna snålhet kan såklart gälla annat än pengar. Exempelvis om man alltid hjälper till med flytt, montera möbler, tvätta bilar och resa flaggstänger men att de man hjälpt aldrig kan hjälpa tillbaka. Det är också en typ av snålhet, men den är i min mening inte lika utbredd som den ekonomiska.
Hoppas att några snåljåpar läser denna tråd och får sig en tankeställare, de kronor ni sparar förlorar ni i längden tiodubbelt.
Saskia: Det handlar inte om att man vill ha något tillbaka. Även om det inte har med mig och göra, när jag ser andra människor snåla mot ytterligare någon annan, känner jag mig irriterad.
Är man inte snål själv förstår man precis vad det här handlar om...
Jag kan faktiskt inte komma på något plan jag skulle vara snål på. Har du exempel? 
Virriga Vera: Ditt exempel förstår jag till fullo. Men om du släpper det här med presenter som gåva och motgåva. Exempelvis de människor som aldrig har med sig någonting till en filmkväll utan glatt äter av alla andras. Hur ser du på det?
Corp: Du skrev ju att pengar var ett medel för snålhet. Om nu alla är snåla så får du övertyga mig om vilka medel som finns för snålhet (i vilket jag sedan kan försöka identifiera mig själv).
Jag inser att vi är helt olika vad gäller att vara generös mot andra människor, känns inte som om den här diskussionen leder någon vart. Jag vet vart jag står.
Men härligt att ni är diskussionslystna!
Enligt mig är man SNÅL om man är ett gäng som brukar träffas och kolla på film, om man ALDRIG tar med sig någonting utan glatt äter av alla andras varje gång utan minsta tanke på att göra rätt för sig.
Butterscotch: Kanske kan det vara dålig uppfostran också.
Själv har jag hamnat i en situation där folk alltid säger till varandra att man inte behöver köpa för att A (jag) och M har alltid med sig ändå. Då anser jag att de måste ha reflekterat över den ekonomiska delen och försöker utnyttja situationen.