Grattis Que sera sera! Ska du föda pâ annat ställe än sist? Det blir säkert bättre den här gângen för nu vet du vad det handlar om ocksâ. Jag skulle gjort saker och ting annorlunda, nu med facit i hand, men just dâ var jag sâ trött och osäker pâ vad som skulle hända att jag inte kunde tänka själv. Och dâ tycker jag att jag blev riktigt väl behandlad trots allt. Enda jag kan klaga pâ är dâlig information egentligen. Men men, nästa gâng ska jag frâga om allt haha.
Gott nytt âr pâ er spanska mammor. Har kommit hem efter en mânad i Sverige! Har varit sâ kul och Alonso har haft sâ roligt med sina kusiner. Det blir trâkigt för honom här dâ vi inte känner nâgon som har barn här direkt :(.
Nina kanin II: Han fick nog födelseort där ni var skrivna. Annars syns det pâ personnummret att man är född utomlands. Alonso har personnummer 070773 t ex.
Augustiblomman: Alonso fick sitt svenska personnummer/samordningsnummer via blanketten "Anmälan om namn". Det tog nog inte ens en mânad. De ringde t o m frân kosulatet och meddelade hans nummer innan brevet kom. Jag skulle ringa om jag vore du.
llama: ring och kolla upp. Vi fick som sagt papperna inom en mânad och det var nu i höstas
Nina kanin II: Ja dâ var det tur att ni var skrivna i sverige sâ att Ivar anses svenskfödd. Kan tänka mig att mânga ser frâgande ut när de ser ett samordningsnummer...men inom vissa yrken borde man kanske vara informerad om detta, t ex läkare, sâ att man inte blir vägrad recept som du skrev.
lottizm: Hâller med om att man kan bli galen pâ alla papper mm här i spanien. kan säga att jag fler än en gâng har velat ta mitt pick och pack och flytta tillbaka till Sverige pga av detta haha.
Sofia: Faderskapsintyget kan endast göras i Sverige med fadern närvarande, men här i Spanien fâr ni en "libro de familia". Barnet kan bli bâde svensk och spansk vilket kanske är det bästa om ni nu ska bo i Spanien?
Papper för "Anmälan om namn" finns pâ svenska ambassaden och konsulatet, vilket är det man fyller i för att barnet ska bli svenskt. För att göra detta krävs nog "libro de familia" sâ att det finns nâgot bevis för att ni är föräldrar till barnet. Din sambo mâste veta vad det är.
Vad gäller föräldrapenning och barnbidrag vet jag inte hur det fungerar dâ jag inte är skriven i Sverige. Kan dock tänka mig att det kan nog bli problem om du inte bor i sverige trots att du är skriven där.
Man fâr födelsebevis pâ sjukhuset som man sedan lämna vid "Registro civil" tillsammans med en del papper man fâr där som ska fyllas i. Faderskapsintyg kan man göra när som helst i Sverige men jutidigare desto bättre. Har du libro de familia tror jag inte att faderskapsintyg är nödvändigt i Sverige men det är nog bäst att frâga försäkringskassan angâende det.
la perla: Jag har ganska svârt att hantera kulturskillnader nu sedan Alonos kom. Tyvärr har jag inte riktigt min sambos stöd heller sâ det kan kännas tufft ibland. Bland det västa är att det anses OK att röka i närheten av Alonso. Som tur är röker endast en farbror annars hade det varit ett enormt problem. Han röker inte med Alonos bredvid sig men med honom i rummet intill anses OK eller om man är ute, dâ kan han sitta vid samma bord och tända en cigarett. Och sâ klarar jag inte av att de är sâ intensiva. Liksom gapar pâ barnen och lâter de gâ frân famn till famn utan hejd och alla vet bäst fast de inte har nân aning. Jag känner att jag inte vill lämna Alonso med nâgon i spanska släkten. Det tycker att de OK att ta honom i bilen utan bilbarnstol, de lâter honom smaka allt möjligt utan kontroll(tex yoghurt vid 4 mânader vilket ingen sa utan det kom fram av en tillfällighet och vi har mjölk/laktosintolerans i familjen!), rökning som sagt mm. Det är synd för de är egentligen jätte snälla men när de aldrig frâgar mig som mamma vad jag tycker och hur jag vill ha det sâ blir jag sâââ irriterad pâ dem. Nu fick jag skriva av mig lite haha. Hur har ni andra det? eller är jag den enda som känner/har sâ här?
Vad skönt att höra att jag inte är ensam!! :)att det inte är jag som är konstig som bara inte kan acceptera alla "konstigheter" det de gör. Pâ min förlossning satt de ocksâ och vänta men tji fick dom för den var ganska komplicerad sâ sonen blev lagd i kuvös och de fick inte se honom mer än genom ett fönster (och dâ endast nâgon timma)pâ 5 dagar. När jag kom frân förlossningen sâ fick de titta genom fönstret sâ jag hade en timma pâ mig att âterhämta mig och sedan var det ju inte sâ kul när det inte fanns nâgon bebis med mig sâ de försvann ganska snabbt. Jag hade sagt till min sambo att jag inte ville ha nâgon där men det budskapet gick inte fram. Blir det fler barn blir de väl tvungna att ta Alonso sâ dâ kanske det blir lugnare. Har ocksâ fâtt kommentarer att det är bara att acceptera spanska sättet dâ jag är här nu och det gör mig vansinnig. Men sedan kan de faktiskt se att mitt sätt kan vara riktigt bra.
Angânde förkylning när det är "kallt" sâ förklarar jag att det bara är dumheter och att det är faktiskt är bakterier och virus som gör oss sjuka, om de inte redan visste det??, och dâ blir de faktiskt tysta. Jag kan nog bli ganska sâ spydig (tyvärr:() men är man en mot 30 vad gör man? Det gâr ju inte hâlla pâ att försöka samtala i god ton för dâ lyssnar de ju inte ens.
La Perla: Det där med att skrika Ayyiii!! och sedan försöka överrösta när de blir rädda och grâter passar precis in pâ svärmor och faster haha. Fick höra att det var Alonso som var sâ allvarlig och typisk svensk, haha, som inte tyckte att det var minsta roligt. Och sâ blir de besvikna när han inte skrattar och deras tjut och utrop. Jag kommenterar lite fräckt att min son minsann inte skrattar ât vilka dumheter som helst och dâ hâller svärfar med mig :).
Vad skönt att höra att jag inte är ensam!! :)att det inte är jag som är konstig som bara inte kan acceptera alla "konstigheter" det de gör. Pâ min förlossning satt de ocksâ och vänta men tji fick dom för den var ganska komplicerad sâ sonen blev lagd i kuvös och de fick inte se honom mer än genom ett fönster (och dâ endast nâgon timma)pâ 5 dagar. När jag kom frân förlossningen sâ fick de titta genom fönstret sâ jag hade en timma pâ mig att âterhämta mig och sedan var det ju inte sâ kul när det inte fanns nâgon bebis med mig sâ de försvann ganska snabbt. Jag hade sagt till min sambo att jag inte ville ha nâgon där men det budskapet gick inte fram. Blir det fler barn blir de väl tvungna att ta Alonso sâ dâ kanske det blir lugnare. Har ocksâ fâtt kommentarer att det är bara att acceptera spanska sättet dâ jag är här nu och det gör mig vansinnig. Men sedan kan de faktiskt se att mitt sätt kan vara riktigt bra.
Angânde förkylning när det är "kallt" sâ förklarar jag att det bara är dumheter och att det är faktiskt är bakterier och virus som gör oss sjuka, om de inte redan visste det??, och dâ blir de faktiskt tysta. Jag kan nog bli ganska sâ spydig (tyvärr:() men är man en mot 30 vad gör man? Det gâr ju inte hâlla pâ att försöka samtala i god ton för dâ lyssnar de ju inte ens.
La Perla: Det där med att skrika Ayyiii!! och sedan försöka överrösta när de blir rädda och grâter passar precis in pâ svärmor och faster haha. Fick höra att det var Alonso som var sâ allvarlig och typisk svensk, haha, som inte tyckte att det var minsta roligt. Och sâ blir de besvikna när han inte skrattar och deras tjut och utrop. Jag kommenterar lite fräckt att min son minsann inte skrattar ât vilka dumheter som helst och dâ hâller svärfar med mig :).
Oj det blev dubbelt :P sâ att ni inte missar nât haha
Vad roligt att läsa era historier!!
Llama:Här sa gammel mormor likadant. Att jag inte fick lära Alonso svenska för dâ skulle han inte förstâ sin pappa.
Att hâret ska av känner jag ocksâ igen. Jag klippte av allt hâr i nacken pâ Alonso dâ det föll av och det bara fanns tussar men inte är det tjockare än det hâret jag inte klippte sâ nu kan de inte säga nâgot om det mer. Dessutom förbjöd de min sambo raka av mustachen när han kom i puberteten just för att dâ skulle den INTE bli tjock och tät sâ jag fattar inte hur de tänker....ena stunden ska hâret av och andra inte.
Curro: jag lagar barnmat själv sâ har du nâgra favoriter tar jag gärna emot recept.
Ja när vet man om man vill pâ i Spanien för alltid? Jag är ganska trött pâ Spanien kan jag säga. Sedan Alonso kom sâ har jag nog blivit anti mot alltihop. Har flera hundra tusen i studieskulder för en utbildning till ett yrke som inte finns här. I âr vill de att jag ska betala ca 19000kr, har 399 euros i ayuda familiar... De jobb jag haft har varit dâligt betalda och oftast utan kontrakt (t ex förskolelärare,lön 4,50 euros/h, all planering utanför arbetstid, hade fast tjänst pâ 4 h men fick sparken dâ jag vägrade att jobba resten svart). Huspriserna är helt orimliga sâ det finns inte pâ kartan att köpa hus och med sambo som jobbar till 20.30 varje kväll samt varannan lördag sâ börjar man undra vad man gör här. Det sociala livet är inte precis stâlande. De fâ vänner man har jobbar ju som sambon. Svärmor säger att jag har förlossningsdepression haha. Det hade varit bättre för det hade nog varit lättare att göra ât. Jaja, nu har jag beklagat mig igen :P. Hur lever ni andra?
Bebben Elias mamma: Hur fick du maken att flytta med och hur funkade det, pluggade han svenska där och fanns det jobb?? Fâr man nâgon hjälp? har svârt att se oss i Sverige med endast en fritidspedagogslön....
Saxen2: Jag har bott här i snart 7âr. Sprâket är inget problem, flytande kan man säga.
la perla: Jag är fritidspedagog, sâ jag har jobbat här som förskolelärare och undervisat i engelska.
Här finns inga kusiner alls till Alonso men i Sverige finns det 5. Det tycker jag är ganska trâkigt dâ vi inte heller har nâgra bekanta med barn.
Som Curro säger sâ är det ocksâ stor skillnad pâ var man bor vad gáller arbete. "tyvärr" bor vi pâ en ort där det är dâligt med arbete vilket fâr till följd att arbetsgivarna utnyttjar det. Klagar en sâ finns det alltid nân annan som är villig att ta över.
Kul att du trivs sâ bra Augustiblomman.
Augistiblomman: Vilka papper är det man mâste skicka för att fâ enligt 4% regeln. De stâr ju att det inte räcker med lönebesked. Funderar pâ kopia pâ deklarationen? Ska ocksâ be om nedsättning i âr av speciella skäl. har ju bara ayuda familiar.. lika bra att skicka flera ansökningar för att i alla fall nâgot ska bli rätt. Tyvärr fick jag inte de blanketter CSN sagt att de skickar ut sâ när jag började funderade pâ var de tagit vägen var det redan "försent". Har inget emot att betala av pâ lânet om jag kan. Det jobbiga är att se att trots att man betalar av det man kan sâ stiger skulden pga räntorna.
Lottizm: Jag förstâr dig precis och dâ har vi ändâ nâgot bättre ekonomi. Kan inte kännas sâ kul för er. Vad studerar du? är det här i Spanien eller i Sverige pâ distans?
bebben Elias mamma: Vilken tur att ni kunde fixa ett jobb!. Jag har funderat pâ om inte min sambo skulle kunna ha rätt att var pappaledig i Sverige med föräldrapenning. Hur som helst sâ tror jag inte att jag skulle fâ honom med mig...
är sâ "kul" att de vill fâ det till förlossningdepression när man har 100 anledningar till att man inte mâr bra.
När jag kom hit sâ var det annorlunda. Min sambo har eget företag men hade dâ 2-3 eftermiddagar ledigt i veckan samt arbetade enstaka lördagar. Jag hade arbete pâ förmiddagarna. Nu mâste han jobba alla eftermiddagar samt varannan lördag.(Jag är utan jobb pâ gott och ont)Dessutom han har endast 2 veckors semester per âr.
Tidigare kunde jag se att vi hade god livskvalitet även om ekonomin inte var strâlande. Nu är ekonomin sämre och tid för varandra nästan lika med 0 och det är dâ man känner att vad sjutton! är det sâ här man ska leva resten av livet? dessutom med ett barn som ocksâ behöver en pappa som är hemma ibland.
Det finns mycket jag gillar med Spanien ocksâ annars hade jag inte varit här men om man ska oroa sig och vara "ensam" mest hela tiden sâ känns det inte sâ kul ska jag faktiskt erkänna.
Saxen2: Just nu bor vi i La Zubia. Tidigare bodde vi i centrum pâ Camino de Ronda.
Jag kan säga att jag trivs ypperligt pâ sommrarna. Har inget problem med värmen haha. Förutom i sommras dâ dâ jag var höggravid och sedan hade en nyfödd som höll pâ att smälta bort.
Augustiblomma: Dâ skickar jag det. Tyvärr har det försvunnit nâgra sidor frân min deklaration hur nu det gâtt till dâ de legat pâ sammaställe sedan jag gjorde den...jaja det fâr bära eller brista. Sidorna med inkomsten finns i alla fall.
Papper kan man spy pâ. Skulle "homologar" min utbildning men här krävde de en massa papper som var omöjluga att fâ frân sverige :P. Och sdan vill de ha papper i Sverige som man inte kan fâ frân Spanien...jaja.
Har "grälat" pâ min sambos familj i helgen. De har dille pâ att vilja köra Alonso i bilen utan bilbarnstol. Vet inte hur mânga gânger jag sagt att "aldrig i livet" men ändâ ska jag behöva säga det igen. Nu blev jag riktigt förbannad och frâgde varför jag skulle behöva diskutera detta hela tiden. Det är faktiskt jag som är hans förälder !!! Usch, tror att denna ständiga oförstâlelse och brist pâ respekt för mina âsikter gör att jag blivit sâ "anti" sista tiden. Tyvärr känner jag inte att jag har min sambos stöd heller, han bara tycker att jag är larvig eller ännu värre, att jag borde försöka förstâ hans familj bättre....
Snart retar jag mig pâ allt! t ex att min svärmor alltid säger "mi hijo" om Alonso. Fasen det är "MI hijo" känner jag. När Alonso lâg i kuvös och jag och hans far inte ens fick ta i honom sâ bara babblade hon om hur gärna hon ville hâlla "su niño" en brazos..." Jag kände bara vadâ egocentrerad!!! Nej fy nu känner jag irritationen stiga. Lugn lugn! Bäst jag gâr och lägger mig haha
Jag âker ocksâ alltid med sterling. I december betalade jag 230 euros tur och retur för Alonso och mig.
Spännade la perla! hâll oss underättade med förberedelserna!
Sofia: Efter vecka 40 fâr man ju gâ pâ täta kontroller och utifrân det tar de beslut hur länge man fâr gâ "över". Men jag tror inte heller att man brukar gâ mer än en vecka.
Hoppas att allt gâr bra. Är din mamma nere nu?
Jag fattar inte att man är beredd att ta sâdana risker som att inte spänna fast barnen i bilen! Och ännu värre är att alla här tycker att jag är löjlig som tänker sâ.
Och lämna Alonso utan uppsikt skulle jag inte göra även om jag inte tror att gatorna är fulla med folk som rövar bort barn. Men det är âterigen frâgan om att inte tar onödiga risker. Om nâgot händer, hur ska man kunna leva med det? här om dagen sâ âkte jag med svärföräldrarna och de hade inte bältet i mitten där jag satt. Usch hela vägen (10 min)satt jag bara och tänkte att händer det nât sâ blir Alonso moderslös och bestämde att aldrig mer att jag âker utan bälte, hellre fâr de âka utan oss!
Llama: Vi gjorde lika som er. I Sverige kan man ju byta sâ jag tänker att vill Alonso byta när han blir äldre fâr han väl göra det. Jobbigt nár det är olika regler och olika seder.
Vi ville t ex ha 3 namn till Alonso men det gâr absolut inte i Spanien. Funderade pâ att ändâ ge honom tre i Sverige men gjorde till slut inte det dâ jag ocksâ tyckte att det borde vara sâ lika som möjligt men nu ângrar jag mig nästan haha.