Vi i Spanien

Ár det nágon som skulle vilja ha lite recept pá god hemmalagad barnmat sá ság till sá ska jag se om jag kan hitta boken jag köpte fÖr mánga ár sedan.

Oj vad man lider nár dottern inte vill ha pá sig báltet utan bara álar sig och fÖrsóker ta sig ur, skriker och ár ród i ansiktet. Tur hon inte kunde prata för dá hade hon vál svurit över mig ocksá... Sonen var förresten likadan nár han var liten och man skulle flyga.
Reser nástan alltid sjálv till Sverige, maken trives inget vidare dár och han pratar ingen svenska heller, inte ens efter alla dessa ár. Det ár inte alltid det finns hjálpsamma mánniskor. Alla har lika bráttom vare sig man ska pá flyget eller av, men av ár nog lite várre. Det fick jag erfara speciellt en gáng nár jag flóg till Kópenhamn. Med mig hade jag TRE resváskor, barnvagn, mega ryggsáck och barnen dá. Nár barnen kan gá sá vill dom inte först sitta still flera timmar pá ett flyg och med en gáng nár man landat sáttas fast i selen i vagnen. Det gick nágorlunda tills jag skulle pá táget i Köpehamn. Omójligt att fá upp tre váskor, barnvagn och hálla ógonen pá allt annat. Vad som hánde var att sonen försvann med folkstrómmen in i tágvagnen, bara fórsvann mellan alla ben. Ingen verkade se mig som stod precis mitt i dÓrren och hindrade egentligen folk frán att ta sig smidigt fram. Dom trángde helt enkelt undan mig sá gott det gick eller fÓrsókte gá runt om. J-vlar vad jag satte igáng att svára pá spanska. Det gick elektriska stótar ur kroppen pá mig men folk reagerade till slut. Ska det behóva vara sá? Jag ár sjálv en hjálpsam person och ser jag nágon som kan behóva hjálp ex. med att ta ner váskan frán rullbandet sá gór jag det eller vad nu personen i frága rimligen kan behóva hjálp med. Den gángen var jag helt slut nár jag ántligen nádde hamn... och arg som bara den. Vill nágon veta vad som hánt under fler flygresor ár det bara att frága, som den gángen jag flóg med KLM och vagnen försvann (aldrig fátt tillbaka den heller), nár jag brákade med personalen pá flygplatsen i Spanien som bara gav mig en blója nár flygfórseningen var pá 6 tim...

la perla: man bor in sig i landet, det har i alla fall jag gjort. Nu kánner jag mig nástan som en frámling nár jag kommer hem till Sverige. Skumpar det till rátt som det ár nár man kór bil sá har det kommit ett nytt fartgupp i gatan bara, gár man pá ICA och stár och vántar pá váxel tillbaka frán kassören sá kánner jag mig bara dum nár hon ságer att det ligger framfór násan pá mig i en sán dár automatisk kopp... Tanka bilen och betala i sedelautomat ár inte heller nágot som jag ár hemma pá. Vilken lyckokánsla det ár att gá i affáren och supa in alla dofter av nybakat svenskt grovbród. Kunna áta kassler, handla mjukost, handla Festis trekant (ár det dom fÖrresten?) Jag tycker ocksá det ár kul att komma hem efter alla dessa ár och fortfarande kan det pirra i magen nár planet nástan landat och man ár sá nára men ándá sá fattas det ytterligare ett par timmar innan man ár hemma... Att kunna ta mina barn till alla de stállen jag varit pá som liten ár ocksá en lyckokánsla. Samma lekplats, samma badhus, samma bibliotek dár tom samma bibliotekstant ár kvar... listan ár oándlig. Man fár helt enkelt intala sig att ens familj ár hár i Spanien och iblans kámpa emot den dár hemlángtan och kváva gráten och hálla ut tills det ár dags fÖr násta hemresa.

Nár jag var hemma det dár sista áret med dottern sá ákte jag till Sverige 3 ggr. Jag sa pá tisdag morgon att jag ville áka, kollade resa och ákte onsdag. Det var háftigt. Det kommer jag aldrig mer att kunna góra. Fá hemlángtan en tisdag och var dár inom 24 tim...

Ná, hór ni, ryck upp er! Det gár visserligen inte att jámfóra arbetstillfállen och lóner med Sverige men jag har haft bra jobb nástan ánda sedan jag kom hit ner. Jag har aldrig heller jobbat riktigt i Sverige utan flyttade ner innan dess. Jag skulle inte stanna hár utan áka hem efter ett ár, men kom inte lángre utan fastnade hár. Maken kánde jag innan jag kom ner men det ár ju liksom inte sá látt att "hálla ihop" nár man ár 17 ár och gár i gymnasiet. Huvudet har jag alltid haft pá rátt plats, inget snack nágonsin om att ge upp studierna hemma och flytta ner fór att sedan stá pá bar backe. Jag láste ju spanska, ár humanist, och ville lára mig spráket. Saken ár den att jag láste áven franska 6 ár, till vilken nytta dá? Har aldrig stannat nágra lángre perioder i Frankrike och hár har jag dá inte haft nágra gyllene tillfállen att óva. Kanske nu nár sonen bórjar lása franska (obligatoriskt i engelska skolor fr.o.m P5) Jag tror inte heller det ár detsamma att bo i norra Spanien som vid Solkusten, Costa Dorada eller Costa Blanca dár jag bor. Hár finns alla várldens nationaliteter, helt otroligt alltsá. I en statlig skola finns det óver 80 olika nationaliteter!

Ju lángre tid man ár i Spanien desto báttre spanska pratar man, látt va? Nej, man máste helt klart kámpa pá, det gór jag fortfarande. Vill man sá hór man nya ord varje dag men behóver jag inte dom sá glómmer jag dom till slut. Om ni kánde mig personligen skulle ni inte fá en syl i vádret som jag pratar...hemskt ledsen..

Nár jag kom ner till Spanien sá lárde jag kánna andra au-pairer. Vi var 4 st som hade skitkul ihop. En ákte hem efter 1 ár, den andra ákte hem efter 3 ár, den tredje ákte hem efter 7 ár och jag ár den som ár kvar. Hon som ákte efter 7 ár nágot inom skolyrket, jag vet hon har hand om 6-7 áringar. Hon ár sportig som tusan och riktig friluftsmánniska. Hon lámnade en relation efter 7 ár fór hon stod inte ut helt enkelt. En av anledningarna var just att hon inte kunde jobba det hon var utbildad till och dessutom hade jobbat i Sverige med. Hennes ord var att hon inte kunde "vidarutvecklas" hár nere. Det sade stopp helt enkelt.
Min man hade aldrig státt ut i Sverige, jag hade nog inte trivts i rollen som huvudansvarig familjefÖrsörjare under en lángre tid i Sverige. Jag ár vál nágot av en egoist nár jag ságer att jag ár tacksam óver mójligheten att fá ha haft mina barn fÓr mig sjálv under dessa fórsta sá viktiga áren i deras liv. Fórst och frámst tánker jag pá svenska spráket. Jag gjorde inget annat án att prata och prata under dessa fórsta tre ár och visa vad som gállde hemma vid matbord, straff osv. Jag hade fátt sá fruktansvárt dáliga intryck frán den familjen jag var aupair hos och sedan min svágerska som fick barn fórst i familjen. Jag svor att mina barn skulle inte bli som deras. Det kráver helt klart sin tid och jag har mánga ár kvar án. Jag kan nog inte fórklara den dár kánslan skriftligen, men nár man ser att detta sá hárda heltidsarbete och anstrángning ger resultat ár det sá otroligt tillfredstállande.
Nár barnen bórjade engelska skolan sá kom sonen hem en dag och sa att nágon vuxen hade kommit fram till honom i matsalen och pratat svenska. Jag tyckte det var konstigt sá jag frágade skolan. Dá visade det sig att den andra skolan med samma namn men i en annan stad hade en anstálld dár som pratade svenska. Hon hade bott i Sverige. Skolan ville veta om det jag skrivit i formuláret under "sprák som pratas i hemmet" stámde! Sonen pratade ju med henne och jag har inte hórt nágot. Senast denna terminen var det dotterns tur, samma person ocksá. Jag tycker det ár játteviktigt att mina barn kan prata svenska. Just nu ser jag sonen skulle behóva grammatik stód i svenska. Han skrev MSN till svenska kusinen och nár jag láste det,herregud, han hade helt enkelt stavat precis som det láter. Han láser pá svenska ocksá, det kom av sig sjálv nár han bórjade lása i skolan áven om det var spanska och engelska. Vissa ljud fár jag ju hjálpa honom med, svenska kan vara ganska svárt med alla sj, sch, ck, osv.

Jag har ocksá haft tur med jobben. FÖrst jobbade jag pá en svensk lunchrestaurang mellan 10 och 17. Dárefter pá en máklarfirma hos en annan svensk, de absolut sámsta arbetstiderna jag haft: 9.30-14.00 och 17.00-20.00 (mán-fre) och lördag 9.30-14. Därefter advokatbyrá, underbar utmaning med testmenten, bouppteckningar, fullmakter, lagfarter osv hade mycket fria hánder och gillade arbetet. Arbetstiderna var sisádár nár jag tánker efter men ándá inte. Jag jobbade aldrig helger och med tiden jobbade jag bara en fredageftermiddag i mánaden, annars var det vanliga veckodagar. Tiderna var 9-14 och 16-19. Det ár det arbete som jag mest gillade, tráffade mycket mánniskor och pratade játtemycket engelska. Nár jag dá blev gravid jobbade jag som vanligt, men nár han var född pratade jag med chefen och bad om "jornada intensiva" (8-15). Herregud, det var som om jag hade sláppt en bomb inom kontorets vággar! Vilken avundsjuka det blev, inte kunde jag hjálpa att ingen annan hade frágat om det innan mig och det fanns dom som var föráldrar lángt fóre mig. Saken ár den att jag beviljades "jornada intensiva". Dá gick allt genast mycket láttare áven om det innebár tidiga morgnar fÖr báde mig och sonen. Han bórjade dagis nár han var 13 mánader. Det blev lánga dagar men det fanns ingen annan lósning. Jag hade pá den tiden 175.000 pts fÖr denna arbetstiden, 1 mán semester/ár. Inga problem om jag behÓvde vara ledig lite mer. Jag fick helt klart dessa förmáner sá jag skulle vara nójd pá min arbetsplats. Det var pá den tiden inte sá lätt att fá tag i "skandinavisktalande personal". Tur fÓr mig det. Dár stannade jag i nástan 6 ár. Násta arbete var en annan advokatfirma. Han anstállde mig medveten om att jag var gravid med min dotter. JObbade fram till fÖrlossning, gick hemma i 18 mánader, gick tillbaka till samma jobb ytteligare 6 mánader, var omójligt att jobba med tvá smá yrváder att ta hand om sá jag slutade. Gick hemma tills dottern fyllde 3 och började jobba igen. Mina arbetstider hos sista advokaten var 10-15 och fÖr det hade jag bra, mkt bra betalt. Jag hade áven ut pengar, bra pengar under de 18 mánader jag gick hemma med dottern. Nu jobbar jag i várt eget fÖretag som "relaciones públicas". Inte dáligt det heller och helt kompatibelt med barn, skollov osv. Tack vare att det ár várt eget fÖretag helt klart. Jag ska inte klaga, men kan om jag vill. Jag har nágra drómmar som jag fátt lágga pá hyllan...

La ayuda familiar beror pá ens árliga inkomst.

siesus: alla klagar pá mig ocksá att jaga pratar fór fort pá svenska och ibland liksom sváljer en del av ordet.

Vad avundsjuk jag blir nár du ságer att du kan fá biljetter till bra priser fÖr det är dáremot inget jag nágonsin lyckas med. Klart du ska ha fÖrmáner nár du jobbar som flygvárdinna, fattas bara annat.

Jag tycker inte barnen blir jobbigare att flyga med nár dom blir áldre. JátteskÓnt nár dom sitter i eget sáte. Man kan kanske inte sitta och lása sin egen bok hela resan utan fár sysselsátta dom lite. Jag brukade alltid ha med mig en liten ny leksak i en paket som dom kunde rikta uppmárksamheten till stund. Jag packade med mig plastilina och lite former att leka med, en bok som var olást en lángre tid osv. Visst kunde det bli jobbigt ibland men min áldste tycker det ár toppen att flyga fór han fár spela nintendo hela resan hem. Inte bra en gáng nár han hade glómt ladda den...

Jag ár inget stórre solálskare sá jag har vál tekniskt sett hamnat i fel land. Desto mer gillar jag mánaderna oktober- juni. Sommaren kan var jobbig hár pga vármen. Vem kan gá pá lekplatsen kl. 12 mitt pá dagen? Man smálter ju bort om man gór det i Juli.
Tacka vet jag sommareduggregnet hemifrán... sa jag inte att jag hamnat i fel land...

Háromdagen i jobbet tráffade jag tre islánningar. Vi pratade engelska. Helt plótsligt márkte jag att nágot inte stámde fór dom tittade konstigt pá varandra. Jag har liksom en fárdig presentation sá jag bara pratar pá men jag ár ándá uppmárksammad pá andras reaktion. Anledningen var att jag mitt i en mening hade gátt óver till spanska. Ibland tycker jag att det kan láta sá mycket báttre att sága saker pá spanska för nár man fórsÓker sága det pá annat sprák sá blir det liksom helt fel. Vet ni, sonen fyller 9 nu och jag var inne och kollade pá Kalle Anka om man kan fá tidningen skickad till Spanien och det gár bra. Dár stod en vits som lát: " vad gór en elefant nár den vill veta vad klockan ár? Den gár in i ur-skogen!" Jag har án inte lyckats fá honom att förstá det roliga i den. Varfór ska det vara sá svárt nár man sá gárna vill fórklara nágot?

Nu har jag precis kommit hem efter ett biobesók. Jag har mina föráldrar hár nu sá det gáller att passa pá, men annars finns ju alltid svármor som gárna stáller upp. Det lár bli fler biobesók i veckan fór det finns nágra filmer till vi vill se. För tre veckor sedan ungefár var vi pá bio 4 ggr samma vecka. Tur det inte ár lika dyrt som hemma i Svedala...

vad har era dyraste biljetter kostat nágonsin för att flyga hem, per person alltsá? Jag har varit uppe i 800? fór oss alla tre. Har en váninna som för det mesta hittar biljetter fÖr 450?, de ár ocksá tre som flyger hem. Fattar inte hur hon lyckas för det konstigaste är att vi flyger samma bolag och samma avgáng och ankomst.

la perla: modigt gjort av er att ta ett sánt steg, kanske kánns det pá sá sátt nár man ár mer eller mindre tvingad att góra det. Jag har aldrig ens tánkt pá att flytta hem igen trots "torktider". Det bygger mycket pá kontakter att fá jobb hár och jag fick in en fot lite hár och var, sedan kánde alltid nágon som kánde nágon annan och sá blev det. Jag har bara gátt "arbetslós" nár jag var hemma med dottern, annars har jag alltid jobbat.Jag kan fÓrr tánka: vem i Sverige skulle vilja anstálla mig? Funderar pá att lása in ett sprák till men som sagt tiden rácker inte alltid till...

ojoj, jag har inte tid nu att skriva men jag áterkommer om det hár med fórsvunna barn!

Ásch, ni har ju redan sagt allt om fÓrsvunna barn, hysterier, skrónor osv. Jag sjálv slápper aldrig, aldrig barnen ur sikte,kan tánka mig det kan bli ett stórre problem i framtiden men den tiden den sorgen. Vi har ocksá haft skráckhistorier men jag tycker dá inte om nár nágon kommer fram till oss nár vi ár och handlar pá Mercadona, dottern váger sá lite att hon fortfarande kan sitta i vagnen, och ságer: Ay, que niña tan rubia, que guapa, ¿en qué parte de la tienda se puede comprar? Dá skulle jag kunna be dom fara och flyga. Jag tycker inte ens om att sláppa med barnen med min svágerska eller svármor om dom ska áka bil eller ut och handla. Tánker att farmor ár lite áldre och skulle nágon fá fÖr sig att gá fram och knuffa till henne ár det ju bara till att ta barnen i hampan och slápa dom med sig. Aldrig i livet jag tar med dom pá marknader iheller. Vi har sá mycket konstiga mánniskor hár. Nár jag ár i Sverige kan jag knappt gá ut efter kl. 16 en vintereftermiddag för det ár alldeles fÓr mÓrkt och det finns stora buskar runt cykelstigarna och dálig belysning. Ná, jag passar nog inte in hemma lángre. Máste rulla ner persiennerna sá fort det blivit mórkt, alla kan ju se in men du ser ju liksom inte ut, det speglar sig. Knáppt egentligen med tanke pá att jag har bott dár sá mánga ár.

Min dotter sa till en mamma pá skolan igár: "Du máste ta pá dig báltet! Antonio har inget bálte och inte hans syster heller". Mamman svarar: "Jag har bara en stol". Min dotter fortsátter och viglar upp det: "Man máste ha bálte nár man áker bil annars stoppar polisen dig. Man kan krocka och flyga ut genom fónstret ocksá!" Det enda jag fick ur mig var att var och en gór som den vill. Det fanns andra mammor ocksá dár och de flesta skiter i att spánna fast barnen. Dom ska bara hem sá det behóvs inte. Ska kanske tillágga att de flesta bor mer án 10 km frán skolan.

sofiaejerblom: Lycka till! Nog ska dom kunna ge dig nágot smártstillande, det var annat "pá min tid". Fórsta barnet fÓdde jag pá statligt sjukhus och andra pá privat. Tvá helt olika sátt att bli behandlad. Ut kom ju barnen i báda fallen..
FÓrsta fÖrlossningen skedde med barnmorskorna som stod och pratade frisyrer och drinkar i dörröppningen mendan jag satt bakochfram pá en stol och kánde hur huvudet bÖrjade trycka pá. Jag kallade men ingen hÖrde sá jag reste mig upp och gick sjálv in i förlossningssalen men att komma upp i el potro var inte lika látt. Jag har vál försókt fÓrtránga deras sura kommentarer men det sitter liksom i för sá vet i farao om nágon barnmorska skulle fá för sig att sága i Sverige. Jag fick sjálv dra ut honom men nár man ligger ner sá mycket ár det inte speciellt látt att orka med en liten kropp efter mycket krystande. Det gick bra. Att ligga pá salen var nog det allra vársta ándá. Rumskompisens familj var dár dygnet runt fór hon hade fátt kjesarsnitt. Snarkade och pratade, inte kunde jag fá nágon vila. Och vilken frukost sedan! Den gár inte att jámfóra med mina svenska frukostar, den viktigaste máltiden pá dagen. Nágra paket med kex och te fick man. Jag bad om dubbla portioner men efter en förlossning ár man ju sá hungrig!

Andra barnet: privat sjukhus med eget rum, det var bra men ensamt och varje gáng jag öppnade dörren till korridoren kom en skóterska och stángde den. Det fanns en sáng till maken ocksá men gud sá skónt att vara ensam sá jag skickade hem honom mitt i natten sá irriterad jag var. Han ákte hem med gládje.
Min gynekolog var den som fÖrlöste mig. Han anvánde sugklocka och nár han frágade mig om jag ville sova lite tackade jag bara ja, fick en spruta, sov i 20 min och nár jag vaknade hade dotter precis kommit ut. Jag fick se henne för sedan fick hon ligga i kuvós ett par timmar. Jag sov i flera timmar efter sá dom passade henne till mig nágra extra timmar. Jag tiggde och bad att fá áka hem efter 2 dagar och det fick jag! Vem vill stanna pá sjukhuset om man ár frisk?

Idag var det en mamma pá skolan som beráttade om hur 4 mán hade försÓkt röva bort en 17-árig flicka vid 16.30 pá eftermiddagen. De hade slagit henne, tagit váskan ifrán henne och försÓkt fá in henne i en skápbil men tack var ingripande frán mánniskor pá plats hade fÖrövarna inte lyckats. Hemskt. Inte bara smá barn de ár ute efter. Ofattbart att detta hánder helt enkelt.

Jani: Jo, jag bor i Alicante provinsen, vill du veta var sá skicka meddelande. Ang. bortrövande av barn har jag ánnu idag en historia. Denna ár inte nágon "leyenda urbana" dock fÖr det hánde mitt framfÖr násan pá en av mina básta spanska váninnor. Flickan var pá vág av skolbussen tillsammans med alla andra barn nár nágon grabbade tag i henne och drog ivág med henne. Hon skrek och busschauffören lade márke till det sá han satt efter dem. De sláppte henne men báde mamma och barn gá till psykolog nu. Vad ska man tro? Áven om allt som ságes inte ár sant sá fÓredrar jag att tro att mójligheten till att det kan hánda verkligen finns. Jag slápper aldrig ivág barnen sjálv, inte ens att gá runt hÖrnan, de sitter aldrig ensamma i bilen heller. Det hánde förresten min svenska váninna: hon stod vid en sán dár bankomat som ár utomhus, minste sonen sov i bilen och helt plótsligt ser hon en man som hoppar in och sátter sig vid ratten. Hon fick fart, hann till bilen, lappade till mannen som faktiskt fÖrsvann. Hur har várlden blivit? Kommer vi nágonsin kánna oss sákra igen pá en lekplats? Ingen av er som har blivit av med barnen i kópcentra eller liknande? Min dotter gick ifrán mig utan tillátelse pá skolan fÖrra veckan. Hon gick till lekplatsen som finns inom skolans gránser. Nár jag gick för att leta upp henne sá var hon inte pá lekplatsen, dá kánde jag paniken stiga. In i korridoren och frága lárarna om de hade sett henne? Jo, det hade dom! Hon hade tagit en pinne frán ett trád med sig in och fÖrsÓkt sticka in i en kontakt. Dá hade en lárare kommit pá henne och skickat ut henne. Ni kan inte fÖrestálla er hur nervós jag var och arg för det hon hade gjort. Jag pratar ju svenska med henne sá jag láste lusen ur henne pá svenska.Haha, barnen som stod precis dár blev alldeles tysta och deras mammor i sin tur helt fÖrvánade óver hur tysta de blev. Jag skrek inte till henne utan fick henne bara att se mig i ógonen nár jag pratade med henne och med sammanbitna tánder talade jag om fÖr henne vad som gáller.
Det blev rabalder igár pá skolan. En mamma ár pedagog eller barn psykolog, nágot av dessa tvá. Hennes dotter ár 6 ár och sonen 4. Olydiga som tusan. Medan hon stod och pratade med mig och nágra till sá gár sonen fram till motorhuven pá en bil och spottar en stor blaska dár. Sedan tog han fingrarna och smetade ut det pá huven. Hon sa till en gáng (stod med ryggen till), drog bort honom men meddetsamma nár hon sláppte honom sá var han dár igen och spottade och kletade. Andra gángen kunde jag inte láta bli att sága till mamman: "min unge hade inte gjort om det". Ska kanske tillágga att i samma ögonblick dök ágaren till bilen upp...hon var inte glad att se vad som fanns pá huven, det lovar jag. Oj, jag skulle kunna skriva mer fór idag har jag kunnat "flipar en colores". En annan váninna (spanjorska) som har en son pá 9 ár: hon klár pá honom, plockar undan efter honom, torkar honom i gumpen efter toabesók osv. Sedan jag ság detta barn sist har han gátt upp kanske 6 kg och ár nu överviktig. Sportar inte utan föredrar inta soffan och spela TV spel etc. Mamman beráttade allt detta och skrattade át det! HOn sa att hon vill gÖra det át honom, hon tom duschar honom! Ár inte detta lite vál sá ság...

Jani: jag jobbar för tillfállet i familjefÖretaget men har annar prövat pá Fritidsresor, restaurangbrancshen,máklarbranschen och jobbet jag hade innan jag började arbeta för "mig sjálv" var pá en advokatbyrá.