Bara prata om...del 6

Ville bara meddela att allt går jättebra här hemma nu. Daniel har börjat på dagis och stortrivs. Fallet från skötbordet har han inga men ifrån. Igår var det ju Fars dag och efter att ha fått i sig en ganska stor bit tårta hos sin farfar så slutade kvällen hemma med att Daniel "filmspydde" ner halva vardagsrummet....

kikar in, härligt att dagis går bra för Daniel. O ska börja dagis i april så smått har jag bestämt.
Nu håller vi på å tränar med pilatesbollen här hemma. Vi fick den av sjukgymnasten eftersom O fortfarande inte kan sitta...(han är drygt 14 mån okorr och ett år korr på lördag) men han ålar sig fram överallt i alla fall och har börjat ställa sig i krypställning så det finns nog hopp om honom också Det tar bara väldigt mycket längre tid för honom verkar det som.

Hej! Nu är jag här!

Hej hej!

Kikar oxå in. Kul att tråden startades upp på nytt, brukar läsa ibland men har inte skrivit så mkt. Mina tjejer är 13,5 mån (snart 11 korr) och de växer så det knakar känns det som. Håller på o lär sig gå, har dock inte tagit några steg på egen hand ännu utan nöjer sig med att stå och gå med gåvagnen eller allt annat som man kan fösa framför sig

Jag har också hittat hit. Linnéa har hunnit bli nästan fem månader nu, tre månader korrigerat. Jag mår inte så bra just nu tyvärr, sorgen över att ingenting blev som man tänkt sig när hon föddes börjar göra sig påmind. Jag trodde nog att jag tagit det bättre än jag gjort men nu börjar det komma tillbaka en massa jobbiga känslor. Vi ska till neo nästa vecka för ett läkarsamtal. Egentligen skulle vi inte haft något återbesök där eftersom Linnéa är född efter vecka 32+0, men vi bad om att få komma och prata med en läkare. Jag känner att det finns en massa frågor som jag vill ha svar på och att neovistelsen på något sätt fortfarande känns oavslutad. Vi hade aldrig något riktigt läkarsamtal när vi var inskrivna. Det fanns aldrig tid till det fast jag bad om det flera gånger. Undrar hur det kommer kännas att komma tillbaka till neo, både jobbigt och kanske bra på något sätt att få ett slags avslut.

Kul att höra att det verkar gå bra för er andra.

Det var så länge sedan jag skrev och läste här, livet liksom bara rusar förbi med två tjejer hemma.
Vår lilla tjej My är nu 7,5 mån och världens godaste och gladaste. Som ni ser är hon rund och go också.
Hoppas allt är bra med er alla!

Skräpis: Kul att dagisinskolningen går bra! Vi har just börjat, det gick väl sådär första dagen. Matteus tyckte det var lattjo men Marielle var inte särskilt imponerad.
Filmspya??? Är det kaskadkräkning det eller? Alltid lika mysigt!

knäppisen: Roligt att höra om O´s framgångar! Hur tycker han det är att kunna ta sig framåt då?

Gemelas: Låter som mina. De står och går utefter möbler men inga försök till steg. Något enstaka har det iofs blivit sådär av misstag men inge mer. Men det kommer ju!

ElinMaria: Jag känner så väl igen det du skriver. De ÄR en pärs att få prematurt. Just det där att det inte blev som man tänkte. Och även om man kanske inte tillbringar någon lång tid på neo (jmf med extrem-prematurerna har man ju haft det kort får man ju säga) så blir det inte riktigt samma föräldraskap som med en fullgången.
Både att det där man såg innan inte blev och att man inte känner igen sig när man läser berättelser, lyssnar och diskuterar med andra mammor också tycker jag.
Hoppas det går bra hos läkaren och att du får svar på dina frågor! Du skriver väl ner på ett papper innan så du inte missar något?

Pratade med en annan prematurmamma häromdagen och vi kunde båda konstatera att det blir ett annorlunda föräldraskap. Till oss här bedyrade läkarna att barn födda i v.32 inte fick några men, inget skulle vara annorlunda. När vi kom hem skulle allt vara precis som vanligt. Men ingen av oss tycker det har blivit riktigt så.
Dels alla sjukhusvändor man får göra och en massa krångel känns det som.

Och appropå krångel så har Matteus nu, äntligen!!, fått sitt bråck opererat. Och det är SÅ skönt!!  *vågen*

Han började få en del problem med det. Var irriterad, det var lite halvsvårt att få in osv.. så jag ringde kirurgen. Vet ni vad de sa?
"Så här är det: Här på kirurgen kommer cancerpatienterna i första hand. Resten tar vi OM det finns plats över." och att "...men hans vårdgaranti går ju inte ut förrän 29/11!!"
???? Jag som trodde vårdgarantin var att man skulle få vård INNAN, inte att det var startdatumet från när man skulle kunna tänkas få!

Nåväl.. de lovade att kika på det. Det blev att vi behövde ringa akuten en gång och sen ringde vi ytterligare en gång till kirurgen för att höra hur det gick med kikandet.
Vi fick då en tid och när jag kommer till op konstaterar läkaren att "det varit problem med pojken och att vi ringt massor"
??? Tre gånger = nerringd?

Oavsett så gick det jättebra. Det var en del diskussioner innan eftersom han var snorig (svårare med sövningen) men de bedömde att hans problem övervägde risken.
Och kirurgen var verkligen trevlig sen på eftersamtalet och vi fick både kaffe och kaka på uppvaket (ja, matteus fick ju inte kaffe då men kakan var mycket uppskattad!).
Ja! Och så träffade jag en av kirurgassistenterna som var med när Matteus föddes! Det var lite kul och hon tyckte det var kul att få veta.

Nå, nu är det långt nog. Jag hoppas på att få upp lite bilder från dagen sen. Tyvärr inte från uppvaket för där glömde jag kameran (jag tog bilder då barnen hemma var så oroliga och för att de skulle få se att det inte var någe farligt).

HelenS: Jättesöt!!

Helen S: Vilken sötnos