2 lander i forhallandet

Hej,

Jag lever sedan ca 10 år i Stockholm tillsammans med en fransman (som jag träffade i Frankrike) och våra två barn. Jag har turen att ha en man som stortrivs i Sverige så just din frågeställning om hur man väljer hemland när båda vill bo på olika ställen är inte aktuell i vårt fall. Däremot vet jag en hel del om att bo utomlands, har bott i USA och Frankrike och har jobbat mycket internationellt så jag känner ändå igen mig i er situation.

Jag måste säga att jag får lite "dåliga vibbar" av din mans krav på en anställning i Sverige, det känns lite som att han sätter upp så höga krav/villkor för en flytt för att vara säker på att det inte blir av (medvetet eller omedvetet). Varför är det t.ex. viktigt att lönen är minst lika hög som i London? Skatter, kostnadsläge etc. skiljer sig ju mycket mellan olika länder. Det viktigaste borde väl vara att det är ett jobb på "rätt nivå", dvs med lagom nivå på ansvar, befattning m.m. och att han får en korrekt lön med svenska mått mätt för den typen av tjänst? Om detta är så viktigt för dig och han har gått med på att pröva tycker jag faktiskt inte han kan ställa dessa lönekrav.

En stor vinst med att ha pröva att leva i varandras hemländer är ju att förståelsen ökar för den andra personen och för vad det innebär att bo i ett annat land. Jag och min sambo pratar båda flytande svenska och franska och känner till båda länderna. Jag tror att det underlättar vår förståelse av varandra också och faktum är att vi har ytterst få kulturkrockar. Jag inser sjävklart att alla inte kan lära sig varandras språk flytande etc., men för din kille kanske det handlar om att han faktiskt intresserar sig mer för den person han vill dela sitt liv med. Lär sig hennes språk, lär känna hennes land mer på djupet, förstår vad du lockas av i Sverige. Kan lite av din frustration bero på att han inte bryr sig tillräckligt mycket om varför Sverige är viktigt för dig?

Jag känner ju inte er båda, så jag spekulerar självklart fritt här. Men jag tror det är viktigt att du inte nöjer dig med några "halvhjärtade löften" om att bo i Sverige som din kille kanske utlovat för att ge er lite lugn och ro i relationen, det är viktigt att han spelar med öppna kort. Om Sverige aldrig kan vara aktuellt för er, måste ju du få en chans att ta ställning till det.

Lycka till!

Hej igen Rolls,

Jag inser att vi har en ganska "lätt" situation jag och min sambo och jag förstår att det kan vara mycket svårare för många par från olika länder. Det är ju inte alls ovanligt att man egentligen önskar leva i olika länder, och det är ju en fråga som är oerhört svår att kompromissa om! Det är ju knappast realistiskt att byta land vart 5e år t.ex.

Min sambo och jag träffades när vi pluggade i Frankrike och efter att ha flyttat mellan Sverige och Frankrike i några omgångar medan vi pluggade bosatte vi oss till sist i Sverige. Den som lärde honom svenska var faktiskt en korridorskompis när han pluggade ett år på Chalmers och jag hade börjat jobba i Stockholm. Han hade även tidigare bott ett år i Sverige som utbytesstudent men då enbart pratat engelska. Första gången hade vi bara varit tillsammans ett halvår, andra gången hade vi bestämt oss för att leva tillsammans och att testa att bosätta oss i Sverige. Det gjorde stor skillnad i hans inställning att bara vara borta tillfälligt jämfört med att testa att verkligen leva i ett annat land.

För min sambo har det hela tiden varit viktigt att ha egna vänner och intressen och inte bara leva via min familj och vänner här i Sverige. Jag tror att det för hans del har varit nyckeln till att han numera känner att Sverige är hans hemland.

Och för oss var det helt klart enklare att hålla på och flytta mellan Frankrike och Sverige eftersom vi träffades när vi var yngre. Vi hade redan varit tillsammans i 7-8 år innan vi fick barn. När barnen kom in i bilden kändes det ännu mer självklart att stanna i Sverige, vår upplevelse är att det trots allt är ovanligt enkelt att förena familj och arbetsliv för båda parter här jämfört med många andra länder.

Min sambo är i och med detta en ovanlig fransk pappa som har varit förälraledig i långa perioder med båda barnen, som numera jobbar 80 % och som är minst lika delaktig som jag i hushållet.

Och visst förstår jag att det är viktigt för din kille att behålla sitt yrkesjag. Och det ÄR svårt att byta land, särskilt när man är lite äldre och har hunnit med att etablera sig yrkesmässigt. Men det är ju svårt att få allt, och en flytt till Sverige kanske skulle kosta på något plan.

Det jag skulle försöka fundera på om jag var i din situation och som jag skulle önska diskutera med honom innan ni skaffar barn i England är hur han ser på sin papparoll, dvs vilket ansvar han förväntar sig att ta. Här kan ju kulturskillnaderna vara ganska stora mellan Sverige och andra länder. Det kan ju vara extra viktigt om hans karriär är väldigt viktig för honom. Kommer du vara den som tvingas göra alla jobbmässiga uppoffringar? Och skulle det kännas ok för dig?

Det finns ju inget rätt eller fel här, bara ni vet vad som passar er. Men föräldraskap är ett område där jag vet att många internationella par får problem pga att man har olika bakgrund och synsätt.

Återigen, stort lycka till! Och som någon annan föreslog, om ni stannar i England kanske ett sommarhus i Sverige är ett bra alternativ för att behålla kontakten?