2 lander i forhallandet
Hej!
Jag vill garna ha lite utomstaendes asikter om min situation. Jag ar inte foralder, men jag ar utlandssvensk. Jag ska forsoka foklara kortfattat, men det ar tyvarr en lang historia..
Nar jag var 19 traffade jag min pojkvan i England. Jag hade da redan bott dar i ett ar, flyttade nar jag var 18. Vi vart valdigt kara och borjade efter ett par ar prata lite lost om hur vi ville ha det i framtiden; hus, barn, giftermal, etc. Vi var rorande overens om alltihop. Han ar 9.5 ar aldre an mig och hade bra jobb, hus, bil. Jag jobbade i en affar och visste inte riktigt vad jag ville bli, hade mer fokus pa mitt underbara forhallande - lite ung och naiv..
Sedan bestamde jag mig for att studera till sjukskoterska och borjade kursen vilket skulle lagga alla vara planer pa is i alla fall 3 ar till, vilket killen kunde kanna sig lite stressad over eftersom han var aldre och valdigt sugen pa barn, etc.. Men vi var anda overens om att jag behovde "min" karriar. So far so good. Men under utbildningen sa borjade jag helt plotsligt fa hemlangtan..efter da 5 ar i England. Ville att vi skulle aka till Sverige efter min utbildning, stallde t.o.m ultimatum. Da uppenbarar det sig att han inte ville flytta till Sverige, nagonsin. Vi hade lixom aldrig pratat om det forut, det blev ett helt nytt problem. Vi brakade som galna i typ 2 ar. Sa himla jobbigt! Sedan bestamde jag mig for att aka sjalv, vilket jag gjorde. Meningen var att vi skulle se hur jag kande det i Sverige, men nar jag flyttat sa ville han att vi skulle gora slut. Han menade att vi uppenbarligen ville olika saker med livet, att han trott att vi ville samma men misstagit sig, samt att alla braken skapat valdigt "daliga vibbar" under flera ar. Han kande att han kunde ha akt och "provat" om han varit yngre, men att i hans alder sa maste han fixa sin karriar ordentligt och sedan ville han sla sig ner - inte hatta mellan lander eller riskera uppbrott i karriaren. Jag menade att vi visst ville samma men att han borde fatta att han maste vara beredd pa att bo i Sverige!
Hur som helst, vi gjorde slut och jag var otrostlig darborta i Sverige, vi hordes ibland (jag kontaktade honom) och vi sags (jag akte till England), da vart det alltid passionerat, vi blev ihop igen, men han drog sig ur igen - kande att det inte var ratt, att vi ville olika, att om vi skulle bli tillsammans sa maste vi denna gang veta att det skulle fungera och han var osaker efter hur vi hade det sist, etc. Sa det strulades fram och tillbaka.
Jag bodde kvar i Sverige i 1.8 ar innan vi blev tillsammans "pa riktigt" igen och jag flyttade tillbaka till honom i England. Kompromissen ar att han om nagra ar ska soka jobb i Sverige och far han det sa flyttar vi dit ett tag. Sa han har andrat installning till en viss del. Problemet ar att jag alskar Sverige! Blev inte besviken nar jag flyttade dit, snarare tvartom, det var vackert och underbart! Och jag saknar det och min familj - och jag vet vad jag pratar om for jag har bott i England allt som allt i 7 ar nu - ar idag 27 ar gammal!! Jag saknar lixom inte Sverige aktivt, men om jag tanker pa barn och framtiden sa suger det till i magen. Men jag och killen har det aterigen sa bra! Han ar helt underbar, rolig, karleksfull, etc. Valdigt odmjuk over att jag flyttade tillbaka till honom, stod pa flygplatsen med rosor. Allt bara flyter med honom, han ar verkligen wow! Det har jag alltid vetat - ingen har nagonsin matchat honom! Men, jag tanker ibland att jag har "gett upp" mer an han och da blir jag lixom forbannad.. Varfor ska jag? Sedan tanker jag att han kan inte spraket, jag bodde har nar vi traffades, han ar aldre, man om karriaren, etc. Och jag har sjalv fatt jattebra jobb har nu pa en gang! Men anda.. det gnager att jag fick "ge upp" - hur kan man se detta pa annat satt? Vi kanse antligen flyttar till Sverige en dag, men det ar inte sakert..
Forsoker bli sams med mitt beslut eftersom jag latt blir sur/arg pa killen for smasaker nar jag tanker att jag har fatt ge upp. Det tar pa oss - han undrar da varfor jag kom tillbaka nar jag saknar Sverige sa mycket.. och kanner nog viss press att jag fortfarande "planerar" att fa oss till Sverige..
Nagon som har varit i liknande situation eller vet hur man kan tanka/gora?